Valborgsmässofirandet tros ha sina rötter i Tyskland och deras walpurgisnacht som firades 30 april. Walpurgisnacht var den dag då häxorna flög till djävulen, enligt gammal tysk folktro. För att skrämma häxorna tände man eldar. Seden att tända eldar importerades sedan till trakterna kring Uppsala. I Sverige infaller ju som bekant häxsabbaten vid påskfirandet och därför har vi även påskeldar, även om de varit vanligare förr och då framförallt i västra Sverige.
När jag var liten gick jag och hela familjen upp till Skinnarviksberget på söders höjder i Stockholm. Där sjöng en manskör och pojkarna smällde massor av små smällare. När man upptäckte att berget var ihåligt slutade man tända eld där och jag tror att den närmaste elden sedan var i Tantolunden.
I Hästängsudd var det nere vid båtbryggorna man tände elden och där träffades alla och köpte lotter, tittade på elden och inhandlade kanske även en grillad korv. Efter att man snyggat till på stranden med gräsmatta och boulebana gick det ett par år utan att det gjordes någon brasa. Det i sin tur ledde till att man höll sig hemma och såg brasan på TV istället. Nu gör man brasan vid badplatsen, men vi gick inte dit i går, så bilderna här är från den gamla platsen i Hästängsudd.
