På Hofors kommuns hemsida kan man läsa denna text:
”Gruvan
Storberget rymmer i dag ett 60-tal dagbrott med varierande djup, allt från några få meter till Penningegruvan som är 196 meter djup. år 1781 började gruvarbetarna bryta Stollgången, en 265 meter lång gruvgång rakt in i Storberget. Gången underlättade dels transporten av malm och den dränerade gruvan från vattnet.
I dag är Stollgången och Storbergsgruvorna öppen för visning. Besökarna får vandra hela Stollgången fram till Stillgruvans mäktiga dagöppning och vidare in i Djupgruvan. I Djupgruvan kan man se en hästavandring och andra föremål som hör den gamla gruvhanteringen till.Efter visningen kan man gå ut samma väg man kom eller utmana de ca 220 trappstegen i 47 meters stigning upp på berget. Varma kläder och rejäla skor rekommenderas eftersom det är kallt i gruvan!”
Gruvan i Storberget väckte nyfikenhet även när vi bodde i Råbacka. Vi gick ofta upp på berget för att kika ner i hålen. Ibland släppte vi ner en sten för att höra hur lång tid det tog innan den slog i botten på gruvan. Vi varnade våra barn och var mycket noga med att de inte fick gå dit själva, för det var bara en enkel vajer runt hålen och det var lätt att det skulle hända en olycka om man var nyfiken och ville titta ner i hålet. Jag minns inte året, men någon gång i mitten av 70-talet, hände det som inte fick hända. Två barn till en besökare i området var ensamma uppe på berget och lekte. Den ena föll ner i ett stort hål och omkom. Eftersom ingen då hittade nere i Stollgången, som var låst på den tiden, fick man ta upp pojken uppifrån berget, vilket var ett svårt och farligt arbete. Det blev plötsligt ännu värre för oss småbarnsföräldrar, när denna olycka hade hänt och stämningen var dyster. Äntligen satte man ordentliga skydd runt alla hål och vi sa alla att det var ju typiskt att det skulle hända något innan skydd kom på plats.
1991 öppnades gruvan för visning och trots att vi har återvänt till vårt gamla Råbacka många gånger har vi inte gått någon guidad visning förrän nu. Det var mycket trevligt att äntligen få gå hela Stollgången och se dagbrotten nerifrån istället för uppifrån. Det var mycket kallt inne i Stollgången och vi såg faktiskt snö på några ställen, så vi fick klä på oss lite extra.
Jag tog många bilder, men här kommer några av dem. Bild 3 visar en bild av Gruvfrun i taket på Stollgången, bild 6 är Stillgruvan, bild 9 ett vattenfyllt hål och den sista tror jag var Djupgruvan.
