Min yngsta syster ringde mig och undrade om jag ville ha ett växthus. Javisst ville jag det. Vi åkte till Bandhagen och där stod det. Jenny ville inte ha det för det tog för mycket plats på tomten och hon hade inte använt det så mycket som hon trodde att hon skulle göra.
Vi tog bort alla fönster och fästen och lade in det i bilen. Vi tänkte ta det med oss en annan dag, för vi har ingen dragkrok på bilen. När vi hade mätt längd, bredd och höjd, så visade det sig att ingen vanlig dragkärra eller skåpbil tog ett två meter brett växthus. Höjden var också ett stort problem. Till slut hittade vi en lösning, ett bilsläp. Vi skulle boka släpet, men fick till svar att vi inte fick köra det släpet, för det tar för tung last.
Nu hade vi problem. I vårt område grävs för vatten och avlopp och en massa stora lastbilar åker hit och dit. Vi frågade lastbilchauffören om han kunde köra växthuset till oss efter jobbet. Naturligtvis skulle vi betala. Han svarade att det måste bli lite senare, då han hade semester och det var ett tag dit. Sen sa han, varför tar ni inte ett bilsläp? Han förklarade att man hade ändrat reglerna i Januari i år och det var inte alla som visste det. För säkerhets skull ringde vi transportstyrelsen och lastbilschauffören hade helt rätt. Vi åkte då till firman som nekat oss och övertalade dem att låta oss hyra släpet.
Vi lånade Tomas bil och han fick åka till jobbet med vår bil, så det löste krokproblemet.
Nu står växthuset här hemma och vi har en hel del jobb framför oss, för att gräva och sätta plattor i sand. Växthuset måste stå i våg, inga lutningar får det bli, för då kan glasen spricka. Vi måste också tänka till var det ska stå.
