Den sällsynta blomman, Jätteknölkalla (Amorphophallos titanum), slog ut i natt i Bergianska i Edvard Andersons växthus

Jätteknölkallan upptäcktes 1878 på Sumatra. Odoardo Beccari som upptäckte blomman skickade frön och knölar till en vän i Italien. Endast fröna kom fram oskadda och markisen som fick dem, såg till att de grodde och gav bort några plantor till Kew Gardens i London. 1889 blommade den första blomman i odling. Man döper de jätteknölkallor man har i odling och Bergianska har två stycken som har blommat, Crius och Cronus. Cronus slog ut 18 maj 2011 och Crius slog ut natten till idag, onsdag den 10 juli 2013. 1935 hade Bergianska en jätteknölkalla som slog ut och den var 155 cm hög.

Växten till vänster om den utslagna jätteknölkallan, Cronus, är inte ett träd utan ett enda blad.  Den har samma ursprung som årets blomma och de är alltså syskon. På bilden kan man se att Cronus har prickar på bladstammen och på tredje bilden syns samma prickar på Crius längst ner.

Här är ytterligare lite bilder från Edvard Anderssons växthus.

 

 

 

 

 

 

Vi gjorde en liten tur för att se om det fanns hästskit att hämta

I går var vi lite sugna på att ta en biltur och då bestämde vi oss för att se om vi kunde få tag i lite gödsel till våra rosor. Det finns ett ställe inte långt från Rimbo, som brukar ställa ut säckar med hästskit nära vägen. Det är bara att ta en säck om det finns. En säck stod där, så vi hade tur och lastade in den i bilen.

Vi drog oss också till minnes att det fanns några växthus en bit längre bort. Ett år köpte vi några växter där, men då kom vi lite för tidigt, så det fanns inte så mycket att köpa. Vi tänkte att det kanske var lagom i tid den här gången. Säsongen var egentligen snart slut visade det sig, för alla blommor såldes till 50% av priset. Vi hittade fina blommor där ändå och det var ju inte helt fel att få dem för halva priset. Särskilt fuchsiorna var fina tyckte jag. Nöjda med vad vi fått tag i åkte vi hemåt igen.

Just när man fått vårkänslor börjar det snöa igen

Jag visste på fredagen att det skulle komma snö, men ändå blev jag så besviken när den kom. Inte nog med att den gamla snön fortfarande ligger kvar på nästan hela tomten, det ska komma mer också.

Man undrar snart om våren verkligen kommer någon gång. Vintern har varit lång och kall och man ha verkligen tröttnat.

Nu har vi i alla fall sol igen och vi har sopat bort snön där växthuset står. Solen är varm och har torkat upp den delen av däcket. Frostvakten är på i överlevnadsväxthuset och nu får vi se om mina pelargoner och fuchsior klarar sig tills den riktiga våren kommer. Man får inte ropa hej än, för det kan komma riktigt kalla nätter.