Barbros bildblogg

Den gamla staden är delvis intakt från 1700-talet och runt omkring fanns en fantastisk mur. Vi bodde alldeles vid muren.

Bakom murarna upptäcker man en museistad som är späckad med moskéer, mausoléer, palats, minareter och inte minst madrassas. Byggnaderna har mycket turkosa mosaik och det är så vackert.

Här är en plan över staden.

Här är statyn med mannen, al-Khwarizmi, som givit namn åt algoritmen. Han var en mycket stor matematiker.

Här är ett fängelse i Khiva. Det ser inte så trevligt ut, speciellt eftersom de kunde vara 15 fångar i detta rum.

Så här kunde det se ut i myntverkstan.

Här är en moské med många pelare.

Här kommer ett antal bilder från staden. Vi skojade mycket när vi gick runt och tittade på saker.

Vi flög till Dashoguz som ligger mycket nära gränsen till Uzbekistan. Vi drack lite te på en ganska tråkig restaurang och åkte sedan vidare till Kunya-Urgench (sv. Rich woman). Huvudstaden från 1000-talet var mycket viktig på den tiden sidenvägen användes flitigt, så det var en stad med många invånare. Staden förföll när Djingis Khans och Timur Lenks ödeläggande fälttåg skedde 1221. Det var ett mycket stort gravfält med krigare som dödats och man vet inte hur många de faktiskt är, men man använder fortfarande fälten med moderna gravar. Allt är helig mark och där finns Turabeg Khanym-mausoléet som man egentligen inte vet riktigt vad det användes till, men den var fantastisk med dubbla kupoler.

Minareten är nu 64 m hög, men tidigare var den 84m.

Det fanns också fler mausoleum.

Hit vallfärdar många kvinnor för att rulla ner för backen här, för att de önskar sig barn. Man kunde också lämna leksaker för att deras önskan ska slå in.

Ja, så var det dags efter lunchen att åka till gränsen för att komma tillbaka till Uzbekistan. Det var lika besvärligt som att komma in i landet. Man ska fylla i papper igen och gå med passet i hand för att visa det fem gånger för att komma ur Turkmenistan. Det var t.ex. en mycket omständlig procedur att få komma till en toalett. Sen skulle man gå ca 1 km igen. Janne som hoppat över toabesöket skulle ställa sig och slå en drill vid sidan av vägen, där han trodde att ingen såg honom, men gränspolisen stod i ett högt torn och siktade med gevär och det blåstes i visselpipa och ropades. Det blev att knipa istället. Sen var det ytterligare 6 passvisningar innan vi kom in i Uzbekistan.

Nästa mål var staden Khiva.

På väg till en 1500-tals seraj tittade vi vad som bjöds i souvenirer. Det var broderade kuddar, jackor, mössor, många lergodsfigurer, träarbeten mm. I serajen hade de mattförsäljning och visst var mattorna fantastiskt fina, men eftersom de flesta mattor var silkesmattor så var de ju mycket dyra.

Vi fick se Haman som var massage, skrubbning, peeling och happy end för 180 kr för 1 1/2 timme. Nej, vi var inte intresserade den här gången. Att se när de vävde silkestyger var mer intressant.

Två madrassas stod nära varandra en var Oluf Beks från 1400-talet och där studerade man astronomi och den andra som var mer färger i var från 1600-talet. Vad man studerade där vet jag inte, men troligtvis religion.

Vi såg en minaret, en moské och en madrassa och när vi gick in såg vi bort mot dem och alla syns på bilden. Minareten hade blivit mycket förstörd när ryssarna hade bombat den 1920, men den var fint renoverad.

Den äldsta byggnaden i Bukhara var Ark och den var från 300-talet. Från början var muren av lera, men man har förstärkt den med tegel. Man har också höjt den lite vid restaureringen. Inne i Arken bodde Emiren med familj. Det var som en stad i staden.

Vi såg också ett mausoleum från år 936, som var helt omålad. Jag tror att det var seroasternas, en sekt inom muslimerna.

