Dagen började med ca +25 grader och var strax uppe i närmare +35

På väg till en 1500-tals seraj tittade vi vad som bjöds i souvenirer. Det var broderade kuddar, jackor, mössor, många lergodsfigurer, träarbeten mm. I serajen hade de mattförsäljning och visst var mattorna fantastiskt fina, men eftersom de flesta mattor var silkesmattor så var de ju mycket dyra.

Vi fick se Haman som var massage, skrubbning, peeling och happy end för 180 kr för 1 1/2 timme. Nej, vi var inte intresserade den här gången. Att se när de vävde silkestyger var mer intressant.

Två madrassas stod nära varandra en var Oluf Beks från 1400-talet och där studerade man astronomi och den andra som var mer färger i var från 1600-talet. Vad man studerade där vet jag inte, men troligtvis religion.

Vi såg en minaret, en moské och en madrassa och när vi gick in såg vi bort mot dem och alla syns på bilden. Minareten hade blivit mycket förstörd när ryssarna hade bombat den 1920, men den var fint renoverad.

Den äldsta byggnaden i Bukhara var Ark och den var från 300-talet. Från början var muren av lera, men man har förstärkt den med tegel. Man har också höjt den lite vid restaureringen. Inne i Arken bodde Emiren med familj. Det var som en stad i staden.

Vi såg också ett mausoleum från år 936, som var helt omålad. Jag tror att det var seroasternas, en sekt inom muslimerna.

Ett besök vid Jobs källa var intressant. Där borde man kanske ha druckit lite vatten och önskat sig bli av med 20 år eller så, men jag tog inte chansen. Efter detta var det dansuppvisning och mannekänguppvisning. En del kläder var riktigt snygga, men det mesta var inte passande för svenskar.

Dags för nästa etapp som går till Bukhara

Innan vi skulle åka stod jag och tittade ut genom fönstret och såg alla små flickor och pojkar som skulle till skolan. Jag kunde inte låta bli att fota dem, för de är så söta i sina skolkläder.

Först gällde det att hitta ett apotek som var öppet tidigt på morgonen, eftersom många var lösa i magen. Sen började färden på dåliga vägar främst i Samarkands distrikt. Sen rullade det på lite bättre. Men eftersom det gick långsamt ett tag så hann jag fota bomullsplockarna genom bussfönstret. Vi såg också kvinnor som satt vid vägkanten och sålde druvor. När man ska åka en lång sträcka är det guld värt att ha en trevlig guide och det hade vi, både den lokala och den svenska guiden Sven Andersson. Ibland drar han historier så man kan skratta ihjäl sig.

Vi gjorde ett stopp vid en karavanseraj och fick kaffe och doppa. Det var bara fronten av serajen som var någorlunda hel, men det fanns ruinrester, som visade hur rummen låg och hur stor den var. Den här var större än de serajer vi såg i Turkiet vid sidenvägen, annars var de nog ganska lika.

Vi stannade också för att se keramik och de som gjorde keramiken var den 6:e generationen som fortsatte att dreja och göra roliga gubbar. Vi fick se när den här mannen gjorde en skål och det gick med en rasande fart. Ingen elektrisk drejskiva hade han heller. Här står han på brännugnen som bestod av hål i marken och gubbarna i lera var jag väldigt förtjust i. Bill och Hillary Clinton hade varit där och det var de stolta över, för de hade bilder på väggarna av deras besök.

Väl framme i Bukhara var det mycket hett, vi uppskattade värmen till över 30 grader. Vi såg att det var en fin gammal stad och här skulle man kunna vara länge. Bild 2 visar Molle Nassirin på åsnan. En av busstransporterna var extra rolig eftersom Sven Andersson gladde oss med historier om just Molle Nassirin och historierna kunde man väl egentligen jämföra med Norgehistorier eller kanske Bellmanhistorier. Vi gick en liten rundtur och såg en synagoga som vi fick guidning i, en dockmakare som gjorde handdockor och en väverska som vävde vackra sidentyger. Allt var intressant.