Statistjobb är roligt för det mesta, men ibland kan det bli mycket väntan

Idag var det dags för statering. Det var Riksgälden som skulle ha lite ny reklam för obligationer. Alla vi c:a 40 statister skulle sitta i publiken när man spelade in ”Ursäkta mig” med Agneta Askelöf och två par som skulle mötas i studion för att be om ursäkt. Vad det handlar om får bli en överraskning för tittarna och det blir säkert roligt. Eftersom det är en parodi av ”Förlåt mig” som spelades in på 90-talet, så är klädseln från den tiden.

Vi skulle ta bussen från Slussen redan klockan sju på morgonen för att vara vid Kvarnholmen i Nacka i tid och många av oss hade försökt ta reda på hur lång tid inspelningen skulle ta. Ingen hade fått något svar, men de allra flesta trodde att det skulle vara en halv dag högst. Tiden rann iväg och vi var inte klara förrän efter klockan sex på eftermiddagen. Det blev en arbetsdag på drygt 11 timmar. Jag kan tycka att det är lite för mycket och det tyckte vi alla. Statister är ett tåligt släkte, men det finns tillfällen då allt går snabbt och bra också.

Bilderna visar bara en tidig morgon vid Slussen och väntande statister, för några bilder från inspelningen var inte tillåtet att ta.

Vi gjorde en liten tur till Mariehamn på Åland

Vi fick ett mejl från Ånedinlinjen, vilket sker då och då eftersom vi är med i Seniorklubben. De bjöd på en kryssning gratis och både middagsbuffé och skärgårdslunch ingick, så det enda vi behövde köpa var frukost för 45 kronor. Inte ens isläget kunde hindra oss från att åka. Vi gillar nämligen båten Birger Jarl, för det är inget flytande hotellkomplex utan verkligen en båt, där man har en riktig båtkänsla. Tyvärr verkar det som om den ska läggas ner pga. ålder och just nu vet vi bara att den fortsätter mars månad ut.

Isen gjorde förstås att båten gick lite långsammare, men den fastnade inte i alla fall. Hade den gjort det hade det egentligen inte spelat oss någon större roll, för som pensionär är tiden inte så noga. Vi hade kunnat vänta på att någon hjälpt oss loss. Underhållningen i cocktailbaren var bra. Där satt en pianist, som vi lyssnat på förr och en fantastiskt duktig sångerska. Förra gången vi åkte med båten saknade vi dem, för den gången var det ingen riktigt bra underhållning. I Sky bar var det underhållning med Elvislåtar och även där sjöng den duktiga sångerskan från cocktailbaren. Den manliga sångaren hade ganska bra röst också. Vi hade en skön stund på båten och passade på att läsa och njuta av god mat.

Det var ett billigt nöje.

Idag har jag varit med om något som jag inte har gjort förut

På min födelsedag fick jag ett mejl på kvällen och där stod det bl. a. så här:

” Under början av nästa vecka kommer vi att provfilma för huvudrollen i Hellströms nästa film, en äldre kvinna. …………….Om du är intresserad av att träffa oss och provfilma, svara då på detta mail, så fort som möjligt.”

 

Jag visade det för min sonhustru och fick kommentaren, ”Vilken födelsedagspresent!”  Jag svarade naturligtvis på mejlet och skrev att visst var jag intresserad, jag är ju nyfiken, så det var svårt att motstå. Ingen har någonsin förut frågat mig om jag vill provfilma för en roll i en riktig film. Staterat har jag ju gjort en hel del, men en roll har jag aldrig sökt.

 

Filmen kommer att heta ”Håligheter” och regissören heter Henrik Hellström. Han har tidigare regisserat en kritikerrosad film ”Man tänker sitt”.

 

Jag fick ett nytt mejl två dagar senare och där fanns en text som jag skulle lära mig utantill, som ett rinnande vatten. Den var inte så kort, så jag fick lov att träna mycket. Naturligtvis har de provfilmat en hel mängd äldre kvinnor för rollen som Marianne.

 

Jag åkte till Lilla Nygatan i Gamla stan och när jag tryckte in portkoden började det pirra i magen. Jag gick uppför de två trapporna med lite darr i benen, men när jag kom in i provfilmningsrummet  släppte det fort. De var mycket trevliga och jag kände lugnet komma. Jag fick berätta lite om mig själv inför kameran och sedan var det provfilmning och textläsning. Jag är nöjd och tycker det gick rätt bra, men inser förstås att det finns många som klarar detta mycket bättre än jag, så jag tror inte att det blir jag som får huvudrollen. Jag är ju bara statist, ingen skådespelare. Jag har ändå haft en rolig och lärorik upplevelse och det duger bra för mig.

 

Live perfomance at the premiere of Wall Street 2 at Grand Hotel in Stockholm Sweden in 2010

Vår äldste son, Tomas, är med i ett coverband sedan ett antal år. Jag tycker att de spelar mycket bra. Nu har de lagt ut några låtar på YouTube och jag delar gärna med mig av klippen, som en stolt mamma. Lyssna i slutet av låten, där kommer ett solo på saxofonen. Det är Tomas som hörs bra men inte syns . 

