Eftersom det är Eurovision Song Contest, så har man byggt upp en massa tält och det största står på Skeppsbron mitt emot slottet.

Man har också satt upp flaggor med de länder som är med i Eurovision Song Contest.

Det var roligt att gå och titta på folk och alla såg så glada ut. När vi kom in i Kungsträdgården fanns det ännu mer att titta på. Blommor och små tält här och där.

Man hade byggt upp ett mycket högt torn där en lös del av tornet gick upp och ner hela tiden. Jag hörde att det kostade 100 kronor för att komma ända upp och det kanske vore kul att fota därifrån, men det var långa köer och de tog bara in 20 personer i taget. 

Den stora scenen var tom, men på den lilla scenen var det skolklasser som uppträdde.

Vi avslutade vår promenad med att äta en glass och sedan åkte vi hem med tunnelbanan och bil.

Tove, flickorna, Janne och jag åkte bil till Mörby centrum och sen tog vi tunnelbanan till Globen. Här är Julia och Linnea.

Vi fick byta vid Slussen och där fick vi vänta ett tag, men sen var vi snabbt framme i Globen.

Jag tog en del bilder på sångerskor och sångare och sparade dem som jag tyckte sjöng bäst. Först ut var Finland "Sing it away", Sandhja. Vi tyckte att hon sjöng bra, men när vi sedan såg kvällsföreställningen verkade det som om de inte sjöng lika bra som på repetitionen. Kanske var hon lite ängslig och kören sjöng bättre på dagen. Tyvärr kom hon inte med, för åtta länder skulle bort.

Kroatien "Lighthouse", Nina Kraljic´ hade en bra låt och den var en av vinnarna nu, när det skulle bli 10 sångare istället för 18 stycken. Här är sångerskan.

Armenien "LoveWave", Iveta Mukushyan hade en av de bästa låtarna och hon sjöng mycket vackert.

Ryssland "You are the only one", Sergey Lazarev var verkligen en vinnare. Han sjöng bra och han hade dessutom ett fantastiskt framträdande. Han klättrade när han sjöng. Naturligtvis kom han med bland de 10. Här är två bilder.

Eftersom jag inte kunde göra någonting förra våren, som exempelvis kratta, rycka upp gräs i blomlandet, ja, som sagt ingenting. Ogräset fick växa, men potatislandet var som alltid. Jag satt och tittade på när Janne planterade potatisarna.

Nu blev det dessvärre, när vi skulle göra i ordning överallt. Här har vi blomsterlandet men man ser nästan inte vad som är ogräs eller blommor.

Den här lådan med kryddor såg man inte mycket av, men nu ser det lite bättre ut.

Vi åkte med Silja och på vägen till båten var det en lång, lång väg. som var byggd nästan i vattnet, så man fick åka fram till båten.

 Det var så lite folk, så en del utrymmen i båten var helt tomma. Exempelvis fanns det ingen som sjöng karaoke som brukar vara så populärt, nej ingen fanns där alls. På sätt och vis kändes det bra, för vi gick och lade oss ganska tidigt.

Här sitter min syrra Karin i vår hytt.

Sen gick vi in i en del affärer, men de var egentligen lika som i Sverige, men priserna var högre. Vi gick sedan till museet som var det vi ville se.

Dockskåpsutställningen var från England och det fanns dockskåp från 1700-talet och framåt. Det var verkligen roligt att se, t.o.m. Janne gillade det.

Det här dockskåpet är 1800-tal tror jag och den här är jag extra förtjust i.

Det fanns mycket att se i det här museet. Djupt under den mark man går på har de grävt fram ruiner med rester av kloster och en kyrka och även andra husrester.

Vi var ändå nöjda med vår lilla utflykt.

Ja, det är härligt att bada i havet, men det kan bli lite för mycket av badandet. Vi försökte göra allt vi kunde för att ha en vecka med olika sysselsättningar. Det var inte så lätt. Egentligen blev det nästan bara bad och vi drömde om att gå utanför det här hotellet men det fanns ju ingenting, bara hotell efter hotell, inga butiker och inget annat heller. Det fanns en liten butik i hotellet och vi ville köpa något mer till barnbarnen och hade tur att hitta två små fina linnen som de kan ha i sommar.

