Vi bor på hotell Casa Granda i Santiago

Santiago grundades 1514 och staden är näst störst, Havanna. Vi fick en guidad tur på Diego Velazquez museet. Här ser vi huset som är varsamt renoverat och är från 1500-talet. På den tiden fick kvinnorna titta ut genom fönstren, men folk utanför syntes inte kvinnorna bakom de små fönstren. Det fanns mycket att titta på inne i huset och den nyaste delen är den högra delen på bilden.

Vår svenska guide såg till att vi fick åka med 50-tals bilar och det var kul, en Chevrolet.

Vi åkte med bilarna till en kyrkogård där det finns ett hjältemausoleum, där José Marti var begravd. Varje halvtimme gick man på vaktombyte. Man fick bara se det på avstånd. Den stora kyrkogården bakom var mycket vacker.

Vi fortsatte till en känd kyrka som hade fått påvebesök.

Den gamla gruvstaden Cobre, cirka 18 kilometer nordväst från Santiago de Cuba, är en av Kubas mest kända kyrkor.
Basilikan är faktiskt mest känd för en staty den innehåller. Prydd med dyrbara juveler, är statyn av Virgen de la Caridad del Cobra (Our Lady of Charity), Cubas skyddshelgon , en svart Madonna bär en påkostad gul klänning. Hon bär en diamant och ametistkors och är krönt med diamanter, rubiner och smaragder.
Varje år den 8 september, är Virgen uttagen ur sitt luftkonditionerade glashölje  inuti basilikan för en årlig offentlig procession. Hon var kanoniserad av påven Johannes Paulus II 1998.
Denna magnifika kyrka är en vallfärdsort och lockar människor från hela Kuba som kom söker Virgins påstådda helande krafter.

Här ser vi påven Johannes Paulus II.

På vägen tillbaka till hotellet fick vi se en byggnad med kulhål efter en misslyckad revolution. Nu är det en skola.

På kvällen lärde vi oss att dansa salsa.


Jag ville gärna gå en lång promenad i stan utefter Kungsholms strand

Vi hittade en bra parkeringsplats och tittade först på de fina röda husen. Det hette Lilla Hornsberg. Det större huset med brutet tak hade varit ett riktigt ruckel, men hade räddats på 1950-talet. Det var nämligen ett utvärdshus som kallades Fördärvet. Det har funnits sedan slutet av 1700-talet och Carl Michael Bellman har sjungit mycket om det. Det var i mitten av 1900-talet som huset var fallfärdigt och det var ju tur att man kunde rädda det. Det andra huset hade stått på Stigbergsgatan 22 på söder där det hade legat nerplockat. Sedan 1990 hyrs Lilla Hornsberg av de litterära sällskapens samarbetsnämnd. Gården kallas Författargården.

För att kunna få en skaplig bild måste jag upp på en annan gata, för det var så stökigt tvärs över gatan där de ska bygga 111 lägenheter, hur det nu ska få plats.

Här har det funnits väldigt många kolonilotter, men jämfört med förr är det inte många som har fått vara kvar. Koloniområdet heter Karlbergs bro och innehåller 19 lotter. Det var svårt att ta bra bilder på koloniområdet, så jag tog även en bild uppifrån.

Vi gick vidare och jag tog många bilder av Karlbergs slott, men det var båtplatser långa vägar. Till slut hittade jag ändå en glugg, så jag kunde ta en bild vid entrén.

Här har Karl XII bott som barn. Det fanns en hel del att läsa på nätet och jag tar lite ur Wikipedia.

"På 1620-talet blev Gustav II Adolfs halvbror, riksamiralen Carl Carlsson Gyllenhielm och hans fru Helena Ribbing, ägare av tre byar inom Solna socken. Av dessa bildades ett säteri som fick namnet Karlberg. År 1634 byggdes ett större stenhus som utgör kärnan i den nuvarande anläggningen. Efter Carls död 1650 stod det tomt tills Magnus Gabriel De la Gardie köpte det nitton år senare.

De la Gardie byggde ut slottet och gjorde om det mesta av dess interiör till det praktfulla skick det har än idag. När De la Gardie på grund av ekonomiska bekymmer tvingades lämna Karlberg, tog Johan Gabriel Stenbock vid, men år 1688 gick slottet över i kunglig ägo...............................................................Numera utbildas 300 yrkesofficerare och blivande yrkesofficerare om året vid Militärhögskolan Karlberg. Omkring 150 officerare och civila anställda arbetar här. Karlberg, som nyligen har restaurerats, är ett statligt byggnadsminne och utgör ett riksintresse för kulturminnesvården."


