Man blir inte så glad när man tittar ut genom fönstret och upptäcker att det har snöat igen

Det är inte många dagar som man sluppit skotta sedan snön kom i slutet av november. Det är tur att man har gott om snöskyfflar och spadar. Isen har blivit tjockare och tjockare i viken och den första tunna isskorpan såg vi redan den 3 december. Snart går det nog att ta sig ut på isen för en promenad, men vi väntar nog ett tag till. När det ligger ett tjockt lager snö på isen, så händer det att isen inte blir så stark under.

När det blir så här mycket snö är det ibland lite svårt att veta var man ska lägga snön. Det är lite jobbigt att kasta upp den på snöhögarna. Eftersom vägarna har ett packat snölager, så är man lite rädd för att halka, så nu sätter vi på broddarna på skorna.

 

Det har varit ett tungt arbete med den nedsågade syrenen men nu är den i alla fall borta

Syrenen hade blivit för hög och vi bestämde oss för att hugga ner den. Efter att den blivit nerhuggen var det ett jättejobb att gräva upp alla stora och små rötter. De små rötterna, ett antal dm mot mitten runt om, tog jag och Janne hand om. Sen fortsatte Tomas och Tove och kom närmare och nämare mitten, men rötterna låg djupt. Vi har använt en massa redskap som hackor, spadar, spett, domkraft, sågar och krattor, men man hade nog egentligen behövt dynamit. Det sista stora rycket gjorde Toves pappa Kim. Han grävde så djupt han kunde runt om de största rötterna och till slut gav den med sig.

Nu var det så att den var så tung så ingen kunde bära iväg den, så de vinschade upp den med hjälp av båtvagnens vinsch och drog sedan iväg den.

Vi stjälpte ner den en bit ifrån gränsen mot åkern, så kan den kan slå rot och växa där istället. Kim städade i gropen och krattade bort allt skräp så det blev lite snyggt, sedan fyllde jag och Janne på några säckar jord och gödsel, skaffade gräsfrön och sådde. Nu ska den vattnas ordentligt varje dag för att nytt gräs ska komma upp, så det blir lite fint igen.