När man vaknar upp på morgonen och stiger ur sängen börjar man genast frysa. Fönstret som alltid är öppet lite grand på natten var lite väl mycket uppställt. Under täcket kände man inte något av kylan, men väl uppe fick man bråttom ut ur sovrummet. Jag hade inte kollat med väderleken att det skulle slå om och bli så kallt.
Utanför huset såg man inte långt, för dimman låg tät och allt såg frostigt ut. Det lättade förstås en hel del på dagen, för på vår dagliga promenad var det nästan klart väder.
