Vi reser idag från La Paz till Lima

Efter att ha haft en ledig förmiddag i La Paz (bild 1) satte vi oss i bussen igen för att se Tiwanaku. På vägen dit i El Alto, som är en sovstad till La Paz, var det marknad och en väldigt tät trafik (bild 2,3). El Alto sitter ihop med La Paz och tillsammans finns i de städerna ca 2,5 milj. invånare. De flesta jobben finns i La Paz och därför är det ständig pendling fram och åter. I Tiwanaku fanns en civilisation redan före Kristi födelse, kanske redan 1600 år före. Tiwanaku var huvustad för ett rike som omfattade halva Bolivia, södra Peru, norra Chile och nordvästra Argentina. Efter ca 3000 år gick Tiwanaku under, kanske var det Titicacasjön som svämmade över eller kanske blev det torka. De var mycket duktiga på att hugga i sten och det syns säkert på någon av dessa bilder (bild 4-7). T.o.m. sten som är hårdare än granit har mycket släta sidor och vinklar och det är svårt att förstå vilka verktyg de kan ha haft (bild 8). De har också lyckats göra ett hål som är som ett inneröra. Pratar man mot hålet blir det lite som en högtalare och lyssnar man i de hör man tydligt vad folk säger trots att de står långt ifrån (bild 9).

Det finns fortfarande väldigt mycket att gräva ut och det skulle vara spännande att se hur det kommer att se ut om ett antal år (bild 10).

Tyvärr har spanjorerna plockat bort allt som var fyllt med guld och raserat mycket. Samtidigt har de använt stenarna till annat, så allt går inte att bygga upp med originalstenar.

Vi åt lunch tillsammans efteråt och åkte sedan till flygplatsen som är världens högst belägna kommersiella flygplats på 4100 meters höjd. Vi var framme vid vårt hotell i Lima vid sjutiden.

Vi hade två övernattningar i staden La Paz och det kändes bra

Efter en bra frukost åkte vi med bussen för att se marknaden i staden. Det såldes all möjligt, grönsaker, kläder, kött, sötsaker, ja vad som helst. Området var jättestort och ofta var försäljningen ute i trafiken. Det var de som hade det allra sämst som sålde här (bild 1, 2 ).  Häxmarknaden var värst för där såldes färdiga paket för att ge lycka. Det kunde vara ett torkat lamafoster, som på bild 3 och sötsaker som inte var gjorda för att äta, låtsaspengar och en bild på ett hus m.m. I ritualen ingick att allt skulle brännas upp. Vi upptäckte elledningarna och undrade över hur en svensk elektriker skulle reagera på alla underliga lösningar (bild 4).

Efter stadspromenaden åkte vi till Valle de la Luna, Måndalen. Det är en dal som jag tror liknar hur det ser ut på månen. Dalen har bildats helt naturligt och eroderats av väder och vind. Det är helt otroligt vackert och samtidigt lite underligt och dessutom ligger det i staden La Paz (bild 5,6,7).

Vår lokala guide hade mycket att visa, utsikten vid Killi-Killi (bild 8), Parlamentet (bild 9), presidentpalatset och katedralen (bild 10). Till sist tittade vi på de äldre husen från kolonialtiden (bild 11). Vi fick också se de rika människornas område. Det var i den lägsta delen av La Paz där vädret alltid är bättre. De hade vackra hus med planteringar och höga murar eller klippta häckar och området var välbevakat.

Eftermiddagen blev en shoppingdag i närheten av hotellet.

I Puerto Perez satte vi oss i två motorbåtar som förde oss till två öar i Titicacasjön

Den första ön vi besökte var den lilla ön Pariti (bild 1). Där finns ett museum med keramik. Man har hittat alla de ca 500 fynden i en och samma grop. Föremålen är 1300-2000 år gamla (bild 2). Eventuellt kan man ha gömt dem när spanjorerna kom och tog över. Pariti ägdes från början av en enda person som hade stordrift i jordbruket och folk fick arbeta åt honom. 1952 kom en reform och marken delades upp så att fler kunde odla sin egen mark. Av olika anledningar gick det till en början inte så bra.

Kon-ti-ki, resebyrån som vi åker med, bidrar med materiel till skolan på ön. Det var ganska många skrivböcker, pennor, linjaler och suddgummin som kommer att glädja eleverna i skolan. Varje elev fick ta emot en del materiel och resterande lager tas om hand av föräldraföreningen. Skolan är gratis, men för föräldrarna blir kostnaden ändå hög då de ska köpa skoluniform, skolmateriel och transport till skolan. Barnen såg glada ut och sjöng för oss. Sedan fick vi se deras klassrum (bild 3-5).

Eftersom det var lågvatten kunde inte motorbåtarna ta oss över till den rätta sidan av halvön Kala Huta. Det bestämdes då snabbt att vi skulle ros över i tre olika båtar till den ön (bild 6). Det gick bra och vi kunde sedan se dem ro tillbaka (bild 7).

Vi kom fram till ett ruinområde där befolkningen före inkaindianerna hade begravt sina döda i s.k. chullpas som var begravningstorn. De flesta var tömda på vad som funnits, men en del innehöll fortfarande de döda som detta torn där två mödrar med barn ska finnas (bild 8). Man grävde en grop och satte ner den döda i fosterställning, lade in vad som kunde behövas i nästa liv och byggde sedan tornet med stenar.

Efter att vi ätit vår medhavda lunch (bild 9, 10) hämtade båtarna oss på andra sidan av ön där vattnet var lite djupare.

Nu lämnade vi Titicacasjön för gott och åkte med vår buss till La Paz (bild 11) och tog in på vårt nästa hotell Rosario.

Vi lämnar Copacabana för att fortsätta till Puerto Perez

Tiquinasundet delar Titicacasjön i två delar och denna plats var den första anhalten. På vägen dit fick bussen punktering, men det var snart avklarat. Vi såg en stor örn som var på jakt efter ett byte och den var nästan stilla i luften (bild 1). Väl framme välkomnades vi av en stor indianstaty (bild 2) och det var dags att ta sig över det 800 meter breda sundet. Bussen körde ombord på en gammal pråm och färden såg ganska riskabel ut (bild 3).  Själva fick vi packa in oss i en båt med liten snurra och den gungade väsentligt mitt i sundet (bild 4). Var sin flytväst hade varit helt på sin plats.

Lunchen intogs på ett vackert ställe vid Titicacasjön (bild 5) och därefter besökte vi Tor Heyerdahls kompanjon från båtfärderna med Ra. Mannen är vid det här laget 99 år gammal och han visade i böcker och broschyrer hur besättningen såg ut då det begav sig. Vi fick också höra en del om hur båtarna var byggda (bild 6, 7).

Under en stor del av färden såg vi den 6500 m höga bergskedjan Cordillera Real och vi kunde även se den torna upp sig i bakgrunden av byn där vi skulle övernatta (bild 8).