Barbros bildblogg

En av dagarna när vi var i Turkiet firades någonting, eller kanske en speciell dag bara. Vid sjutiden på kvällen såg vi att de hade dekorerat bassängen med ballonger.

På altanen hade man en fin dekoration och det var också där man grillade maten varje dag.

Inne i matsalen hade man dukat med fina löpare på borden och satt på guldfärgade tygstycken på stolsryggen.

Som vanligt hade man massor av kakor och små bakelser även denna dag. Så här såg det ut både på lunchen, kaffestunden och middagen.

Maten var det aldrig några klagomål på, det var verkligen bra mat.

Vi gillar ju verkligen Turkiet och jag tror vi har varit där minst 7 gånger. Jag hade tänkt att jag skulle skriva så mycket på min blogg, men vi hade en urusel lina ut. Det var fullt sjå att bara skriva ett par ord och en bild på Facebook, så det blev ingen blogg. I övrigt hade vi ett fantastiskt bra hotell med all inklusive.

Vårt hotell hade en strålande utsikt.

I bakgrunden ser vi den stora klippan och den blev vi nyfiken på så vi tog en taxi och åkte upp. Där såg vi också att kryssningsbåtarna lade sig.

 Som tur var åkte vi inte i en hyrd bil, för det var fruktansvärda svängar och inte var det roligt att få möte heller. Taxichauffören var en hejare på att ta alla kurvor. Högst upp var det förstås inträde och sen fick vi gå till högsta toppen. Det var lite jobbigt för mig, men upp skulle vi. Murarna som vi hade sett på långt håll fanns överallt.

Här ser vi en vy över både mur och Alanya Castle.

På den här sidan ser vi staden Alanya bäst.

På den här sidan bodde vi och det var egentligen långt till höger på bilden, ungefär om man går rakt in mot stranden där man ser en liten farkost.

Lite om detta.

Alanyas slott ligger uppe på en sovande halvö som skjuter ut i havet. Eftersom denna halvö är svårt att nå, land eller havet, är därför lätt att försvara, under många århundraden slottet varit hem för mänsklig bosättning.

Fram till den 2: a århundrade f.Kr hade de sin frihet av att hindra attacker  och kunde klara sig av styrkan av sitt geografiska läge.1:a århundradet f.Kr. hade staden blivit en pirat fristad. Det togs av romarna under ledning av Pompejus i 65 f.Kr.

Turkiet har tidigare tillhört två stora riken, nämligen det Bysantiska och det Osmanska Riket. Det Bysantiska riket finns det tyvärr inte mycket mer än små ruiner att se från. Riket bestod från 330-talet ända till 1453 innan det slutligen gick under.

Alanya invaderades av mongolerna från öst, staden såldes 1427 till Mamlukerna i Egypten och i 1571 införlivades det Osmanska riket. År 1868 blev en del av Antalya, som det är idag.

Det Osmanska riket uppstod som en stormakt i Turkiet från 1299-1923 tills även det föll och idag ser vi den Turkiska republiken som styr landet idag.

Efter att vi kommit hem från Turkiet har det känts lite kyligt, men värmen ska ju komma i mitten av nästa vecka. Barnbarnen var glada när vi kom och som vanligt hade vi lite saker med till dem. Julia tyckte det skulle vara kul att klippa gräsmattan, så gräsklipparen gjordes i ordning och hon körde riktigt bra. Tänk vad stor och duktig hon har blivit.

Linnea målade en lite grej som hon hade snickrat. Sedan målade hon även en bräda som hon dekorerade med maskrosor.

Det första vi gjorde idag var att gå på den lokala marknaden. Här i Kemer har de en matmarknad varje måndag, men igår var den tydligen inställd för det var ett stort cykellopp. På tisdagarna är det mestadels kläder och en del leksaker, men vi hittade också kryddor och tesorter av alla de slag. Janne passade i alla fall på att köpa en ny keps.

Klapperstensstranden har sina fördelar, man får ingen sand på sig överallt, men det var ganska svårt att hålla balansen när man skulle i och bada. De runda stenarna gled undan och man hamnade i en liten grop. Ja, då var man redan doppad och sen var det bara att simma vidare.

 

Först åkte vi till linbanan, men molnen låg så lågt, så det var ingen idé att åka upp. Linbanan är den andra i världen som är så lång och det hade ju varit roligt, men att sedan inte se något skulle ju inte vara så kul. Utsikten från där linbanan börjar ser ut så här.

