Barbros bildblogg

1959 var jag 15 år och blev en av fem prefekter på Östergården. Vi skulle vara någon sorts ordningsvakter eller ”halvfröknar”.

Vår föreståndarinna Anna-Stina Ehrenborg-Ehrlin hade bestämt vilka som skulle klara uppgiften som prefekt. Hon hade någon förebild av prefekter från engelska internatskolor. På terminerna arbetade hon som språklärare på söder i Stockholm. Det var en mycket generös människa, men också mycket sträng. Hon var mycket mån om att denna koloni skulle kunna visas upp utan anmärkningar. Hon betalade själv nya madrasser till oss prefekter, för att vi skulle ha det bra och sova skönt. Vi fick åka till kollon dagen innan de övriga barnen kom och hjälpa till att allt skulle vara i ordning. Ibland var vi lite rädda för Anna-Stina och det var när hon hade migrän. Många gånger var hon mycket förstående och bussig, som när vi fick komma in i hennes sovrum på natten och lyssna på matchen mellan Ingemar Johansson och Floyd Pattersson.

Anna-Stina bodde tillsammans med en väninna, Maja Carlström, som hade en tygaffär i stan, men hon kom ut till Östergården ibland på helgen.

En gång kom Maja med stora tygrullar och bad oss välja vilket tyg vi tyckte om. Alla i personalen och alla prefekter skulle få sy sig en kjol. Vi blev jätteglada och sydde efter mönster som Maja höll med. Tygerna var så vackra och vi tyckte att vi blev så fina.

Här är några uppklädda för att gå på dans i båthuset tillsammans med Storgårdens grabbar.

Vi prefekter tvättade de flesta av våra kläder själva nere på bryggan, men en del lämnades till tvätt.

Ett par gånger fick jag i uppgift att tvätta Anna-Stinas underkläder och det var inte så poppis. En gång blev det riktigt pinsamt. Jag stod och doppade hennes stora byxor i handfatet när en av de andra flickorna kom förbi. Hon ropade högt: ”Tvättar du brandsegel?” Alla skrattade glatt, men inte Anna-Stina som var på väg ner till tvätthusen och hade hört allt. Hennes humör var inte på topp efter detta.

Nere vid tvätthusen gjorde vi oss rena innan vi skulle lägga oss. Tvättvattnet tog vi i sjön, men tandborstvatten tog vi ur en kran. Här är jag på väg för att slå ut mitt tvättvatten.

Det var ju under den här tiden Robban Broberg hade bildat en skiffelgrupp och vi skulle ju inte vara sämre. Vi satte ett kvastskaft på en låda och spände fast en g-sträng. Sen var det förstås balja och tvättbrädor förutom gitarren. Sen var ”The Eyes skifflegroup” fixad. Östergården kallades av oss för Ögat, därav namnet. Här medverkade Nalle, Pettan, Gojan, Olle och Lizzan.

I samband med Skiffelgruppens uppvisning gjordes en del andra uppträdanden och i det sammanhanget klädde vi ut Iji till spätta.

Pricken och jag tyckte nog att vi var lite tuffa i dessa kläder.

Ibland skulle vi klä upp oss för utegång och då såg vi lite snyggare ut. Då hade vi oftast midsommarkläderna.

De flesta pojkkolonier hade ett fotbollslag och vi åkte till många av matcherna som de hade. Här är det Storgården som ska spela mot en annan kollo och då hejade vi förstås på dem. Det var ju med dem vi dansade i båthuset vid flera tillfällen under sommaren. Jag hejade nog mest på Musse, för honom var jag lite kär i. Vi dansade en hel del med varandra.

Här är killarna i laget. Från vänster: Jackan, Styrman, Gäddan, Musse, Eken, Gurkan och Jotan.

Vi var många flickor på Östergården, c:a 50 vill jag minnas. Då behövs det en hel del personal. Förutom kökspersonalen och föreståndarinnan fanns dessa fyra kvinnor. Det fanns ytterligare en. Från vänster sitter Birgit, Keje, Karin och Cajsa.

Här sitter fröken Berit i fören, ror gör Lizzan och i aktern sitter Cajsa. De är på väg till Kärleksön. Vi hade två eller tre roddbåtar och om man hade tagit magistermärket fick man ro ut ensam eller tillsammans med några andra simkunniga. Ganska ofta tog vi chansen att ro till Storgården. Flytvästar var det naturligtvis inte tal om.