I går firade jag min födelsedag tillsammans med mina systrar, barn och barnbarn. Egentligen skulle man ju inte fira att man blir så gammal, men det är så roligt att ha lite fest ibland.
I går snöade det nästan hela dagen. Vi bestämde oss för att vänta med att skotta snö tills idag, för solen skulle titta fram sa man på väderleken. Det kom ingen sol, men lite mera snö. Cyklarna i cykelstället är snart översnöade. Snart är väl även gungor och solur också under snön. Julgranen som vi har på altanen ser inte bra ut. Grenarna hade blivit nertyngda av all snö och jag beslutade mig för att gräva fram granen, men den har helt förlorat den fina form den hade. Det var också dags att slå ner istapparna som bildades när det var plusgrader. Snön var tungarbetad idag eftersom det var nollgradigt, men vi hjälptes åt allihopa för att göra gångar så att vi kan komma fram. Linnea tyckte det var roligt i snön.
Idag var det Julias födelsedag och samtidigt fyllde hennes mamma år också. På morgonen var det förstås paketöppning. Det var förstås spännande. Av oss fick hon en kamera, för hon älskar att fotografera. Ett par konståkningsskridskor var nog det mest populära och Julias stora barnvaktskompis Malin var nere på isen och åkte med henne. Det hade snöade igen och kommit c:a 5 cm så det var inte så bra is idag.
Efter tårtfesten var det dags att prova på färgtryck på T-shirts. Faster Anna och Malin hjälpte flickorna att dekorera tröjorna.
Jag minns tydligt hur det var den 30 juni 1954 när det var total solförmörkelse. Jag var på barnkoloni på Barnens ö och personalen var helt hysteriska. Alla barn skulle in i sovrummen och i alla rum täcktes fönstren med mörkgråa kollofiltar. Ingen fick kika genom springorna, det var stenkoll. Fröken kom med ett sotat glas och med det framför sig fick en och en titta en liten stund på en sol som inte syntes. Bara ett skimmer syntes bakom den runda svarta fläcken. Det var en fantastisk upplevelse när allt blev tyst och alla barn blev allvarliga. Inte ett enda fågelkvitter hördes.
I morse skulle jag ha kunnat se den partiella solförmörkelsen, men jag glömde faktiskt bort att titta. Eftersom det var soligt och mycket vackert ute gick jag till fönstret och tog en bild rakt mot solen. Döm om min förvåning när jag sedan tittade på bilden lite senare på dagen. Solen har speglat sig i fönstret på ett märkligt sätt. Ja, då fick jag se det i alla fall. Bilden togs 9.32 och man ser ju att den har en lutning mitt emellan solen 9.26 och 9.42.
Vädret fortsatte att vara soligt och fint, men kallt. Massor av fåglar kom och åt allt jag hängt upp i min forsythia. Jag har märkt att de äter mycket mer när solen skiner än när det är mulet.
Efter en lång kväll och natt sov vi till klockan nio på morgonen. Vi såg genast att det hade kommit mycket snö och att årets första dag skulle kräva en arbetsinsats av oss. Väl ute uppskattade vi det nya tillskottet av nysnö som minst 25 cm. Det var bara att sopa av bilen och sätta igång med snöskyfflarna och skotta bakom bilen så att vi kunde backa ut den. Vägplogen hade bara gjort en smal sträng, så vi ställde bilen mitt på vägen i vår lilla rondell. Sen såg vi till att skotta så att bilen kunde ställas tillbaka. Vi fortsatte sedan med gången runt huset och gången mellan ytterdörrarna. Efter detta skottade jag runt soptunnan och till sist vid brevlådorna. Snön var tung för det var +1,5 grader, så vi var rejält trötta i armarna när vi var klara.
Tomas och Tove skottade på sin biluppställningsplats som är ännu större än vår, så de fick också lite motion idag.
