Mitt sista år på kolonin Östergården på Barnens ö var 1959.

1959 var jag 15 år och blev en av fem prefekter på Östergården. Vi skulle vara någon sorts ordningsvakter eller ”halvfröknar”.

Vår föreståndarinna Anna-Stina Ehrenborg-Ehrlin hade bestämt vilka som skulle klara uppgiften som prefekt. Hon hade någon förebild av prefekter från engelska internatskolor. På terminerna arbetade hon som språklärare på söder i Stockholm. Det var en mycket generös människa, men också mycket sträng. Hon var mycket mån om att denna koloni skulle kunna visas upp utan anmärkningar. Hon betalade själv nya madrasser till oss prefekter, för att vi skulle ha det bra och sova skönt. Vi fick åka till kollon dagen innan de övriga barnen kom och hjälpa till att allt skulle vara i ordning. Ibland var vi lite rädda för Anna-Stina och det var när hon hade migrän. Många gånger var hon mycket förstående och bussig, som när vi fick komma in i hennes sovrum på natten och lyssna på matchen mellan Ingemar Johansson och Floyd Pattersson.

Anna-Stina bodde tillsammans med en väninna, Maja Carlström, som hade en tygaffär i stan, men hon kom ut till Östergården ibland på helgen.

En gång kom Maja med stora tygrullar och bad oss välja vilket tyg vi tyckte om. Alla i personalen och alla prefekter skulle få sy sig en kjol. Vi blev jätteglada och sydde efter mönster som Maja höll med. Tygerna var så vackra och vi tyckte att vi blev så fina.

Här är några uppklädda för att gå på dans i båthuset tillsammans med Storgårdens grabbar.

Vi prefekter tvättade de flesta av våra kläder själva nere på bryggan, men en del lämnades till tvätt.

Ett par gånger fick jag i uppgift att tvätta Anna-Stinas underkläder och det var inte så poppis. En gång blev det riktigt pinsamt. Jag stod och doppade hennes stora byxor i handfatet när en av de andra flickorna kom förbi. Hon ropade högt: ”Tvättar du brandsegel?” Alla skrattade glatt, men inte Anna-Stina som var på väg ner till tvätthusen och hade hört allt. Hennes humör var inte på topp efter detta.

 

Nere vid tvätthusen gjorde vi oss rena innan vi skulle lägga oss. Tvättvattnet tog vi i sjön, men tandborstvatten tog vi ur en kran. Här är jag på väg för att slå ut mitt tvättvatten.

5 responses
Jag hade Ehrenborg-Ehrlin som klassföreståndare och engelsklärare i Katarina Realskola i Stockholm. Om det nu var migrän hon hade vet jag inte men temperament!
Jo, migrän hade hon ibland, men temperament hade hon alltid.
Hej!

Jag är barnbarn Stina Ehrenborgs syster Marja Ehrenborg och tyckte det var mycket intressant att hitta den här sidan. Jag träffade både Stina och hennes väninna Maja mycket när jag var liten.

Hej Charlotte!
Vad kul att du skriver i min blogg!
Stina var en mycket generös människa och jag tyckte mycket om henne, men jag hade respekt för henne förstås. Så ska en människa vara som förestår en kollo med 50 tjejer. Själv är jag nu pensionerad lärare och jag vet att det är svårt för den som vill vara lite bussig och "snäll", men inte samtidigt kan hålla distans. Speciellt nuförtidens unga lärare som gärna vill vara lite kompis med eleverna.
Stina kunde den konsten.
Den bästa läraren jag hade under skoltiden i Katarina Real på 50-talet var Anna-Stina Ehrlin. Av någon anledning fick jag för mig att söka på hennes namn och hittade denna sida. Vi hade henne i historia och svenska och jag minns särskilt hennes historielektioner. När andra lärare lät oss läsa och stryka under i läroböckerna berättade hon med egna ord och mycket målande, om avsnittet vi skulle ha i läxa. Alla satt som tända ljus. Hon var ju "bara" folkskollärare men kunde verkligen fånga vårt intresse, till skillnad från många tråkiga adjunkter och fil. doktorer. Enligt min moster som gick ut lärarseminariet samtidigt hade Ehrlin inte speciellt bra betyg, men en fantastisk lärare var hon, som man ibland kommer att tänka på än idag, efter 60 år.