Barbros bildblogg

Även idag sken solen från en klarblå himmel. Vi har sett att det åker både fyrhjulingar och motorcyklar på isen, så vi bestämde oss för att ta en promenad på isen idag. Vi såg att det även fanns en del skidspår där. Många spår var ganska breda och då gick det bra att gå i dem. Vi utgick från bryggan och efter ett tag kom vi mitt för vårt hus, som vi inte så ofta ser från det hållet. Vi gick upp vid  badplatsen för spåren slutade där och vi ville inte pulsa i snön. Vi fortsatte sedan en runda, för att få lite mer motion.

Jag kan väl inte säga att jag gillar att det kommit massor av snö igen, men vackert är det i alla fall. Vi tog en lång promenad och det blev en hel del pulsande i snön.

Barnbarnen roade sig på sitt sätt, för de klättrade i plommonträdet och hade det riktigt roligt. Linnea hade även kul i snöhögen som plogbilen hade stjälpt upp snön i. Där kunde man ju göra en kana.

Lika glad som man blev när solen sken och det töade lite, lika ledsen blev man när snöstormen slog till. Plogningen har ännu, mitt på dagen, inte nått fram till vårt hus. Vi har en liten rondell framför huset och det verkar som om den plogas allra sist eller inte alls. För att vi ska komma ut måste vi skotta en bra bit ut på vägen, som inte ligger på vår tomt. Jag undrar om vi ens får någon post idag då det inte går att komma fram till brevlådorna.

När svärdottern skulle till jobbet tog hon full fart med bilen och försökte komma ut på den plogade delen av vägen, men det blev tvärstopp. Vi var fyra personer som skottade och knuffade för att till slut få iväg bilen flera timmar försenad. På radion säger man att man ska lämna bilen hemma, samtidigt som man berättar att alla turer med bussar i hela Stockholm är inställda. Bara tunnelbanan fungerar och det är man inte särskilt hjälpt av här hos oss.

Två olika sorters Akleja har jag sått, för att sätta ut i rabatten i vår. En sort med blandade färger och några grönaklejor ”Chocolate Soldier”. Sen tog jag ett antal fina sticklingar från mina pelargoner. Jag hoppas att de kommer fint.

Man blir riktigt glad när solen lyser från en blå himmel. Kylan biter lite i kinderna och det är lite snålblåst ute, men en långpromenad klarar man om man har klätt på sig lite varmt. När det börjar närma sig solnedgång lyser vassen som om den vore av guld.

I helgen hade vi besök av grannar från den tid vi bodde i Gästrikland. Det är alltid trevligt att prata om gamla minnen. Efter lunchen var det dags att sätta på skridskorna för att prova isen på viken. Det var redan många skridskoåkare på plats, så barnen hade riktigt roligt tillsammans. