Idag har jag varit statist i filmen Studio Sex, som bygger på Liza Marklunds bok med samma namn

Jag kallades till Frejgatan 41 kl. 08.00 på morgonen för att statera i en scen i filmen Studio Sex. Både jag och den andra statisten, som var en man i 20-årsåldern, kom först. Vi satte oss på en bänk i Vanadislunden, för där var det sol, och väntade på att alla bilar med kameramän och annat skulle komma till platsen. När de flesta hade samlats, så visade det sig att ingen kunde portkoden till porten. Vi satt och funderade på hur det skulle lösa sig och under tiden drack vi lite kaffe. Efter 20 minuter fick någon tag på en person som kunde upplysa om hur koden var.

Nu satte man full fart och spelade in scenen. En kvinna skulle komma gående från höger till nr. 41, slå koden och gå in samtidigt som mannen gick och drog en cykel i motsatt riktning och jag gick en bit bakom kvinnan. Två tagningar blev det bara, sen var det klart. Det var den snabbaste statering jag har haft. Vanligtvis brukar det vara 10-20 omtagningar eller ännu mera. Produktionsbolaget Yellow Bird, som också har gjort Millenniumfilmerna är riktiga proffs och regissören Agneta Fagerström-Olsson, som jag inte har hört talas om, var duktig.

Det skulle vara roligt om man fick vara med i en scen med Annika Bengtzon någon gång. Den rollen spelas av Malin Crépin.

2 responses
En sak jag alltid har undrat över är att i stora festscener så ser man ofta kanske 100 finklädda statister. Scenen kanske varar i 3 minuter eller kortare. Framför kameran sitter stjärnorna och äter och pratar och maten är uppenbarligen riktig och verkar autentisk.

Får statisterna samma fina mat och vad händer när regissören säger "cut". Får man äta upp maten?

Jag vet faktiskt inte, men det kan ju tänkas att de får äta maten, för många inspelningar tar väldigt lång tid och då bjuds man på lunch. Om då inspelningen skulle vara klar just till lunch, så är det ju praktiskt att de får äta upp den.
Ibland får man tydligen ingenting, men det har jag inte varit med om. Jag hörde dock av en annan statist att när de gjorde reklamfilm för ett hamburgerföretag och jobbade nästan hela natten fick de inte ens en hamburgare. Det var mitt i den här kalla vintern och det enda stället de hade att värma sig i var en buss där inte värmen var på.
Jag hoppas att de hade rejält betalt ändå.