Ett besök vid Jobs källa var intressant. Där borde man kanske ha druckit lite vatten och önskat sig bli av med 20 år eller så, men jag tog inte chansen. Efter detta var det dansuppvisning och mannekänguppvisning. En del kläder var riktigt snygga, men det mesta var inte passande för svenskar.

Innan vi skulle åka stod jag och tittade ut genom fönstret och såg alla små flickor och pojkar som skulle till skolan. Jag kunde inte låta bli att fota dem, för de är så söta i sina skolkläder.

Först gällde det att hitta ett apotek som var öppet tidigt på morgonen, eftersom många var lösa i magen. Sen började färden på dåliga vägar främst i Samarkands distrikt. Sen rullade det på lite bättre. Men eftersom det gick långsamt ett tag så hann jag fota bomullsplockarna genom bussfönstret. Vi såg också kvinnor som satt vid vägkanten och sålde druvor. När man ska åka en lång sträcka är det guld värt att ha en trevlig guide och det hade vi, både den lokala och den svenska guiden Sven Andersson. Ibland drar han historier så man kan skratta ihjäl sig.

Vi gjorde ett stopp vid en karavanseraj och fick kaffe och doppa. Det var bara fronten av serajen som var någorlunda hel, men det fanns ruinrester, som visade hur rummen låg och hur stor den var. Den här var större än de serajer vi såg i Turkiet vid sidenvägen, annars var de nog ganska lika.

Vi stannade också för att se keramik och de som gjorde keramiken var den 6:e generationen som fortsatte att dreja och göra roliga gubbar. Vi fick se när den här mannen gjorde en skål och det gick med en rasande fart. Ingen elektrisk drejskiva hade han heller. Här står han på brännugnen som bestod av hål i marken och gubbarna i lera var jag väldigt förtjust i. Bill och Hillary Clinton hade varit där och det var de stolta över, för de hade bilder på väggarna av deras besök.

Väl framme i Bukhara var det mycket hett, vi uppskattade värmen till över 30 grader. Vi såg att det var en fin gammal stad och här skulle man kunna vara länge. Bild 2 visar Molle Nassirin på åsnan. En av busstransporterna var extra rolig eftersom Sven Andersson gladde oss med historier om just Molle Nassirin och historierna kunde man väl egentligen jämföra med Norgehistorier eller kanske Bellmanhistorier. Vi gick en liten rundtur och såg en synagoga som vi fick guidning i, en dockmakare som gjorde handdockor och en väverska som vävde vackra sidentyger. Allt var intressant.

Vårt första stopp var Guri Amir-mausoléet. Vi var där ända till klockan elva vilket vi kanske tyckte var lite för lång tid. Byggnaden var renoverad för ett antal år sedan så den var mycket fin. Amir Temur var en mycket viktig krigare och ledare för folket och han ligger här i en grav. Även två söner och två barnbarn ligger begravda där.

När vi skulle gå till Bibi-Khanummoskén såg vi många skolbarn och jag skulle tro att de hade lunchrast. Vi tyckte nog alla att barnen var mycket söta i sina fina skolkläder och jag kunde inte låta bli att ta en bild.

Moskén byggdes när Temor Lenk var ute i krig och det var hans hustru som ville att moskén skulle byggas. Det blev så bråttom att få upp den så den säckade ihop. Nu har man försökt restaurera den, men fortfarande finns det rasrisk, så man kan inte gå in i den. Ingången ser ju bra ut, men innanför och bakom är det sprickor och ras.

I närheten av moskén låg marknaden. Där såldes det mesta man behöver. Där fanns grönsaker, bröd, godis, nötter och i butikerna omkring fanns det både hygienartiklar, dricka och andra matvaror.

Efter lunch var det dags att besöka nekropolen Shakhi Zinda. Där låg Mohammeds kusin Ibn Abbas begravd. Det var många trappor upp till gravarna.

Här bakom dörren finns kusinen i sin kista. Ännu högre upp finns många gravar och det kommer att begravas fler förstod vi, eftersom en del bara hade funnits där några år.

Vi såg också Ulughbeks observatorium. Han mätte redan på 1400-talet längden på året och han var mycket nära den rätta tiden.

