Anna och Lars brukar bjuda oss på julbord, det var den 10-e gången nu

Vi blir alltid skjutsade till julbordet och den här gången var det svårt att gissa för det var ju en bit att åka. Ju närmare vi kom uppåt Uppsala blev vår gissning rätt i alla fall. Det här med att gissa vart vi ska är riktigt roligt, för det gäller för dem att hålla masken när de blir rätt. Det blev i alla fall Scandic nord i Uppsala.

Här dricker vi glögg med russin och mandel.  Alkoholfri för den som kör.

Två långa bord var fulla med fisk och sill. Där började vi.

Så här såg det ut på tallrikarna.

Sen var det dags att se vad det fanns i kött och fläsk.

Ja det såg gott ut så tallriken blev full igen.

Nu började magarna blir alldeles fulla, men lite varm mat, som t.ex. Janssons frestelse och något mer fattas nu.

Vi såg också efterrätterna som tog plats vid en hel lång vägg. Oj, gick det att trycka ner mera? Här fanns allt.

Lite, lite grand. Men Janne måste ju ändå ta sin älsklings efterrätt.

Tack, Anna och Lars! Oj vad mätta vi blev, men det ska man ju var efter ett julbord.



När man är pensionär behöver man inte stressa inför julen för man har gott om tid

I frysen ligger redan alla de rullade köttbullarna och även Janssons frestelse. Idag gjorde jag några förberedelser ytterligare.

Den gravade laxen är ett måste på julbordet. Nu ska den ligga och dra i sig kryddorna ett par dagar. Skinka måste man också ha och nu är den klar. Julknäcken kanske man skulle kunna skippa, men det är ju gott att ha, särskilt för de små.