Det var riktigt kallt på vår promenad, eller också hade vi inte tillräckligt tjocka kläder, så det blev lite kortare bit att gå. Jag tror faktiskt att änderna också frös för de promenerade på isen och hittade sen en liten öppning i isen. De simmade så fint på led.

Men visst var det skönare på fast mark.



När vi vaknade och tittade ut, såg vi att det inte skulle regna, åtminstone inte förrän lite senare

Här är klockan vid åttatiden på morgonen.

Vid niotiden såg det ännu skönare ut, men termometern stod på 9°.

Vid halvtio-tiden hade vi klätt oss varmt för att försöka få bukt med vår gamla syrenhäck. Vi har tagit en hel del grova och sneda grenar både förra och förrförra året, men i år hade det inte blivit av än. Tar man bort en del grenar ganska långt ner, så kommer det ju upp lite fina och raka skott. Så här eländigt ser det ut.

Här kämpar Janne med motorsågen och jag jobbar med sekatören för att få bort en massa torra och döda kvistar.

Sedan släpade jag iväg alla stora och små grenar. De får ligga en tid, sen eldar vi upp det i tunnorna, men det kan nog hända att vi tar bort lite mer av syrenerna en annan dag. Vi höll på till ett-tiden, men vi hade en paus emellan. På slutet var det inte så skönt, för solen gick i moln och det började blåsa kallt.


Idag har jag suttit inne och löst korsord, Sudoki, och läst

I måndags var det en underbar dag. Solen gassade och det var över 23 grader, men på eftermiddagen började molnen komma och kylan. Man kände direkt att det skulle bli ett väderomslag. Blåste gjorde det också, så har det fortsatt både tisdag och onsdag. I tisdags for solparasollerna i däcket hos Tomas och Tove och många av mina pelargoner välte och två av mina keramikfåglar ramlade ner i ett par blomkrukor. Jag höll på att vattna i mer än en timme och när jag kom in var jag alldeles stelfrusen. Termometern visade då 10 grader.

Idag var det 9 grader och det blev en innedag, bortsett från ett ärende jag måste göra inne i Åkersberga. Men vad gör det när man har en så trevlig utsikt genom fönstret.

 Syrenerna är så vackra just nu och fler ser jag i det andra fönstret.

 Sen hör det ju till att man ska ha lite blommor inne också.

 

     

På min 70-årsdag fick jag av Janne en resa till Ishotellet och även sönerna bidrog i form av pengar till en härlig middag

Vi flög upp till Kiruna och i närheten fotograferade jag de många bergen som var så vackra. Sedan såg vi tydligt Kirunagruvan och staden från ovan.

Ishotellet ligger i Jukkasjärvi bara 15 minuters åktid från flygplatsen. När vi kom fram gick vi runt och tittade på allt som fanns. Här ser vi iskyrkan rakt fram och till höger ser vi en bit av själva ishotellet.

På den här bilden ser vi själva pelargången där man går in till sitt rum för att sova.

Längst fram i gången finns denna fina skulptur.

Så här ser kyrkan ut inne.

Här ser vi två fina sovrum.

Naturligtvis fanns det en bar i hotellet och alla glas var av is. Praktiskt, ingen disk.

Mer om Ishotellet i nästa blogg.


Nu har jag fyllt 70 år och har rätt att kalla mig gammal kärring

Igår hade jag min födelsedagsfest för mina nära och kära, vilket innebär mina barn, barnbarn, systrar och allas tillbehör. Vi skulle bli 15 stycken, men Sebastian var inte med, för han skulle vara i skolan på måndagsmorgonen och Annas Lars hade en väldigt besvärlig jour, eftersom det hade kommit mycket snö och det kunde bli riktigt halt. Han jobbade i stort sett hela natten.

Jag fick mycket vackra blombuketter och även trevliga upplevelser. En upplevelse fick jag av Janne och det var en önskan, som jag hade haft i riktigt många år, en övernattning i Ishotellet. Jag fick som sagt många trevliga saker, som jag kan ta ut lite senare på året i och med att det är just upplevelser.

Vi skålade i champagne och åt en god middag. Jag hade förberett det allra mesta, men vid bordet fick jag sitta stilla och prata med alla och jag hade det riktigt trevligt.

Tomas grillade köttet som jag gjort i ordning.

Förrätten

Dags för huvudrätten.

Till sist blev det kaffe och tårta.

Innan vi skiljdes åt på kvällen tog Göran en bild på oss systrar med gubbar. Det kunde vara kul att ha, eftersom det var exakt 10 år sedan vi tog ett gruppfoto, även då höll Göran i kameran.