Vilken tidig sommar vi har, grönsakerna och blommorna växer så det knakar

Rabarbern är en trevlig grönsak för den kommer riktigt tidigt. Själv har jag inte gjort någon rabarberpaj ännu, men Tove gjorde en redan den 3:e eller den 4:e maj.

Den 27 april fotade jag rabarbern. Det är första bilden. Sedan den 5:e och till sist den 9:e maj.

Jag och Janne satte ner potatisen i mitten av April. Det var en chansning, men vi täckte landet och nu ser man att potatisen redan har blad.

Kryddorna har kommit snällt också. Persiljan har inte vuxit upp där, den är från Coop.

Snart blommar också fruktträden. Nu är det verkligen sommar.


Vi besökte Zetas trädgård mest för att titta, men det blev lite handlat också

Vi hade hört talas om Zetas trädgård och var lite nyfikna på hur det såg ut där och det var både vackert och välordnat. Där fanns förutom en massa växter av olika slag även en lunchrestaurang och kafé.

Vi gick runt och tittade och det var förstås mycket man gärna ville köpa till sin egen trädgård, men man kan ju inte köpa allt man vill ha. Växter är inte billiga, så det får bli lite då och då. En magnolia har vi länge velat ha, men det kan kanske bli nästa år. Ett bigarråträd vore inte heller så tokigt att ha, gott är det också. Amerikanska blåbär är också något jag kan tänka mig.

I vår trädgård äter tyvärr rådjuren upp en hel del växter. Vi hade exempelvis en del höstflox sedan förra året i rabatten och i år köpte vi några till för att få flera färger av dem. En morgon såg jag att rådjuren hade ätit av allihopa, så några blommor i höst skulle vi inte få se. Vi köpte några nya på Zetas, så får vi se hur det går med dem. Ett par fröpåsar kostade vi på oss också.

 

 

 

Vi började dagen i en kryddträdgård och sedan med att åka till Sigiriaklippan eller Lejonklippan.

I kryddträdgården fick vi se många olika kryddor och nyttoväxter och fick också veta vad dessa kunde användas till.

Lejonklippan är mycket hög och uppe på toppen finns resterna av ett kungapalats. Klippan skyddas av UNESCO och runt hela komplexet finns vallgravar där det tidigare fanns krokodiler, men inte nu. Klippan är brant, men det finns trappsteg upp, så att man kan komma till toppen där man har en fantastisk vy som sträcker sig 380 meter över markytan.

En bra bit upp kan man också ta sig upp i en spiraltrappa till en grotta där det finns 1500 år gamla frescomålningar.

Vi satte genast igång att gå de 1200 stegen upp till toppen och det frestade på, men det var desto härligare att vara uppe på toppen. Stegen upp och ner till grottan med målningarna var också värda ansträngningen.

Vi fortsatte sedan till en batikfabrik där vi fick se hur de arbetade. De satt med tyget i knäet och vaxade. Vi tyckte att de borde ha en bättre belysning och ett arbetsbord.

Vi kunde förstås också handla i deras butik.