Den här filmen har Roy Andersson arbetat med i fyra år och som de flesta vet nu heter den, En duva satt på en gren och funderade på tillvaron. Jag måste erkänna att hans tidigare filmer inte har imponerat på mig, men den här var verkligen bra.
Jag har varit i hans ateljé på Sibyllegatan 24 för ett knappt år sedan och där fick vi se hur Roy och hans team hade byggt upp scenarier. Roy Andersson spelar alltid in sina filmer inomhus, så om ni går och tittar på den här filmen, så kan jag lova att allt är taget inomhus, trots att det ser ut att vara utomhus. En scen spelades in i Norge i ett hangar och där hade de byggt upp en slags jättestor tunna som snurrade med eld under. På tunnan stod det Boliden. Här är en liten modell av den ”assyriska orgeln”.
Roy Andersson fick guldlejonet i filmfestivalen i Venedig för sin film. Den stod i ett av hans rum när vi var på besök. Själv var han i Oslo och kunde inte vara med oss, för alla vill ha honom hos sig. När vi blev lovade att få se filmen i hans salong hade filmfestivalen inte ägt rum.
Detta rum där också filmen kommit till användes efter premiären för fest.
Vi såg hur uppvaktad han var för det fanns blommor överallt.
Liten men mysig salong, lagom till 16 personer och stolarna var jättesköna.
Jag håller med om den som skrev så här:
Genom två kantstötta män på säljturné med skämtartiklar får vi inblick i en hisnande tillvaro, i nutid, dåtid, framtid, drömtid och i ospecifierad fantasitid. En mängd människoöden passerar revy och vi blir påminda om både livets storslagenhet och människans sårbarhet.