Sen var det dags för berget Olympos. Det var bara 1 km upp till eldarna, men det var jobbigt att gå uppför.

Det var svårt att få ut filmen för Turkiet har spärrat Youtube av någon anledning, så kvalitén på filmen är dålig.

Nu har jag gjort om filmen.

Så här ser utsikten ut från vår balkong. Någon egentlig havsutsikt fanns det nog inte från så många balkonger. Vi bor på hotell  Ambassador.

Det finns en hel del butiker och jag har shoppat lite till mig själv och lite mer shopping blir det nog. Det finns en fin strand med runda sköna stenar nere vid havet och en bra pool vid hotellet. Sandstrand finns det också,  men då får man gå några hundra meter. idag provade vi poolen. Vi har "All Inclusiv" och det är riktigt bra mat, men det kan ju bli så att man går ut och äter någon annanstans ändå någon dag. I morgon hyr vi bil och då får vi se vad vi hittar på för något.

Två karavanserajer för resanden såg vi, det första  heter Sultan Han. Köpmännen måste ha någonstans att sova när de var ute och färdades på Sidenvägen för att sälja eller köpa varor, som förutom siden kunde det vara kryddor och guld. Viloställen fanns på 3-4 mils avstånd och ungefär så långt hann man på en dag. Här kunde man proviantera och tillbringa natten. Högst tre nätter fick de sova där utan att betala. Där fanns också läkare, apotek, veterinärer och frisörer. Vård fanns också för djuren.

På detta karavanseraj, Horozlu Han, åt vi lunch, för det var omgjort till restaurang.

Grottorna i den underjordiska staden användes för att skydda immigranter från attacker och religiöst förtryck. Många immigranterna var kristna. I grottorna fanns också en liten kyrka. De kristna hade över 1000 kyrkor på den här tiden. Några stora kyrkor med målningar såg vi igår. De kristna fick ibland skydda sig i underjorden länge och de hade hela tiden koll på fienden, eventuellt med någon slags periskop eller dylikt.

Vi gick ner i grottan och det var riktigt trånga gångar och lågt i tak. Man skulle lätt gå vilse om man inte följde de röda pilarna ner. På vägen upp var det lite vidare och högre gångar, så jag försökte filma lite i mörkret. Upp följde vi blå pilar.

Resten av dagen var vi på olika ställen och tog bilder lite här och där. De första två bilderna är pigeon valley-

När man stod i ballongen en bra bit ovanför marken, så kunde man på vissa ställen tro att det var månen eller kanske en värld av mjukglassar och varför inte ett sagolandskap med stora skorstenar.Det är ett stenlandskap som inspirerade skaparna av familjen Flinta.

Människor bodde här så tidigt som 6500 år före Kristus. Kappadokien skapades efter massiva vulkanutbrott för upp till nio miljoner år sedan. Den vulkanen, Ercives, är för länge sedan utslocknad. Lavastenen var lätt att gräva ur eftersom den var porös och det gjorde folkslaget Hettiterna. De kallade landet Kappadokien, som betyder ”landet med de vackra hästarna”.

Här kommer lite grottor.

 

Vädret var lite mulet, men det var ingen hård vind, så det passade bra för en tidig ballongfärd. Vi åkte från hotellet strax efter fem på morgonen. När vi kom fram höll ballongerna på att blåsas upp och vi tittade intresserat på.

Nu är vi uppe i luften och vi filmar och tar massor av bilder. Själva ville vi också vara med förstås eftersom detta var vår första ballongfärd.

Det var spännade att se de olika grottorna och här finns några bilder att se, men formationerna är mycket olika. En del grottor ser ut som en glass, en startfärdig raket, en svamp, en skorsten, ja liknelserna är oändliga nästan. Det finns också riktigt stora grottor som ser ut som hyreshus med massor av fönster. Jag ska lägga ut lite fler bilder i nästa blogg.

Vår ballong stötte emot en av grottorna, så vi fick snabbt ställa oss på huk, hålla i oss och inta landningsläge. Ingen gjorde illa sig när ballongen stötte emot och vi kunde lugnt fortsätta. Vi kom 2 km upp i luften. När vi sen skulle landa kom vi lite längre bort från de andra ballongerna. Vi fick champagne efteråt, sen fick vi vänta länge på skjuts eftersom bilarna inte kom fram på de leriga vägarna, men vi gick en bra bit och mötte en lastbil som kunde köra i leran, så till sist kom vi fram till vår bil. Det var en kul och spännande färd.