Här är två pelikaner som simmar och har det lugnt.

Det var roligt när pelikanerna slog ner i vattnet. Den tog en sväng på himlen och satte full fart för att kunna dyka ner efter en fisk. De kunde tydligen inte dyka ner från vattnet, för de måste ha fart. På bilderna är den ena i full fart att dyka ner och de är inte blyga för de dyker ner alldeles vid en badande dam.

Annars satt vi mest och myste på våra handdukar och visst var det skönt, men naturligtvis badade vi mycket.

Vi hade det mycket bra här, men vi skulle nog ha önskat oss 5 dagar istället för 7 dagar.

När vi väntade på vårt flyg kom planet med Obama. Han landade en bit ifrån terminal 3, men sen tog planet en sväng och åkte till terminal 1 eller 2, för antagligen hade de utrymt någon av dessa. terminal 3 var knökfull. Här såg jag Obamas plan utanför fönstret.

Bussturen var lång, men nu närmar vi oss Varadero.

Husen i området var fina med olika pastellfärger och vitt, de flesta var tvåvånings, men det fanns också trevånings. Här är några hus.

Poolen var mycket stor, men där badade vi bara en gång.

Här är den stora matsalen inifrån och vi satt för det mesta vid fönstren.

När vi kom var vi tolv stycken, sen hoppade två av vid Trinidad för att stanna lite längre och åka till andra ställen. Då blev vi tio. Idag ska Janne och jag och ett par ytterligare åka till Varadero på en vecka till. De sex som var kvar skulle åka hem på eftermiddagen.

Vi skulle hämtas på hotellet kl. 9.00. Vi gick upp tidigt för att äta frukost. Då fick vi en chock för just den här dagen skulle de ha sommartid, så klockan var en timme tidigare. Som tur var hann vi både äta och gå till en bankomat. Här är de två sista bilderna i närheten av hotellet.

Vi satt i lobbyn och väntade och sa att det här var det finaste på hotellet, annars var det ett riktigt dåligt hotell som borde renoverats.

Vi åkte buss och hade en bra bit att åka, ca 30 mil, och jag tittade på utsikten och försökte ta lite bilder på fåglar, men det var lite svårt att få dem på bild. Jag fick bara gamar, men 3 stycken.

Vi gjorde ännu ett stopp och drack kaffe med sockerrör.

Här på stranden är det mjuk sand och det är långgrunt. Vi hade hela dagen fri från andra utflykter. Vi gick långt bort från hotellet åt det ena hållet och åt det andra hållet.

När vi väntade på maten vi hade beställt, passade vi på att tacka Sven för att han hade varit en så bra guide och sällskaplig. Han är med oss hela tiden och så brukar en guide sällan vara, de brukar säga tack för idag och vi ses i morgon igen. Vi gav honom en flaska whisky för det brukar han gilla.

Efter maten såg vi lite underhållning och samlades igen.

Sven hade ordnat så att gruppen fick åka till en ö med en katamaran. Vi gick till en Marina och gick på båten, men egentligen var det lite för många människor på båten, för en del satt nog inte så skönt. Vi hade tur med skapliga platser, men visst är det synd att man packar så fullt. Sven satt inte så bra och en del andra också. Här är båten till vänster och så här såg det ut.

När vi kom fram badade vi förstås och solade lite. Jag låg under en palm och jag hade kanske tur att jag inte fick en kokosnöt i huvudet. Vår lunch intog vi på ön.

Nu ser vi vårt fina hotell och då är vi strax hemma.

Idag ska vi åka 50-talsbilar igen. Det är kul. Idag blir det en gul bil. Många av de stora fina 50-talsbilar är taxibilar. De får köra folk trots att instrumentbrädan bara visar hur mycket bensin som finns kvar. Hur fort man kör vet man inte, för där visas ingenting. Idag ska jag sitta skönt i bilen och njuta.

