Strax innan barnbarnen skulle gå och lägga sig ropade de att det satt gräsänder på taket. Jag trodde inte mina öron. Jag hoppades att de skulle sitta kvar några minuter så att jag hann hämta kameran. Det var inga som helst problem. Det visade sig att de var kvar på taket efter en dryg timme.
En hanne och en hona satt på vänstra sidan på taket och en ensam hanne på den högra sidan.
Jag trodde att detta var ett par.
Här satt den ensamme stackaren.
Efter ungefär 15 minuter tröttnade tydligen honan på sin hanne och flög till den ensamme stackaren, som nu inte var en stackare.
Den övergivne hannen verkade glad ändå. Den spankulerade fram och tillbaka på den högsta delen av våra tak, men det kan ju tänkas att han smidde planer på hur han skulle få igen sin moatjé.
