Idag ska vi åka 50-talsbilar igen. Det är kul. Idag blir det en gul bil. Många av de stora fina 50-talsbilar är taxibilar. De får köra folk trots att instrumentbrädan bara visar hur mycket bensin som finns kvar. Hur fort man kör vet man inte, för där visas ingenting. Idag ska jag sitta skönt i bilen och njuta.
Sockerproduktionen var en stor industri för Cuba från de första spanska kolonierna. Landet blev världens i särklass största producent av socker i slutet av 1700-talet och på 1800-talet under en tid då sockerproduktionen utgjorde öns huvudindustri.
1988 blev Valle de los Ingenios tillsammans med staden Trinidad ett världsarv. De flesta av sockerbruken är idag ruiner men några platser har byggnader som är intakta. Plantagehuset finns kvar och gården Manaca Iznaga,ägarens hus och ett torn finns kvar. Det 45 meter höga tornet uppfördes någon gång mellan 1830 och 1835 av ägaren Alejo Iznaga. Det var ett bevakningstorn för att ge vakterna 360 graders vy över sockerrörsfälten där slavarna arbetade.
Vi fortsatte till en keramikverkstad. Där fanns det många fina vaser, fat och figurer.
Sedan hittade vi en trevlig uterestaurang och där var det en liten orkester och dans. Det passade bra för oss som bara ville vila lite och få lite dricka.
Det hade blivit mörkt, men det syns att vi har gått högt upp.