Sockerproduktionen var en stor industri för Cuba från de första spanska kolonierna. Landet blev världens i särklass största producent av socker i slutet av 1700-talet och på 1800-talet under en tid då sockerproduktionen utgjorde öns huvudindustri.

1988 blev Valle de los Ingenios tillsammans med staden Trinidad ett världsarv. De flesta av sockerbruken är idag ruiner men några platser har byggnader som är intakta. Plantagehuset finns kvar och gården Manaca Iznaga,ägarens hus och ett torn finns kvar. Det 45 meter höga tornet uppfördes någon gång mellan 1830 och 1835 av ägaren Alejo Iznaga. Det var ett bevakningstorn för att ge vakterna 360 graders vy över sockerrörsfälten där slavarna arbetade.

Vi fortsatte till en keramikverkstad. Där fanns det många fina vaser, fat och figurer.

Sedan hittade vi en trevlig uterestaurang och där var det en liten orkester och dans. Det passade bra för oss som bara ville vila lite och få lite dricka.

Det hade blivit mörkt, men det syns att vi har gått högt upp.

Kl. 9.00 åkte bussen utan att vi hade fått bada i den fina poolen.

På kvällen satt vi och tittade ner från takterassen och så här såg det ut.

Kl. 9.00 på morgonen steg vi på bussen och åkte en bra bit in i landet, det var för att undvika piratattackerna. Här bodde vi i Camaguey på detta hotell.

Bayamo al Padre Del la Patria, de hyllar Bayamo far till fosterlandet och lägger kransar. Han dog i strid och var en stor ledare.

Ibland steg vi av och Sven berättade om en del hus och annat.

Här hade hon sin egen affär där man kunde köpa fina och roliga keramikflickor. Tyvärr fick vi inte ta kort där inne, men här är dörren till affären.

Det riktigt kliade i fingrarna att få göra lite roliga figurer. När jag sedan skrev hennes namn, så fick jag se att det fanns en del figurer på internet.

Santiago grundades 1514 och staden är näst störst, Havanna. Vi fick en guidad tur på Diego Velazquez museet. Här ser vi huset som är varsamt renoverat och är från 1500-talet. På den tiden fick kvinnorna titta ut genom fönstren, men folk utanför syntes inte kvinnorna bakom de små fönstren. Det fanns mycket att titta på inne i huset och den nyaste delen är den högra delen på bilden.

Vid 6-tiden på morgonen gick vårt flyg till Santiago. Vårt hotell var mycket bra och låg vid ett torg i centrum. Här spelades och dansade.  

På detta torg höll Fidel Castro sitt första tal efter revolutionen.

Här är Santiagos vardagsrum.

Lunch vid "vardagsrummet".

Vi tog en mojitas i väntan på att få komma in i våra rum.

Fortet San Pedro De La Roca 

Varje kväll vid avfyrades salut.

Efter saluten åkte vi till ett ställe och åt mat. Plötsligt kom ett ösregn.

Dessutom hade Sven fixat en födelsedagstårta till en i gruppen.

,

Den här dagen var lång. Kl. 8.00 åkte vi buss upp till Pinar Del Rio för att se hur cigarrerna görs.  

Här får vi se hur man rullar cigarrer.

Vi såg också romtillverkning och fick smaka på en riktigt god söt Rom, som även hade vunnit pris för den här. Vi köpte en, men vi får väl se om den klarar transporten.

Vi hade kommit upp till ett område med mycket berg och här fanns grottor. Vi fick komma in i en indiangrotta, där vi också åkte båt för att se mer.

Så här såg bergen ut och det syns tydligt hur vattnet har gjort stora hålrum. Byn här fanns många uthyrningshus och troligen var de många som klättrar i bergen. Tobaksodlingen var också ett skäl att vara där.

En stor muralmålning av Frida Kahlos man Diego Rivera eller en kamrat till honom.

Efter detta såg vi tobaksodlingar och hur bladen torkade i lador.

Vi fick också se kaffebuskar.

Även utsiktsplatser  hade skönsångare. 

Kanske även kor blir trötta av värmen.