Vi skulle se ett ljusspel vid registantorget med de tre madrasas. Vi åkte dit och ljusspelet började, men det visade sig vara trasigt, så det blev inte som det skulle vara, med många färger. Vi fick hälften av pengarna tillbaka, men kunde ändå ta lite fina bilder.

Vi åkte från vårt hotell vid åttatiden på morgonen. Färden mot Samarkand var ca 35 mil och det var i stort sett bomullsodlingar hela vägen. På en del ställen var bomullen inte plockad och på andra var plockningen igång. Då var det massor av folk som plockade. På varje fält borde man vattna 6-7ggr/säsong, men vattenbristen gör att man bara vattnar 4 gånger. Man plockar för hand två gånger, men den tredje gången plockas den maskinellt för då är det sämre kvalitté på den.

När vi kom fram var det dags för lunch och incheckning i Hotel President och efter detta såg vi det som vi väntat på, Samarkand.

Vad vi fick se var en fantastisk scen. Den vänstra byggnaden heter Ulug´bek Madrasasi och byggdes 1470-1420. Det är den äldsta. I mitten är Tillokori Madrasasi byggd 1646- 1660 och den högra Sherdor Madrasasi byggd 1646-1660.

Innan vi hann gå fram och titta lite närmare kom en grupp med härliga roliga gamla damer fram till oss. De ville fotograferas tillsammans med oss och det blev glada skratt.

Ulug´bek Madrasasi var en skola för elever som studerade astronomi. På den första bilden är den sittande mannen Mirzo Ulugbek. Fler bilder hör till denna byggnad.

Här kommer bilder på Tillokori Madrasasi.

Till sist Sherdor Madrasasi.

Det var en fantastisk upplevelse att se allt detta. Lite vila fick vi sedan på hotellet och middagen åt vi sedan i ett vackert hem.

Vi kom fram mitt i natten, lokal tid 02.10, men utcheckningen tog tid och det tog minst 2 timmar till innan vi kom till hotellet. Vi bor dessa två nätter på International Hotel Tashkent som är ett mycket tjusigt hotell. Vi fick ett stort och fint rum.

På bussen på väg till lunchen växlade vi pengar och det blev en riktigt stor hög. Vi växlade in $ 200 och fick 5 tjocka buntar med 100 sedlar i varje bunt. Valutan heter som och det blev 500000. En liten öl kostade 8000 som med dricks.

1966 var det en stor jordbävning i Tashkent och epicentrum var här där minnesmärket finns. Man sa först att det bara var ca 15 döda, men det visade sig vara flera tusen. Allt var raserat och många barn blev föräldralösa. Man fick hjälp att bygga upp staden. Nu märks det att det mesta i staden är ganska nytt och många byggnader är väldigt vackra. Klockan på bilden visar vilken tid jordbävningen började.

Här ser vi en moské och en madrasa som är en koranskola. Moskén är ganska nybyggd, men madrasan är renoverad efter jordbävningen och den byggdes på 1600-talet. Mönstren man ser är mosaik, väldigt vackert. En del gamla hus fanns här i gamla stan och de var byggda med adobe, en blandning av halm och lera. De värmer på vintern och svalkar på sommaren.

Vi åkte sedan till Indipendent Square, som tidigare hette Red Square och Lenin Square. Där var en minneslund över de som dödats i andra världskriget och där fanns byggnader med skyltar på alla som dödats i kriget. Där fanns också en staty med den gråtande modern. Här gick också 1:a majparaderna på Sovjettiden.

Vi besökte också Oktoberrevolutionens plats eller Temur Lenk platsen. Amir Temur var den som enade de turkiska folket i de här länderna. Till höger ser vi det internationella konferenscentret.

Middagen intogs vid åttatiden och det var en riktigt god middag. Här är vår guide som ska räkna ihop notan och det blev åtskilliga tusenlappar.

Tashkent var en vacker stad, rent och snyggt överallt och många parker, träd och blommor.

Den här dagen var det helg. Skolorna var stängda och alla var lediga, för att de firade Lärarnas Dag. Folk var finklädda och var ute och promenerade, ofta hela familjer.