Idag hann vi med mycket och vi började med en hippiemarknad

Egentligen vet jag inte varför det hette hippiemarknad för det såg ut som vilken marknad som helst. Här har vi ett par bilder.

Vi gick sedan utmed stranden och Sven, vår guide, berättade hela tiden. Cobacabana heter stranden bakom stenarna till vänster. Den hade fått sitt namn från en stad i Bolivia där vi faktiskt har varit. Jag minns en fin liten kyrka och där kördes bilar fram för att prästen skulle välsigna den genom att spruta champagne på bilen. Det finns en längre historia om varför stranden fick detta namn.

Stranden här heter Ipanema.

Det fanns också en strandbit där gaypersoner kan hålla till och man ser regnbågsflaggorna.

På den här bilden ser vi Tvillingtopparna långt borta.

Vi åkte tunnelbana för att komma till en båt och man kan väl säga att den var och såg ut ungefär som i Sverige. När vi sedan gick en bit såg vi en vacker byggnad och fick då höra att det hade varit en parlamentsbyggnaden

Vi åt på ett ställe här inne i denna byggnad och staden hette Nitteroy och är en del av storRio.

Det var vacker utsikt över sjön också.

På kvällen såg vi Riokarnevalens repetition. Det var kul att se. Tyvärr kom ett riktigt åskväder och det regnade så vi var dyblöta.





Idag var jag inbjuden till Stadsarkivet på Kungsklippan för att se och höra "Släktforskning för alla"

Janne körde mig till tunnelbanan till Centralen och sen bytte jag till Akallalinjen en hållplats. Det gick fort. Jag står en liten bit från stadsarkivets vägg och kom från tunnelbanan just under den orangeröda byggnaden. Där kommer man upp med hiss. Tänk så lätt det är att komma dit.

Så här ser byggnaden ut. Den började byggas just när andra världskriget hade börjat. Man gjorde ett stort hål i klippan och på det sättet fick man 6 våningar i berget och den sjunde våningen är den vi ser här. Är man nere på första våningen kan man höra hur tunnelbanan går under dem. Man kan alltså inte bygga mer neråt, vilket de skulle önska. De flesta våningar har massor av gamla böcker och olika skrifter, men de har lyckats ordna andra platser vartefter det behövs mer. Här finns också alla Stockholms skolors betygskataloger och vi fick se en del av dem. Jag tror att jag ska åka dit någon gång och kolla igenom en del jag är nyfiken på.

Titta vilken fantastisk utsikt det är uppifrån Kungsklippan.

Förutom att vi fick se magasinen i berget så hörde vi tre personer som berättade och diskuterade vad man kan göra med sin släktforskning. Det var intressant. Många var rädda för att deras barn inte ville ha deras forskning och gamla bilder. Då ville man kunna publicera det, så alla som ville ta del av det. En fråga kom upp, som var lite rolig, "kan man inte få ett datormoln för släktforskning dit alla kan skicka sina forskningar ?" "Vad ska de göra av alla stora lådor med bilder och album när jag dör. Jag har inga barn." Ja, det var många funderingar. Man kanske ska öppna ögonen på barnen och ungdomarna, så att de förstår att det är en skatt, som de äldre människorna har jobbat hårt med.

Det var en trevlig förmiddag.

På kvällningen ville jag gå ut och plocka gula kantareller, för jag hörde av alla att det fanns så mycket. Vi gick ut en dryg timme för att se om det fanns, men vi hittade bara fyra pyttesmå kantareller. Det roliga var att vi hittade den härliga svarta trumpetsvampen istället.



En shopping- och biodag med syrran i Stockholm

Eftersom syrran hade en ledig vardag hade vi bestämt att vi skulle gå på bio och shoppa lite i stan. Vi bestämde att vi skulle träffas vid T-centralen, uppgången vid Åhléns. Båda kom vi lite tidigare än vad vi hade bestämt och gick på olika ställen i butikerna och tittade. Näst efter ”Svampen”  vid Stureplan är nog det vi valde den vanligaste mötesplatsen.

 

Vi gick direkt till en leksaksaffär på Kungsgatan. Syrran skulle köpa dockskåpsmöbler. Den här affären skiljer sig en hel del från andra leksaksaffärer, för där finns ganska ovanliga leksaker.

 

Sedan var det dags för bio. Vi såg ”I rymden finns inga känslor” på Filmstaden Sergel. Filmen var verkligen jättebra. Den är mycket sevärd. På vägen upp till biosalongen passade jag på att ta en bild genom fönstret, det var ju så mycket vackra färger med alla frukt- och grönsaksstånd på Hötorget. Till höger skymtar det blå konserthuset med Orfeusgruppen av Carl Milles.

 

Vi gick sedan Drottninggatan fram till Gamla stan. Där fanns det många affärer att shoppa i, men det blev ganska blygsamma inköp.

 

 

Vi hamnade till slut vid tunnelbanan i Gamla stan där duvorna traskade runt som om de också skulle ut på en åktur.

Väl hemkommen för att hämta barnbarnen från dagis kände jag att dagen hade varit riktigt trevlig.