Vi kom till Havanna 20.30, men svensk tid var 02.30. Vi blev skjutsade till en restaurang, men vi hade ju ätit ganska mycket, så de flesta av oss ville inte ha någon mat. Restaurangen var lite udda med kaffekoppar på väggarna och en del andra konstiga saker. Janne och jag tog en cuba libre.

Vi bodde på hotel Plaza, ett hotell som hade sett sina bästa dagar och hade haft många kända människor som gäster. Frukostmatsalen låg på övre våningen och hade en fin utsikt.

Här ser ni den som gjorde omeletterna.

Så fort vi kom ut såg vi alla 50-talsbilar

Vi gick i flera timmar och tittade på så mycket som vi hann. Här är Revolutionstorget.

Här är resten av gamla ringmuren.

Jesuitkyrkan

På La Bodequita höll Hemmingway till. Hans favoritbord i hörnet kanske syns bakom vårt bord.

Det vi ser är det gamla torget med en Fransiscanerkyrka och mitt emot finns detta moderna konstverk.

Efter en fullmatad dag besökte vi Hemmingways villa och fotografera inne i huset. Hans båt låg också där.

Det är svårt att få ut en blogg här i Kuba, men så småningom kommer det fler.

Tomas och Tove skulle jobba och barnbarnen hade fått uppdrag att göra. Ett av uppdragen var att de skulle gå ut på promenad med farmor och farfar. Julia ringde till mig och bad att få gå på promenad och hon bestämde att vi skulle gå efter kl. 14.00.

Solen sken och det var inte särskilt kallt.

På isen åkte man skridskor, men barnen hade glömt ta hem skridskorna från skolan. Det var ju synd.

När vi kom hem ville flickorna bjuda på cheesecake och detta var ett annat uppdrag. På förmiddagen hade de bakat och satt in cheesecaken i frysen och dessutom städat efter baket. Det blev en skön stund på vår altan med kaffe och saft.

Vi tyckte att det var riktigt roligt och jag tror att flickorna också hade det också.

Eftersom Sebastian bor i Uppsala, så skulle vi naturligtvis festa i Uppsala på en restaurang. De visste en bra restaurang, som heter Glada Grisen. Det fanns massor av grisar på hyllorna.

Vi var 18 eller 19 stycken och vi hade väldigt trevligt. Jag tror att de allra flesta var riktigt mätta när vi var klara. Jag tog ankbröst med goda tillbehör och till efterrätt tog både Janne och jag chokladfondant.

Alla pratade och skrattade och alla som satt vid bordet kände varandra. Att vi satt lite trångt spelade ingen roll.

Sebastian var glad förstås, det var ju hans dag i dag. Han hade önskat sig en resa till London och det fick han. Det var ett speciellt museum han ville se.

På slutet bytte vi platser så vi kunde prata med flera av gästerna. Jag och Janne satte oss vid Sebastians  mormor och morfar, för vi hade inte setts på ett tag. Allt var trevligt utom att det snöade ganska mycket och det är ju inte så kul när man har en bra bit att åka, men det gick bra för oss alla. 

När jag såg en bok på hyllan så tror jag att det kanske var den boken som gav namnet till restaurangen.

Vi åkte in till TV-huset i god tid, för det var viktigt att komma i tid. När vi parkerat på Vallhallavägen, alldeles bakom TV-huset, så upptäckte vi att vi var i god tid. Vi promenerade ett tag och när vi var på väg att gå in tog jag några foton. Den första bilden var på Kaknästornet.

På Ladugårdsgärdet ser vi Kungliga borgen.

Långt bort ser vi en massa hus och bakom dem är Frihamnen och Värtahamnen. Där ligger båtarna som går från Frihamnen till Riga  och till Tallin från Värtahamnen. Nu började vi närma oss tiden vi skulle vara inne i SVT, så jag hann inte att se vem som gjort stenarna. En ser ut som en knuten hand.

Här går vi in.

Programledarna var unga och duktiga. Programmet heter Roliga timmen och det var inte så tokigt.

Sedan den 4 december har min svärdotter varit chef på flyktingförläggningen Täljöviken i Åkersberga.

