Kl. 9.00 åkte bussen utan att vi hade fått bada i den fina poolen.
På kvällen satt vi och tittade ner från takterassen och så här såg det ut.
Kl. 9.00 på morgonen steg vi på bussen och åkte en bra bit in i landet, det var för att undvika piratattackerna. Här bodde vi i Camaguey på detta hotell.
Bayamo al Padre Del la Patria, de hyllar Bayamo far till fosterlandet och lägger kransar. Han dog i strid och var en stor ledare.
Ibland steg vi av och Sven berättade om en del hus och annat.
Här hade hon sin egen affär där man kunde köpa fina och roliga keramikflickor. Tyvärr fick vi inte ta kort där inne, men här är dörren till affären.
Det riktigt kliade i fingrarna att få göra lite roliga figurer. När jag sedan skrev hennes namn, så fick jag se att det fanns en del figurer på internet.
Vid 6-tiden på morgonen gick vårt flyg till Santiago. Vårt hotell var mycket bra och låg vid ett torg i centrum. Här spelades och dansade.
På detta torg höll Fidel Castro sitt första tal efter revolutionen.
Här är Santiagos vardagsrum.
Lunch vid "vardagsrummet".
Vi tog en mojitas i väntan på att få komma in i våra rum.
Fortet San Pedro De La Roca
Vid fortet såg vi solnedgången.
Varje kväll vid avfyrades salut.
Efter saluten åkte vi till ett ställe och åt mat. Plötsligt kom ett ösregn.
Dessutom hade Sven fixat en födelsedagstårta till en i gruppen.
,
Den här dagen var lång. Kl. 8.00 åkte vi buss upp till Pinar Del Rio för att se hur cigarrerna görs.
Här får vi se hur man rullar cigarrer.
Vi såg också romtillverkning och fick smaka på en riktigt god söt Rom, som även hade vunnit pris för den här. Vi köpte en, men vi får väl se om den klarar transporten.
Vi hade kommit upp till ett område med mycket berg och här fanns grottor. Vi fick komma in i en indiangrotta, där vi också åkte båt för att se mer.
Så här såg bergen ut och det syns tydligt hur vattnet har gjort stora hålrum. Byn här fanns många uthyrningshus och troligen var de många som klättrar i bergen. Tobaksodlingen var också ett skäl att vara där.
En stor muralmålning av Frida Kahlos man Diego Rivera eller en kamrat till honom.
Efter detta såg vi tobaksodlingar och hur bladen torkade i lador.
Vi fick också se kaffebuskar.
Även utsiktsplatser hade skönsångare.
Kanske även kor blir trötta av värmen.
Vi kom till Havanna 20.30, men svensk tid var 02.30. Vi blev skjutsade till en restaurang, men vi hade ju ätit ganska mycket, så de flesta av oss ville inte ha någon mat. Restaurangen var lite udda med kaffekoppar på väggarna och en del andra konstiga saker. Janne och jag tog en cuba libre.
Vi bodde på hotel Plaza, ett hotell som hade sett sina bästa dagar och hade haft många kända människor som gäster. Frukostmatsalen låg på övre våningen och hade en fin utsikt.
Här ser ni den som gjorde omeletterna.
Så fort vi kom ut såg vi alla 50-talsbilar
Vi gick i flera timmar och tittade på så mycket som vi hann. Här är Revolutionstorget.
Här är resten av gamla ringmuren.
Jesuitkyrkan
På La Bodequita höll Hemmingway till. Hans favoritbord i hörnet kanske syns bakom vårt bord.
Det vi ser är det gamla torget med en Fransiscanerkyrka och mitt emot finns detta moderna konstverk.
Efter en fullmatad dag besökte vi Hemmingways villa och fotografera inne i huset. Hans båt låg också där.
Det är svårt att få ut en blogg här i Kuba, men så småningom kommer det fler.
Tomas och Tove skulle jobba och barnbarnen hade fått uppdrag att göra. Ett av uppdragen var att de skulle gå ut på promenad med farmor och farfar. Julia ringde till mig och bad att få gå på promenad och hon bestämde att vi skulle gå efter kl. 14.00.
Solen sken och det var inte särskilt kallt.
På isen åkte man skridskor, men barnen hade glömt ta hem skridskorna från skolan. Det var ju synd.
När vi kom hem ville flickorna bjuda på cheesecake och detta var ett annat uppdrag. På förmiddagen hade de bakat och satt in cheesecaken i frysen och dessutom städat efter baket. Det blev en skön stund på vår altan med kaffe och saft.
Vi tyckte att det var riktigt roligt och jag tror att flickorna också hade det också.
Eftersom Sebastian bor i Uppsala, så skulle vi naturligtvis festa i Uppsala på en restaurang. De visste en bra restaurang, som heter Glada Grisen. Det fanns massor av grisar på hyllorna.
Vi var 18 eller 19 stycken och vi hade väldigt trevligt. Jag tror att de allra flesta var riktigt mätta när vi var klara. Jag tog ankbröst med goda tillbehör och till efterrätt tog både Janne och jag chokladfondant.
Alla pratade och skrattade och alla som satt vid bordet kände varandra. Att vi satt lite trångt spelade ingen roll.
