Barbros bildblogg

Det var ett tag sedan vi var på bio och när vi förstod att Micke och Veronica var en riktigt rolig film, så måste vi se den. Vi blev inte besvikna för den var riktigt rolig. David Hellenius och Isabella Scorupco var huvudpersonerna. Suzanne Reuter var också väldigt bra.

Båda Micke och Veronica hade varit gifta och hade var sitt barn och de träffades när Veronica skulle renovera i köket. Micke var nämligen snickare. Veronica var läkare och hade växt upp i en rik familj och Micke hade haft en mycket dålig uppväxt. Deras barn gillade inte varandra, Ja, så började det och det var inte så lätt...

Här är ytterligare ett litet klipp och det finns flera på Youtube.

Vi tyckte faktiskt att den var riktigt rolig.

Så här såg de ut när de tränade lite innan publiken kom.

Här ställer de upp för fotografering. Jag kunde inte fotografera mycket, för jag hade glömt att ladda kameran, så telefonen fick ta lite snuttar av några låtar, men det lät ganska bra ändå.

Vi åkte till filmstaden i Kista för att se Monica Z. Tiden passade oss, eftersom det ändå bara regnade.

Filmen visar Monicas liv komprimerat och Edda Magnason som spelade Monica var suveränt bra. Hon sjöng mycket bra och hon var dessutom porträttlik. Filmen visade vilka problem hon hade både med män och alkohol och hur svårt det kan vara att få det att gå ihop med barn när man har framträdanden på många håll. Det var inte utan att det kom en tår i ansiktet på mig, jag kände att filmen berörde mig.

Vi tyckte att det var ganska skönt med regn och det behövdes också. Efter att barnbarnen varit inne ett bra tag klädde de på sig regnkläder och tog även med sig paraply, för att gå och hoppa i studsmattan. Det blev sladdrigt och halt på mattan, men det bekymrade dem inte och regnet öste ner. De bara skrattade hela tiden.

Det fattas inga idéer heller. Vi var barnvakt och plötsligt hade de kojor i sofforna. De hade jättekul!

Förra gången vi var på söder var det mycket snö att pulsa i, men den här gången var det bara slaskigt. Min syster hade föreslagit att vi skulle gå på bio och vi valde biografen vid Medborgarplatsen, Filmstaden Söder. Janne jag och Karin hade bestämt att vi skulle se mammas pojkar. Jag kan inte säga att filmen var bra, för den var väldigt överdriven. Den skulle visa hur en mamma curlar sina tvillingsöner trots att de är 35 år. Trots det hade den en del poänger och visst skrattade vi ibland, men det är just inget att rekommendera.

Söder är den plats jag växte upp, men ändå känner jag inte till hela söder så bra. När vi var barn höll vi till på ett ganska begränsat område. Götgatan som sträcker sig från Slussen till Ringvägen är mycket välbekant, men det är inte lika bekant överallt på alla tvärgator till Götgatan, så det är lite kul att ströva omkring där man inte varit så många gånger. Vi passade på att äta på en restaurang där vi hade ett presentort som vi fått av våra söner i julklapp. Naturligtvis lånade vi sonens vindslägenhet när han ändå är borta på semester.

Här har jag en film om denna dag:

Vi åkte till Vaxholmsvägen, parkerade bilen och åkte med buss och tunnelbana in till Stockholm. Vi hade fått fribiljetter till Sune i Grekland, som har premiär på juldagen.

Det var mycket folk i farten för att köpa julklappar och vi promenerade från Plattan, ner till biografen Grand på Sveavägen för att tillsammans med några skolklasser och pressfolk se en förvisning av filmen. Grand är en av de gamla fina biograferna som finns kvar än. Det gamla förhänget fanns kvar och den fina lilla statyn.

Vi gillade filmen den passar både barn och vuxna. Gå och titta på filmen med era barn.

:

Vi åkte till Heron City i Kungens kurva.  Janne ville så gärna se "Hamilton - i nationens intresse" och jag sa att det var OK för mig. Storyn är inte så tokig, men den var ändå inte i min smak, för det var alldeles för mycket skjutande och närbilder på en massa blod. Egentligen skulle jag ha förstått det, för det var en typisk Jan Guillou-film med en massa dödande.

Vi tog tunnelbanan till gamla stan och gick upp till Stortorget för att se om det var ungefär som förr i julbrådskan. När jag gick i skolan sprang vi ibland dit på lunchrasten för vi tyckte det var så roligt med alla stånden.

Vi fortsatte sedan genom Gamla stan och vidare till Kungsträdgården. Även där fanns det bodar med diverse julsaker och skridskoåkningen hade kommit igång. Strax efter två gick vi in på biografen för att se filmen. Vi tyckte om den, det var lite mer action i den än den svenska, men de var så olika ändå, så man kan egentligen inte säga vilken som var bäst. Kul att se den ändå.

Efter filmen var det förstås mörkt, för det är inte ljust så länge den här tiden på året, men nu vänder det. Det ska bli skönt att se när dagarna blir längre.