Det är en fin stämning där och jag kan nog säga att det är Tove som får alla att trivas. Jag har inte någon gång sett sura miner när jag kommit dit för att ha lektion. Många sitter i hallen och pratar och inga högljudda och arga samtal hörs, ja inte för att jag kan deras språk, men man hör på tonerna om det skulle vara hetsiga eller arga.

När jag kommer in i matsalen där jag undervisar tar jag med mig de barn jag ser och på en liten stund finns det genast vuxna som också vill lära sig alfabetet, ord och meningar.

Att det kan vara så härlig stämning när de är 155 flyktingar och många har familjer med barn

Jag rekommenderar er att läsa både på framsidan av tidningen Kanalen och inne i tidningen. Här kommer länken:

http://www.akersbergakanalen.se/

Nu har det kommit en ny tidning, men klicka på Arkivet, sen på vecka 5 (2016).

Klicka på tidningen och bläddra till sid. 4 och 5.

Vi såg att himlen var blå och det var ganska tidigt för att vara promenaddags och dessutom låg temperaturen på -2 grader. Vi tog  ganska varma kläder och stadiga kängor så att man inte halkar. Vi tog vägen mellan åkrarna och sedan gick vi Ardennervägen.  

Nu fortsätter man Ardennervägen uppför en lång backe. Det gjorde lite ont i mitt vänstra ben uppe vid höften, men det är bara ta i så går det bra. Det är vid såna tillfällen det känns att man inte är riktigt bra i höften än. Nåja, vi skulle ju inte gå en lång promenad, eftersom vi trodde att det skulle bli kallt, men det blev inte kallt.

Nu är vi nästan uppe.

När man  går Ardennervägen runt, så kommer man ner på Svartgarnsvägen igen. När vi sedan gått en bit till, ringde min mobil och det var Julia, som ville att vi skulle hämta henne i skolan. Hon hade ont i halsen och det var ingen fin röst hon hade nu.

Vi skyndade på och gick på stigen som går över åkern.

Här är vi alldeles nära vårt hus och det var ju tur att vi inte hade tagit en riktigt lång runda som vi gör ibland.

Nu var vi hemma och kunde hämta Julia i Rydbo där skolan är.

När vi åkte till Sydamerika, var Jannes resväska trasig när den kom på bandet. Vi lämnade in både bild och text för att vi skulle få pengar för att den gått sönder, men vi fick inte några pengar trots att guiden hjälpte oss.

Nu var det i alla fall dags att köpa en ny. Vi hade varit på en billig affär, Rusta, men vi gillade inte väskorna. Vi åkte till Täby Centrum som har det mesta.

Först gick vi in i en affär som hette Accent. Där fanns det bara en rosa väska som var på rea och den ville vi inte ha. och alla de andra färgerna var mycket dyrare, över 2000 kronor.

Vi visste att det fanns en väskaffär en trappa upp och där var de ännu dyrare. Det fanns väskor för 2500kr och över 4000kr. Många väskor hade de, men vi spenderar inte så mycket pengar på en resväska.

Sen hittade vi ytterligare en väskaffär, men allt var dyrt.

Högst uppe på övre våningen finns clas ohlson, som har en massa saker och vi hade sett att de hade haft två sorters resväskor för länge sedan. Vi hittade en lagom stor resväska som var riktigt snygg och billig. Den kostade 799kr och eftersom Janne var medlem, så fick vi 20 procent rabatt. Nu var vi nöjda med vårt köp och här är väskan som alltså bara kostade 639 kronor. 

I Österåker har vi tagit emot flyktingar precis som alla kommuner gör. Täljöviken, ett f.d. konferensgård som stått tom i många år, blev ett passande boende för flyktingarna tills de får ett annat boende.

Tove som till vardags är verksamhetschef för vård och omsorg är nu även platschef för Täljöviken. En dag frågade Tove mig om jag skulle kunna lära barnen lite svenska, för de vuxna hade redan en lärare som gav dem undervisning. Jag var lite tveksam, eftersom jag faktiskt inte hade undervisat på åtta år. Dessutom vill man kanske vara en glad pensionär, som har alla dagar tomma och kan göra vad som faller mig in, när man får en idé. Tove tyckte att jag kunde vara med på de vuxnas lektion en gång för att se hur det var. 

