Vi var förväntansfulla när vi åkte in till Stadsteatern och vi var inne i god tid, så vi tittade oss omkring utanför teatern och fotade lite grand vid Sergels torg.
Vi hade hört att alla sjöng istället för att tala och det var jag väldigt nyfiken på, för man kunde ju kanske tröttna på all sång. Det var verkligen inget man tröttnade på, för det var fantastiskt. Ganska fort blev man van vid att de alltid sjöng och det tillförde pjäsen mycket.
Den här föreställningen kan jag nästan lova att alla skulle tycka om, men jag vill ju inte säga så mycket om den, för föreställningen är så ovanlig att man nog ska veta så lite som möjligt.
Louise Peterhoff och Sverrir Gudnason var fantastiska, orkestern var härlig och allihopa gjorde vad de skulle. Jag gillade allt.
Gå och se den!