Barbros bildblogg

Igår åt vi påskbord hos Anna och där fanns det mesta man kunde önska sig. Tyvärr åkte vi ifrån min kamera, så det blev inga bilder från den middagen. Efter att vi ätit den goda maten hade vi en god stund då vi satt och pratade och hade det skönt.

Tomas, Tove och barnen kom tidigt hem från Finland. Jag tror de var hemma så tidigt som 07.00, men då sov vi. Tomas hade bestämt att vi skulle äta tillsammans  idag. Linnea dukade bordet på vår altan och det gjorde hon riktigt fint.

Sen satte Tomas igång med att steka köttet. Han gillar att stå där och grilla.

Allt gott fick nästan inte plats på vårt lilla bord. Potatisgratäng, sallad, pommes frites, grillade grönsaker och kött, ja, ni ser själv.

Alla högg i förstås och det var riktigt gott.

Sedan vankades det efterrätt och det var förstås Tove som hade gjort den, en riktigt god paj. Tove är verkligen bra på efterrätter och hon är dessutom jättebra på sallader till maten.

Plötsligt såg Tove två havsörnar i en björk ända nere vid vattnet. Det var svårt att se den, men vi hämtade en kikare. Den ena flög iväg och den andra satt stilla, så vi kunde se den tydligt. Sen kom den andra tillbaka. Till slut kom en kråka och en till som jagade bort havsörnarna. Vi hoppas att den kommer tillbaka flera gånger.

Jag hann i varje fall fota dem och jag har 20 x zoom, så därför var det möjligt att se dem lite bättre.

I förra veckan frågade jag Janne, när är det påsk i år egentligen? Nästa vecka svarade han. Jag blev helt förskräckt att påsken skulle komma så snabbt. Jag bestämde mig för att det inte skulle bli någon påsk hos oss, för jag varken kunde eller hann med en massa påskmat. Linnea var snabb att göra i ordning lite kvistar med påskvippor på och då var påsken igång.

Vi fick ändå lite påskkänsla, för i kylskåpet fanns det inlagd sill i burkar, ägg och en påskskinka som jag faktiskt hunnit göra i ordning. Det fanns t.o.m. små snapsflaskor, som vi inte hade gjort slut på vid julen.

Utanför Coop fanns det fina krukor med påsklijor, som vi köpte för att få lite påskkänsla. I fredags kom det sedan två olika blomsterbud, en med en fin påskbukett från en mycket god vän och en kruka med påskblommor av sex härliga resenärer som var med på vår Brasilienresa.

Så här såg familjens bostad ut. De flesta barnen och barnbarnen bodde inte här. Säkert var det väldigt svårt att bo så ensligt och utan el, telefon, mm.

Så här såg stugan ut invändigt.

Här visar vår guide en frukt som smakar kakao.

Vi såg mer, men det är svårt att visa allt, men när vi skulle tillbaka till lodgen ville vi gärna köpa lite smycken som familjen hade gjort.

Här kommer vi in i skogen. Vår ledare är den som står upp.

Nu ska vi gå en bit in i skogen och den är ganska tät.

Längst bort åt höger bodde jag och Janne i ett bekvämt rum med både dusch och toa. Utanför hängde en hängmatta som var mycket bekväm. Alla hade inte toa och dusch, men vi hade tur att få det.

Det fanns mycket fåglar som simmade omkring.

Här ska vi ut och titta oss omkring. Vi såg delfiner, grå och rosa, men jag lyckades inte få någon bra bild på dem.

Vi tog gärna ett dopp på morgonen och även på dagen, men ingen av oss träffade på denna kajman, eg. glasögonkajman. Nu var den ju inte så stor heller.

Nu är det kanske dags att berätta för den som inte redan vet varför bloggarna uteblev ganska länge.

Jag var alltså i Brasilien och hade 7-8 dagar kvar på vår resa när min olycka hände. Vi hade kommit till Salvador och hade varit där en dag och skulle se karnevalen. Dagen innan skulle vi åka ut med båt till ett par öar. Vi badade och allt var trevligt. Innan vi skulle gå ombord på båten för att åka till en annan ö fick jag för mig att jag skulle ta ett toalettbesök först. Det stod en slags bajamaja uppe på en mur, men ingen trappa eller annat för att komma dit. Jag tog tag i bajamajan och slängde upp foten på muren och när jag var i stort sett uppe på muren, så ramlade jag ner och slog i vänstra benet. Jag kände direkt att det var en allvarlig smäll i låret och jag hade ingen chans att ställa mig upp.   

