Jag skrev en insändare till lokaltidningen idag. Jag gör det inte så ofta, men tidigare hände det lite då och då. Så här blev det:
Man kan undra hur många som önskar att de hade valt på ett annat sätt i kommunalvalet den 19 september 2010. Österåkersmoderaterna har verkligen visat sig för svenska folket i både tidningar och TV. Den ena skandalen efter den andra visar hur de styr och ställer efter eget behag.
Nu har det beslutats att Österåker ska bli länets bästa skolkommun. Visst vore det fantastiskt om de lyckades! Tyvärr tror jag inte alls att det lyckas.
Alliansen i Österåker, fundera gärna på detta: Ni ger lärarna en löneökning med 1,5 % i snitt. Samtidigt säger man att en bra lärare ska ha hög lön. Det måste betyda att inga lärare i Österåker är bra, för ska några verkligen få hög lön, så blir det ingenting alls i löneökning för de andra, nja kanske 0,6 % eller så. Många duktiga lärare har flytt Österåker och jobbar i grannkommunerna, men de kanske ska värvas tillbaka, eller… Eftersom jag själv jobbat som lärare i kommunen före pensionen, vet jag att man blir ganska deppad av att inte ens få löneökning som täcker inflationen. Om en lärare känner sig glad och uppskattad gör man naturligtvis ett bättre jobb, samtidigt som eleverna också blir mycket gladare och mera arbetsvilliga om man har en glad och pigg lärare. Sänk elevantalet i klasserna, sätt in flera speciallärare, se till att byta ut alla värdelösa datorer (det behövs fler också) och se till att personal och elever trivs i skolan. På köpet vinner man att får friskare lärare och mindre vikarier. Måna om skolan istället för att visa förakt för skolpersonal, som jobbar med en mycket viktig uppgift, nämligen att lära och ta hand om våra barn och barnbarn.
Efter beslutet att Österåker ska bli länets bästa skolkommun, kommer jag till er med en 4-bent stol, bryter av ena benet och säger: Jag beslutar att stolen ska stå!
Så långt insändaren. Nej, jag går inte till dem med stolen, för de kommer inte att klara det om de inte monterar om det tredje benet så som en trebent stol ser ut.
Jag minns tillbaka till skoltiden på Skånstaskolan, som var en mycket trevlig skola med glada lärare och diskussioner. Där var det raka rör! Jösses vad vi skrattade ibland. Skolan revs och jag kom till Sjökarbyskolan (på bilden) och där hade jag en mycket trevlig klass med elever i årskurs 1-3. Jag var inte trött på skolan, utan på politikerna som inte var så mycket bättre än de är nu. Man kände att det fanns något slags politikerhat mot lärare, så jag bytte skolkommun.
Sista året på våren hade jag en dag med min klass vid hembygdsgårdens forntida hus. Alla barn var med och lagade mat med kokgropar och vi hade så roligt, fastän det var regnigt och kallt.