Sagt och gjort, jag bestämde mig för att lära barnen bokstäver och ord. De lyssnade och härmade och skrev. Många föräldrar var med också och gjorde allt som barnen gjorde. Ibland kommer det inte så många, men ibland blir vi jättemånga. Ibland blir det fler vuxna än barn, men det gör ju ingenting för alla ska ju ändå lära sig svenska.

Jag har inte långt att köra till Täljöviken, det tar bara 5 - 10 minuter dit och jag tycker det är riktigt roligt. Vi håller till i matsalen och där finns det massor av plats, så alla som vill kan ju komma. Jag åker dit på tisdagar och torsdagar mellan 11 - 12. Ibland kan det bli lite längre eftersom en del vill prata och ha lite egen tid med mig, för att de vill säga ord som är svåra att uttala. Naturligtvis blir man glad när man ser hur ivriga de är. 

Vi har nu kommit till I och J i alfabetet och jag hoppas bli klar med alfabetet tills vi ska åka till Kuba i Mars. Jag försöker också ta med mig något i min väska som jag visar, exempelvis en ask på A och en bil (leksak) på B. Jag försöker också hitta bilder på rum, badrum, sovrum o. dyl. för att de ska veta vad allt i rummen heter. De blir lite ivriga och skriver på bilderna, sedan försöker vi komma ihåg orden på nästa lektion och det går riktigt bra.

Jag vill inte ta kameran med mig för att fota, så jag har tagit de här bilderna från datorn. Då hittade jag också två ställen där Täljöviken, som förr var LO-s men nu kommunens, berättade om Täljöviken.

Här är Expressen som publicerade artikeln den 9 augusti 2015  -

http://www.expressen.se/kultur/odehuset-en-symbol-for-de-gyllene-aren/

Sveriges Radio publicerade sin historia den 1 september 2015 - 

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=6242857

I eftermiddag såg jag att det har blivit  -15,2 grader och det kändes ordentligt i kroppen när vi tog vår promenad, men det var nog ändå ett par grader varmare just när vi var ute.

Nu är det is på vattnet, eftersom snön ligger där, utan is hade ju snön sjunkit.

Här kommer det bilder.

Nu har vi redan blivit frusna trots att vi hade underställ på oss.

Nu blev inte promenaden så lång för kylan sved, så nu kommer vi hem snart.

Hu, nu får det inte bli kallare!

Skåvsjöholmsviken har fortfarande öppet vatten, men en liten avstickare har en liten bit med ishinna.

Nu ska vi runda den lilla avstickaren där vattnet tar slut och vi kommer då att vara på Skåvsjöholm, som är en kursgård.

När vi nu har kommit över ser vi en bit av Hästängsudd och sedan är det skog en bit.

En del har fin utsikt uppe på bergen. Det vita huset tittade vi på när vi skulle flytta till Hästängsudd, men det blev sålt så fort så vi hann inte med. Vi byggde det huset vi bor i nu istället och det är vi nöjda med.

Nu har vi kommit till vårt mål, Skåvsjöholms kursgård och där tog jag en bild från andra sidan. Det finns mycket plats för övernattning och restaurangen har god mat.

Nu går vi hem och sen ska vi fylla mat till fåglarna, för det är nästan slut.

På dagen var det vackert väder och vi åkte upp till Rimbo för att titta på Annas och Lars nya katt. Hon var så söt den lilla kattfröken. Att klösa är roligt.

Se hur söt och go´ Myzan Nilzon är.

Det snöade lite på kvällen och på natten kom det lite mera snö, men inte särskilt mycket ändå. Janne skulle åka bil en bra bit, så han var rädd för att det skulle bli väldigt halt. Dessbättre så hade man saltat och sandat bra, så det var ingen fara.

Det är faktiskt vackert med snö.

Den lilla lysande renen passar bäst i snön.