Båtambulans tillkallades och det tog drygt 4 timmar. Först kom jag till ett förskräckligt sjukhus där det kryllade av människor och jag låg länge på en brits. Jag var glad över att Janne var med mig. Eg. skulle han åka till hotellet, men de ville inte skaffa en taxi för området var ett ganska farligt område, så de släppte inte iväg honom till hotellet förrän kl. 06.00 på morgonen.

De skulle röntga mig och åkte iväg med mig i en ambulans där jag och tre personer trängdes. Alla hade det svårt för var och en hade mycket ont. När jag kom in i ett stort röntgenrum fanns det också en stor TV-skärm på väggen. Det var ett högt sorl, prat och skrik för det var någon slags spel, ev. fotboll som de tittade på. Jag har aldrig sett så mycket folk i ett röntgenrum någon gång samtidigt som jag röntgades. Mycket märkligt.

Jag kom till ett sjukhus till, men det var inte lång stund, för jag skickades till ett privatsjukhus som var riktigt bra. Jag opererades och de satt i fyra skruvar i lårbenshalsen. Jag har inte satt mig in i hur man ska göra efter en sån operation, men nu vet jag att man ska försöka gå upp och gå så fort man kan. Det fick jag inte göra. Jag fick ligga i sängen med blöjor och lite senare med bäcken i 14 dagar. När jag sedan skulle försöka stå på benet så gick det inte alls.

Nu hade gruppen åkt hem och jag och Janne fick stanna på hotellet 10 dagar ytterligare. Då lånade jag hotellets rullstol.

När vi sedan med sjukskötare (som en försäkringsman hade ordnat) fick vi en bekväm färd hem med business class. Dagen efter att vi kommit hem åkte vi till Danderyds sjukhus för att höra att allt var bra gjort med benet. Det var inte bra, så jag fick göra om hela operationen och dessutom en ny höft, eftersom allt var fel.

Operationen gjordes på Danderyd den 10 mars, precis en månad efter min vurpa. 4 dagar låg jag på Danderyds och 4 dagar på Furuhöjden Rehab. Nu har jag varit hemma nästan 3 veckor och det går sakta framåt.

Vårt hotell i Salvador är vi mycket nöjda med. Ibland kan det vara svårt när man behöver något eller om man vill fråga om, men på något sätt går det ändå. I receptionen finns en tjej som man kan prata engelska med, men egentligen är det bara hon som kan engelska, de flesta kan ingenting eller bara några ord. Man får helt enkelt gestikulera.

Här ser vi havet och poolområdet. Vill man ha stolar flyttade eller man vill ha en parasoll, så flyttar de om så badgästerna blir nöjda. Vi kräver inte så mycket, men en parasoll bad vi om en gång och det fick vi.

Här är det trevligt att sitta. Det fläktar lite och man kan sitta och titta på när folk badar. Dessutom kan man få sig en drink.

Vi skulle tillbringa tre dagar i Amazonas. Brasilienresor har en egen lodge som är mycket bra.  Det fanns t.o.m. toaletter som kunde spolas och duschrum också. Jag och Janne och några andra hade turen att få dessa bekvämligheter i sitt rum. 

Innan vi kom till Amazonas tittade vi på en vacker byggnad, nämligen operahuset i Manaus. De hade importerat mycket byggmaterial från många olika länder för att allt skulle vara riktigt fint. Operahuset är från 1896.

Innan vi åkte iväg gick vi en promenad i omgivningen av hotellet. Vi såg då några apor som hade en liten ö i en damm. De var roligt att titta på och just då fick de mat.

När vi kom till Argentina var det ganska långa sträckor att gå, men ibland kunde man åka med ett litet tåg. Klockan var vid lunchtid, sen gick vi vidare för att utforska hur det såg ut här. Vi gick och hittade annat än vattenfall exempelvis såg vi en cajman och en ganska stor sköldpadda. Ett av vattenfallen var 82 meters fallhöjd.

Här möts gränserna mellan Brasilien, Argentina och Paraguay. Här finns ca 300 vattenfall. Många är stora och breda och en del lite mindre. Idag har vi tittat på en del av vattenfallen på den Brasilianska sidan. Innan vi hann se några vattenfall kom det massor av näsbjörnar och vi fick lära oss att klappa hårt i händerna och stampa. Vi tyckte de var riktigt söta.

Regnet slutade och när vi kom till hotellet tog vi ett dopp i poolen.