På Torsåkers bygdegård ger man varje år en revy på hösten

I år var det den 9:onde revyn. Pia Möller-Andersen är ansvarig och har också skrivit manus.

Vi har faktiskt sett alla 9 revyerna. En gång i tiden var det revy i Hofors och Janne var kapellmästare. Jag var alltid med bakom ridån och plockade fram och tillbaka grejor till de olika numren. Det skulle gå fort mellan de olika revynumren. Ibland sålde jag program och gjorde vad jag kunde. Jag lärde känna många av de som var på scenen. Pia och ett par andra som roar oss i Torsåker var även med på revyerna i Hofors på den tiden. Vi hade väldigt roligt.

De här revyerna görs lite enklare, utan så mycket rekvisita som det var när vi var i Hofors. Jag och Janne tycker att det är roligt att se dem fortsätta år efter år. Ibland är det lite sämre och andra år är det väldigt bra. Eftersom vi bodde i 16 år där uppe förstår vi skämten bra. Det är skönt att få skratta lite.

Innan föreställningen börjar har vi ätit god mat och dryck.

I år hette revyn "Fest i Valen". Här presenterar Pia revyn.

Här har jag satt ihop lite av några scener, men kvalitén är dålig för jag satt för långt bort och ljuset var för dåligt och dessutom spelade jag in det med telefonen. Vi hade riktigt roligt i alla fall.



Ett lunchbesök hos en god vän från tiden i Gästrikland

Under tiden vi bodde i Hofors kommun i Gästrikland fick vi många nya och trevliga bekanta. Igår träffade jag en av dem, en granne från byn Råbacka i Torsåker. Nu bor hon inte i Torsåker längre utan i Midsjö i Rimbo. Jag var bjuden på lunch vilket var mycket trevligt och gott.

 

Min väninna har en katt som är väldigt rolig. Katten Majsan ville följa med på promenad, men när hon tyckte att vi skulle vända lade hon sig mitt på vägen och dunkade sin yviga svans i asfalten. Katten fick som hon ville. Vi vände, men vi gick åt andra hållet istället och lyckades få katten att stanna till, så att vi kunde fortsätta en bit. Vi gick på en stig längs med sjön och det var så vackert. När vi kom till badplatsen stannade vi en stund och vände sedan tillbaka. När vi nästan var hemma såg vi en orm, trodde vi, men det var bara en snok.

 

Katten hade inte gått hem, men jag tror nog att Majsan är hemma vid det här laget, för katter brukar hitta hem.