Vi hämtade barnbarnen hos dagmamman och sen var det dags att äta middag. Naturligtvis måste det då bli pannkaka, för det är bland det godaste flickorna vet. Det måste vara tunnpannkakor, så det var bara att sätta igång och grädda. Flickorna skulle förstås hjälpa till så att det inte blev brända pannkakor. Nu är det dags att vända, sa Julia och blev lika nöjd varje gång, som pannkakan såg ut att vara lagom gräddad. Inte en enda pannkaka fick farmor lägga upp på fatet, för det skulle flickorna göra. Många pannkakor gick det åt och det var bra, för då vet man att de har blivit riktigt mätta.