Sebastian var glad förstås, det var ju hans dag i dag. Han hade önskat sig en resa till London och det fick han. Det var ett speciellt museum han ville se.
På slutet bytte vi platser så vi kunde prata med flera av gästerna. Jag och Janne satte oss vid Sebastians mormor och morfar, för vi hade inte setts på ett tag. Allt var trevligt utom att det snöade ganska mycket och det är ju inte så kul när man har en bra bit att åka, men det gick bra för oss alla.
När jag såg en bok på hyllan så tror jag att det kanske var den boken som gav namnet till restaurangen.
Vi åkte in till TV-huset i god tid, för det var viktigt att komma i tid. När vi parkerat på Vallhallavägen, alldeles bakom TV-huset, så upptäckte vi att vi var i god tid. Vi promenerade ett tag och när vi var på väg att gå in tog jag några foton. Den första bilden var på Kaknästornet.
På Ladugårdsgärdet ser vi Kungliga borgen.
Långt bort ser vi en massa hus och bakom dem är Frihamnen och Värtahamnen. Där ligger båtarna som går från Frihamnen till Riga och till Tallin från Värtahamnen. Nu började vi närma oss tiden vi skulle vara inne i SVT, så jag hann inte att se vem som gjort stenarna. En ser ut som en knuten hand.
Här går vi in.
Programledarna var unga och duktiga. Programmet heter Roliga timmen och det var inte så tokigt.
Vi såg att himlen var blå och det var ganska tidigt för att vara promenaddags och dessutom låg temperaturen på -2 grader. Vi tog ganska varma kläder och stadiga kängor så att man inte halkar. Vi tog vägen mellan åkrarna och sedan gick vi Ardennervägen.
Nu fortsätter man Ardennervägen uppför en lång backe. Det gjorde lite ont i mitt vänstra ben uppe vid höften, men det är bara ta i så går det bra. Det är vid såna tillfällen det känns att man inte är riktigt bra i höften än. Nåja, vi skulle ju inte gå en lång promenad, eftersom vi trodde att det skulle bli kallt, men det blev inte kallt.
Nu är vi nästan uppe.
När man går Ardennervägen runt, så kommer man ner på Svartgarnsvägen igen. När vi sedan gått en bit till, ringde min mobil och det var Julia, som ville att vi skulle hämta henne i skolan. Hon hade ont i halsen och det var ingen fin röst hon hade nu.
Vi skyndade på och gick på stigen som går över åkern.
Här är vi alldeles nära vårt hus och det var ju tur att vi inte hade tagit en riktigt lång runda som vi gör ibland.
Nu var vi hemma och kunde hämta Julia i Rydbo där skolan är.
I Österåker har vi tagit emot flyktingar precis som alla kommuner gör. Täljöviken, ett f.d. konferensgård som stått tom i många år, blev ett passande boende för flyktingarna tills de får ett annat boende.
Tove som till vardags är verksamhetschef för vård och omsorg är nu även platschef för Täljöviken. En dag frågade Tove mig om jag skulle kunna lära barnen lite svenska, för de vuxna hade redan en lärare som gav dem undervisning. Jag var lite tveksam, eftersom jag faktiskt inte hade undervisat på åtta år. Dessutom vill man kanske vara en glad pensionär, som har alla dagar tomma och kan göra vad som faller mig in, när man får en idé. Tove tyckte att jag kunde vara med på de vuxnas lektion en gång för att se hur det var.
Sagt och gjort, jag bestämde mig för att lära barnen bokstäver och ord. De lyssnade och härmade och skrev. Många föräldrar var med också och gjorde allt som barnen gjorde. Ibland kommer det inte så många, men ibland blir vi jättemånga. Ibland blir det fler vuxna än barn, men det gör ju ingenting för alla ska ju ändå lära sig svenska.
Jag har inte långt att köra till Täljöviken, det tar bara 5 - 10 minuter dit och jag tycker det är riktigt roligt. Vi håller till i matsalen och där finns det massor av plats, så alla som vill kan ju komma. Jag åker dit på tisdagar och torsdagar mellan 11 - 12. Ibland kan det bli lite längre eftersom en del vill prata och ha lite egen tid med mig, för att de vill säga ord som är svåra att uttala. Naturligtvis blir man glad när man ser hur ivriga de är.
Vi har nu kommit till I och J i alfabetet och jag hoppas bli klar med alfabetet tills vi ska åka till Kuba i Mars. Jag försöker också ta med mig något i min väska som jag visar, exempelvis en ask på A och en bil (leksak) på B. Jag försöker också hitta bilder på rum, badrum, sovrum o. dyl. för att de ska veta vad allt i rummen heter. De blir lite ivriga och skriver på bilderna, sedan försöker vi komma ihåg orden på nästa lektion och det går riktigt bra.
Jag vill inte ta kameran med mig för att fota, så jag har tagit de här bilderna från datorn. Då hittade jag också två ställen där Täljöviken, som förr var LO-s men nu kommunens, berättade om Täljöviken.
Här är Expressen som publicerade artikeln den 9 augusti 2015 -
http://www.expressen.se/kultur/odehuset-en-symbol-for-de-gyllene-aren/
Sveriges Radio publicerade sin historia den 1 september 2015 -
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=6242857