Barbros bildblogg

Vi väcktes klockan 5 på morgonen den sista dagen. Som vanligt väntade bilarna utanför.

Vi åkte sakta och spanade, men inget lejon ville visa sig. Vid en paus tog jag denna bild när solen hade gått upp. Utsikten var vidunderlig!

Vår guide åkte för att visa flodhästar istället. Det var väldigt roligt för de simmade och frustade och någon annanstans hade vi säkert inte hittat dem. Här kommer ett par bilder.

På väg till lodgen såg vi en del fina pärlhöns (Helmetet Guineafowl).

Nu var det dags att packa väskorna och sen tog vi igen oss och satt på vår uteplats. Det kom ett antal fina fåglar i träden och dessa vet jag vad de heter.

Village Weaver

Kurrichane Thrush

Vi åkte buss till Johannesburg, men vi fick en paus några mil från flygplatsen. En del shoppade och andra åt lunch eller både och.

På flygplatsen hade de satt upp en stor gran och det var tydligen så, att varje flygplats hade granar och någon sa att de började redan i början av oktober.

Vi var mycket nöjda med resan. Vi fick se väldigt mycket och vi hade dessutom en fantastisk bra guide.

När vi åkte ut på eftermiddagen var det jättekallt. Vi var ute tills det var mörkt och vi ville se ett lejon eller en buffel. Det fattades för att det skulle bli Big 5. Vi såg förstås många andra djur t.ex. red hartebeest, en slags antilop och den är stor.  

Nära red hartebeest såg jag en fågel, som jag inte kunde hitta namnet på. kanske kan det vara en duva, eller kanske inte. det finns ju massor av fåglar i Sydafrika.

Vi såg en fågel, Purple Heron som också kunde göra så att den långa smala halsen (bild 1) blev alldeles tjock (bild 2).

Det började mörkna och plötsligt stannade föraren och vi skulle se en självlysande liten prick. Han åkte närmare och i busken tog han försiktigt en liten ljusgrön lysande ca 1/2 dm litet djur. Det var en kameleont. När jag sedan läste i Wiki så stod det att tungan kan sträckas ut till 1-1,5 gånger kroppslängden. 

Det blev väldigt dramatiskt när vi plötsligt såg en schakal (jakal) som försökte ta en liten unge från sin mamma. Jag tror det var en steenbok. Mamman skyddade sitt barn så gott hon kunde, men schakalen var nog framme fyra gånger hos ungen. Till slut släppte schakalen ungen alldeles vid vägen där vi stannat och vi såg att det blödde på ungen. Först låg den alldeles stilla, men sen lyfte han/hon huvudet. Vi hoppades att den inte skulle dö. Vi väntade ett tag för att se mamman komma, men vi åkte i stället för att inte störa dem.