Natten till årets sista dag var kall, men himlen var alldeles blå. Strax efter klockan nio tog jag den första bilden och solen hade inte hunnit så långt upp på himlen. Jag tog bilden genom fönstret eftersom fönstret hade frusit fast, så det gick inte att öppna. När sedan solen stod som högst, vid tolvtiden, var vädret underbart. Det kändes riktigt varmt ute, bara -4 grader. Vilket härligt slut på detta år, måtte det också bli en bra början på det nya året!
Nyårshälsning: http://barbro.se/Nyar/nyar.html
Jag upptäckte att talgbollen nästan var slut och att fröna kanske låg under nysnön eller var uppätna. Det var alltså dags att ge fåglarna lite mer mat. I den frusna ampelväxten brukar jag lägga en hög med frön för där får de vara ifred för fyrbenta djur och talgbollarna har jag lärt mig att hänga högt för annars tar rådjuren dem så fort jag har hängt upp dem. En annan som gillar mina frön är skatan, men den kanske har krupit in i sitt risiga bo i syrenhäcken och tagit sig en tupplur. Jag har inte sett det förr på vintern, men i år använder den sitt bo , kanske som lite skydd från kylan, jag vet inte.
Jag hade knappt kommit in förrän koltrasten var vid talgbollen och festade. I morgon är det dags att inhandla nya fröer.
Det har blivit en tradition i Sverige att samlas för att äta och fira julafton i anslutning till att Kalle Ankas jul visas på TV. Alltså kom Anna och Lars i tid till programmet. Medan det höll på dukade jag och Janne julbordet och sedan var det dags för oss fem att sitta ner för att äta den traditionella maten. Hos oss var det sill, lax och Janssons frestelse först och sedan varmrätterna med skinkan, omeletten, köttbullarna, prinskorven m.m. Före efterrätten kom tomtemor med lite julklappar.
Karl-Bertil Jonssons julafton av Tage Danielsson är också tradition. Filmen har visats varje julafton sedan 1975. Karl-Bertil klär sig i pappas alltför stora tomtekläder och delar ut rika människors julklappar i slumkvarteren. Idolen var förstås Robin Hood. Det är en fantastisk berättelse som finns i Tage Danielssons ”Sagor för barn över 18 år” och den sagan vill vi aldrig vara utan på julafton.
På kvällen spelade vi ”Stockholmsspelet, liret om Stockholm”. Det var mycket frågor och spelet tog lång tid. Gissa vem som vann och fick mest pengar och de flesta stadsdelarna!
Idag är det den kortaste dagen på året. Solen gick upp 08.40 och ner 14.52 här i Stockholm, men i Kiruna exempelvis gick den aldrig upp idag. Dessutom har det varit fruktansvärt kallt, även inne i huset. Värmepumpen klarar inte av den här kylan och värmen från elementen räcker inte till för att få huset riktigt varmt och skönt. Vid 9-tiden i morse var det -23 grader och hur kallt det var på natten vet jag inte, men säkert ännu kallare. Inne fick vi inte upp värmen mer än till 17 grader, så vi satte igång en brasa i öppna spisen för att få det lite skönt. Tur att vi har den!
Det har också snöat väldigt mycket, så man känner sig nästan insnöad, kanske även i huvudet… för vi trodde att våra läskedrycker skulle klara sig på vår inglasade altan, men inte gjorde de det. Mycket frös sönder. Somliga gick rakt av och andra fick sprickor i glaset och drycken rann ut, men det är bara världsliga ting, julmusten räcker ändå till för fem personer. Vi får hit Anna, Lars och Göran. Skönt att kunna fira jul med sina stora barn.
I torsdag tog jag hem ett par nygjorda tomtar från keramiken och de skulle förstås få en plats de också. Den nästan tandlösa tomtegumman ser glad ut att få komma in i stugvärmen. Det var oerhört kallt ute. De fick värma sig vid tomteljuset.
Den sjuarmade träljusstaken köpte vi till min pappa och mamma en jul och nu är det vi som har den. Det är vackert med levande ljus.