I morse kom Tove, Tomas, Julia och Linnea från Finlandsbåten och de hade haft en bra jul. Julia visade alla julklapparna, men Linnea var lite sömnig, för båten kommer in mycket tidigt på morgonen. Jag får nog se vad hon fått av tomten senare.

Fram emot dagen var flickorna ute och lekte i snön.

I år åkte Tomas och Tove med barnen till Finland och då blev vi alldeles ensamma. Vi har varit ensamma ett par jular förr också och det kändes både bra och ensamt. Vi gick en lång promenad på julaftonen och det var skönt.

Vi hade vår jul på Juldagen istället. Göran var ledig och Anna och Lars kom också. Jag hade lagat mat, men inte så mycket som vanligt och det var alldeles lagom faktiskt. Så här såg det ut när alla hade tagit sill och en del annat. 

Här sitter Janne och Göran och funderar på att fortsätta att äta.

Efter maten fikade vi på vår fina altan.

Anna och jag överraskade med att dela ut julklapparna med tomtemössor på huvudet.

Vi hade skojigt när vi delade ut julklapparna.

På Annandagen tog vi en promenad på 1 1/2 timme och vädret var underbart. Vi gick först ner till Nantes. På andra sidan ser vi Resarö.

Anna hade skrivit på Facebook att hon skulle stå på växtförsäljningen. Hon jobbar ju gratis på Vaxholms katthem och nu skulle de få ihop lite pengar till kattmat och dylikt på julmarknaden. Österåkers Lucia skulle också komma, men det blev så väldigt mycket folk, så vi valde att åka hem.

I alla fall fanns det många stånd att titta på.

Här fanns det en massa tomtar.

Här är det lite luftigare, så man slipper trängas. Vid det nästan tomma bordet får man lära sig att swisha, men det kunde jag sedan länge.

Min kompis Åsa står och säljer egenhändigt gjorda keramikfat och lite andra keramiksaker.

Anna frös om fötterna, men hade i alla fall både mössa och halsduk där hon stod och jagade pengar till katterna.

Själv köpte jag en Amaryllis som hade tre knoppar. Jag hade tidigare köpt en julblomma, men den har redan slagit ut lite för tidigt.

Den här kommer nog lagom till jul.

Nu är vårt inglasade rum nästan klart. Vi har haft en målare här ett par dagar och det blev väldigt fint. I morgon kommer en elektriker som ska koppla in golvvärmen. Eftersom vi tog bort dörrarna, så har det varit ganska kallt inne hos oss, men i morgon ska det åtgärdas.

Vi vill gärna ha en rottinggrupp och vi har tittat på många. Det var svårt att hitta, för ibland var bordet lika lågt som stolsitsen och när bordet var högt, så var möblerna för stora och klumpiga. Vi hittade en grupp på nätet, men eftersom det inte är sommar, så finns det inga såna här grupper på vintern att se. Vi hittade i alla fall en möbelaffär som låg 15 mil hemifrån, Kila. Vädret såg fint ut så vi åkte och till Kila.

Vi tycker förstås att man vill sitta skönt i soffan och stolarna och det var därför vi åkte. Man kan inte skicka efter möbler som man inte har provat. Den här gruppen ska vi köpa, men soffan ska vara 2-sitsig, den på bilden är 3-sitsig.

Vi gillade färgen, men tyvärr gjorde man inte dynor i den färgen på 2-sitssoffan. Vi hittade ett trevligt tyg i alla fall.

Tråkigt nog får vi stå ut med ett ganska fult bord i rummet tills vidare, men i slutet av Januari kommer möbelgruppen till oss.

På vägen hem ville vi se på Nynäs slott, för där hade vi inte varit. Vi tycker om att se på slott för allt är så vackert, både slottet och omgivningarna. Här är slottet. Nynäs var sätesgård redan på 1300-talet. Det nuvarande slottet uppfördes på 1650-talet av Erik Gyllenstierna, men det har byggts om en del.

Här fanns det också ett Orangeri.

Djuren höll väl till här, för skylten visar ju oxstallet.

Efter detta åkte vi hem igen och det var skönt att det var bara lite trafik på vägarna och solen sken fortfarande.