Det första vi ville se var Askebergs stensättning.
En av Västergötlands mest uppmärksammade fornlämningar är skeppssättningen i Askeberga. Skeppssättningen, även kallad Ranes stenar, byggdes under stenåldern. Ranes stenar är 55 m lång och landets näst största efter Ales stenar i Skåne.
Kanske är Ranes stenar uppförd som grav eller minne över en storman som styrde över området.
Askeberga är platsen där Arn låter uppta halvsyskon och allierade i sin ätt.
Vi fortsatte till Forsvik och orten ligger utmed Göta kanal, 10 km nordväst om Karlsborg. Redan på medeltiden användes vattenkraften i forsen till att driva en kvarn och en såg. Vadstena kloster fick virke och järn från Forsvik när det byggdes och kvarn, såg och vattenhammare gjordes av klostrets invånare. Detta var början till Forsviks Bruk. Detta var på 1400-talet, men på 1600-talet var Forsvik ett järnbruk och 1800 hade de ett gjuteri och mekanisk verkstad. Nu är det bara ett museum för på 1970-talet lades det ner.
Färden fortsatte till Karlsborg. Vi tittade inte så mycket, för här kom det första regnet och vi satt gärna i bilen. Men Karlsborgs fäst-
ning är ur bruk nu. Vi åkte ändå in genom en port och där inne var det trevliga bodar, men vi tittade bara lite grand
och det såg ut som en riktigt mysig stad.
Vi åkte in i Hjo också, men det blev en kort vistelse, för det fortsatte att regna. Vi såg många fina trähus och det såg ut som en riktigt mysig stad.
Kungslena ett lite konstigt namn, men lena betyder sluttning eller lid. Namnet nämndes första gången var efter slaget vid Kungslena 1208. Den Erikska ätten med Erik Knutsson i spetsen förlitade sig på stormännens hjälp. I slaget vid Lena, som följde på slaget vid Älgarås 1205, hade Sverker fått dansk hjälp. Erik segrade i en batalj som omfattade tusentals kämpande.
Arn stred där och vann förstås också.
