Linnea ska fira sin födelsedag i dagarna två, en för kompisarna och en för de vuxna

Naturligtvis ska man ha ballonger när man fyller år, men det var väl lite annorlunda att lägga dem i studsmattan.

Jag var ju tvungen att ta lite film för att höra hur de pangade sönder ballongerna, men jag hörde inte en enda smäll.

Naturligtvis måste de dansa lite för att smälta maten.

Sen lekte de ute en bra stund.

Dagen hade ju varit mycket varm och nu var det dags att ta ett kvällsdopp. För att sedan varva ner lite tog Tove fram papper pennor och kritor så att de fick rita och måla lite. Flickorna skulle sova kvar, men eftersom det rummet vetter åt vårt gästrum så var de nog ganska trötta för vi stördes inte av högt prat och skratt.

Vi får hoppas att morgondagen blir lika rolig.

Dagens mål var staden Mary i Turkmenistan.

Först lite fakta om Turkmenistan. Landet har 6 milj. Invånare och är i storlek ungefär som Sverige. Landet har gott om vatten och alla har fritt vatten, alltså inga vattenmätare för att se vad man ska betala. Landet har stor export av gas exempelvis till Kina, Kazakstan, Turkiet och många andra länder. De kommer på sikt även exportera till Europa. De är de näst största gasproducenterna i världen och även gasen var gratis för Turkmenistans invånare.

Alla får gratis 1400 liter bensin om året och behöver de mer får de betala $1/gallon. Turkmenistan har gräns till Kaspiska havet och fem länder.

Vi startade vid åttatiden och åkte mot gränsen. Det är inte alltid som bussar får åka ända fram, men vår lokala guide hade ordnat så vi fick komma fram till gränsen där massor av långtradare stod. Vi fick visa passet och sedan gå ca 1 km med resväska och handbagage på knaggliga vägar. Så småningom kom en liten minibuss, som den lokala guiden hade ordnat. Sex personer med bagage åkte till ytterligare visning av pass och minibussen åkte tillbakaför att hämta fler av oss. Sedan gick det ganska bra att komma in i Turkmenistan. Vi hade blivit förberedda på att det skulle kunna ta åtskilliga timmar, men många passkontroll och ifyllande av papper var det.

Inte långt från gränsen skulle vi över en bro. Bussen fick inte köra över bron med 16 turister, 2 guider och 1 chaufför, för det skulle bli för tungt. En i vår grupp fick vara kvar i bussen, resten av oss fick gå över bron. Det var en riktigt skruttig bro och vi fick inte fotografera den. Kanske de skämdes för den dåliga bron. När vi sedan såg en lastbil med sex bilar på flaket, så började vi undra vad det kunde väga. Nu har jag i alla fall hittat ett par bilder på bron. Vi hade ingen snö som visas på bilden, vi hade det mycket varmt och soligt.

Humöret var i topp och vi skrattade åt det mesta och efter bussåkande en timme fick vi lunch i detta hotell.

Fem timmar skulle det ta för att komma till staden Mary, Landets tredje största stad.

Vi tog en paus efter 2 ½ timme, sedan fortsatte vi genom öknen. Det var hett ute, ca 36 grader.

Väl framme var klockan en bit över sju. Vi blev tilldelade våra rum och de var jättestora.

Vid middagen blev det mycket skratt och tokigheter. Vi hade beställt rödvin och när de hade hällt i såg vi att det var fel slags vin, men vi smakade och det var dessertvin. När vi sa att det var fel, så förklarade de att de inte hade vanligt rödvin för det var så varmt, så det måste vara sött vin. Sen blev det uppvaktning med tårta eftersom en av våra resenärer fyllde 70 år. Det var smarrigt!

Många kamrater kom till 5-årskalaset

Linneas födelsedagskalas blev riktigt lyckat. Linnea var med och förberedde kalaset och dukade bordet tillsammans med mamma och Julia. Både stora och små kamrater kom, tårtan smakade bra och alla lekte och hade roligt. De spelade kubbspel, hoppade i studsmattan tillsammans med ballongerna och fick sedan fiska upp var sin påse med godsaker.

Uppvaktning av en ung 70-åring

När våra byggare hade slutat för dagen tog vi bilen upp till Hofors för att gratulera en pigg och ung 70-åring. Det var roligt att åka ifrån allt damm som blir när man renoverar. 20 mil tar ändå inte längre tid än drygt 2 ½  timme och det var kul  att få  gratulera henne. Vi träffade samtidigt en av hennes fyra döttrar och trevliga f.d. kollegor och det var trivsamt och mysigt. Tolv på natten var vi hemma igen för att sedan vakna upp vid sjutiden för en ny byggdag.