Vi besökte saltgruvan och det var fantastiskt att se

Vi blev upplockade i en minibuss utanför vårt hotell och efter ett tag var bussen fylld. Det var inte särskilt långt att åka till saltgruvan.

Saltgruvan var ett världsarv sedan länge.

Det började lite tufft med att gå 308 steg neråt, men det räckte inte märkte vi.

Man hade gjort saltstatyer på många ställen och eftersom det var mörkt fick man experimentera med kamerainställningen. Här var en av de första vi såg.

På vägen ner i gruvan såg vi väldigt många fina statyer. Här är några av dem.

När vi var nere på 145m djup, så kändes det bra att börja gå uppåt, men snart skulle det bli en färd upp med hiss så småningom.

Några fina statyer ytterligare vill jag visa.

Detta var en fantastisk dag i saltgruvan.

Vi började dagen i en kryddträdgård och sedan med att åka till Sigiriaklippan eller Lejonklippan.

I kryddträdgården fick vi se många olika kryddor och nyttoväxter och fick också veta vad dessa kunde användas till.

Lejonklippan är mycket hög och uppe på toppen finns resterna av ett kungapalats. Klippan skyddas av UNESCO och runt hela komplexet finns vallgravar där det tidigare fanns krokodiler, men inte nu. Klippan är brant, men det finns trappsteg upp, så att man kan komma till toppen där man har en fantastisk vy som sträcker sig 380 meter över markytan.

En bra bit upp kan man också ta sig upp i en spiraltrappa till en grotta där det finns 1500 år gamla frescomålningar.

Vi satte genast igång att gå de 1200 stegen upp till toppen och det frestade på, men det var desto härligare att vara uppe på toppen. Stegen upp och ner till grottan med målningarna var också värda ansträngningen.

Vi fortsatte sedan till en batikfabrik där vi fick se hur de arbetade. De satt med tyget i knäet och vaxade. Vi tyckte att de borde ha en bättre belysning och ett arbetsbord.

Vi kunde förstås också handla i deras butik.