Mera Falkenberg, men också Varberg

Vi vaknade ganska tidigt på hotellet, men vi hade sovit riktigt gott, så sängarna var bra. Frukosten var också riktigt bra. Vi hade ganska mycket tid att fördriva, så jag ringde till Birgitta Axelsson, som jag känner från Hjälmstaskolan i Vallentuna. Vi delade klass och nu bor hon med sin man där nere. Jo, det passade bra, så vi köpte en kaffekrans och åkte till henne. Jag var lite nyfiken på deras hus, för de byggde det medan vi jobbade ihop och de åkte ner ganska ofta. Huset var verkligen fint och trevligt inrett. Vi var där c:a en och en halv timme bara sen åkte vi till Skrea strand som jag aldrig hade sett.

Blåsten har gjort så att de härliga groparna som brukar finnas vid havet var mycket få. Det brukade annars finnas mycket breda stränder med mycket sand i väldigt många gropar, men det var väl på 60-talet. Det hade ganska nyligen varit en väldig blåst, så mycket måste lagas.

Sen var det dags att åka till Skogskyrkogården för begravning av min faster Alice. Det var en fin begravning och efter akten ville Pia, min kusin, att vi skulle träffas på Grand hotell och dricka lite kaffe med tillbehör. Eftersom Pia är sambo med en italienare och hennes barn bor i Florens, så kan det inte bli ofta man ses. Hon har bott där nu i 30 år. Här är Pia och hennes dotter.

Vi kom hem strax efter tolv och upptäckte att det var massor av snö här. Ja, naturligtvis såg vi att det var snö på vägen också, men det var bra plogat. På de små vägarna till oss var det desto mer. På morgonen såg vi också att barnbarnen varit ute och lekt i snön.