 

 

Den här gillar jag också, den svänger bra. Där syns Tomas också i sin vita skjorta. 

 

Vill du höra mera? Gå då in på YouTube och sök på soulfoodsweden. Vill du veta mer om dem? Gå in på www.soulfood.se 

 

 

En dag som statist betyder ibland att man får gå upp i ottan

Det blev en tidig start på dagen med väckarklockan ställd på 04.30. Jag åkte till Kvarnholmen för att tillsammans med 100 människor medverka i en reklamfilm för Apotek Medstop. Det var lite kul för vi skulle ha med oss en salig blandning kläder och sedan skulle de välja åt oss vad vi skulle ta på oss. De blev lite sålda på min basker så den skulle jag absolut ha på mig och därtill också röda skor. Filmen spelades in i en stor studio helt vit på golv och väggar. Inspelningen gick bra och vi var mycket duktiga sa de (och de säger de väl alltid).

Mycket tid gick åt med att vänta, prata med andra statister och byta erfarenheter. Dessutom, om man ville,  kunde man fördriva tiden med att fika och äta snacks och godis.

En händelserik dag

Sista och fjärde barnvaktsdagen var lite strulig på morgonen, men blev bara bättre och bättre. På eftermiddagen när Janne hämtade föräldrarna vid Arlanda hade flickorna redan givit sig iväg på födelsedagskalas. De var så glada och visste också att mamma och pappa skulle hämta dem.

På eftermiddagen tog vi bilen in till Stockholm. Vi skulle se ”Blottad” med Maria Lundqvist. Det var som vanligt inte lätt att få en parkeringsplats, men känner man till Söder, så brukar det gå. Vi ställde oss nedanför bergen där jag bodde som barn. Dessa berg kan jag utan och innan, det var mycket klättrande där på den tiden. Sedan gick vi till den kära gamla biografen Rival, som numera är teater. Där såg vi ett genrep av ”Blottad” med Maria Lundqvist. Jag hade fått biljetter av Statistföreningens ordförande. Vi skrattade riktigt mycket och hade hejdlöst roligt. Detta är en föreställning vi verkligen kan rekommendera om man vill ha roligt. Platserna vi fick var första raden på parkett, inte illa.

En rejäl promenad på söders höjder och tantolundens koloniträdgårdar

Just nu har vi besök av Kaliforniens bästa och flitigaste bloggare, Lennart Frantzell. Hans blogg finns här: http://www.usabloggen.se/ .

Vi tog bilen in till Stockholm för att visa den fina utsikten från Monteliusvägen uppe på söders höjder. Vädret var rätt bra trots att man på väderleksrapporten varnat för regn. När vi kommit ner till Hornstull gick vi in till ”Lasse i parken” och fikade lite och åt en strömmingsmacka. Det smakade bra. Styrkta av maten fortsatte vi till Tantolundens koloniträdgårdar och kom fram vid Zinkensdamm. Därefter gick vi Hornsgatan mot Slussen och tog sedan bilen hem igen. Det var en härlig promenad!

 

Vi var barnvakt till barnbarnen och gav oss iväg till Tekniska museet för att de skulle få roa sig lite.

Vi började med att titta på en demonstration av modelljärnvägen som har funnits på museet sedan 60-talet. Det är fantastiskt fint byggt.

 

Vi gick längst in i museet och provade på alla möjliga knepiga ställen. Man kunde hissa upp en korg genom att dra runt en snurra. Det fanns olika pusselgrejer. Linnea lade sitt huvud på ett fat. Julia hissade upp sig själv i en stol. Ja, det fanns mängder av saker att göra, men allt är inte fångat på bild.

 

I den stora hallen fanns gamla bilar, maskiner, flygplan och en luftballongkorg och massor av andra roliga saker. Båda flickorna tyckte det var särskilt roligt att sitta i flygplanet där vinden ven runt öronen.

 

De var ganska trötta efter besöket och Linnea slumrade till i bilen på väg hem. Båda tyckte att det var en rolig dag.

 

En tur med Ånedinlinjens Birger Jarl till Åland.

Den 26 augusti tog vi en tur med båten Birger Jarl. Båten är en liten kryssningsbåt, byggd 1953 på Finnboda varv i Stockholm. Ursprungligen hade båten plats för 515 passagerare, men nu tar den bara 340. Hytterna är mycket enkla och de flesta hytter har våningssängar. Det är ändå lite mysigt för båten har mer båtkänsla än alla de stora kryssningsfartygen. Eftersom det är mycket billigt att åka med Birger Jarl är det mest pensionärer på resan. Maten är mycket bra och viss underhållning har hög kvalité.

Den här gången träffade vi en hel del Hoforsbor som vi kände igen från tiden i Hofors för snart 30 år sedan. Det var roligt.

Vi tycker att det är härlig avkoppling att ta en tur lite då och då. Särskilt på hemvägen var det mycket skönt att vara på däck, för solen sken och det var riktigt varmt i luften. Väl hemma igen hade vi ett litet födelsedagskalas för Janne som fyllde år just den här dagen.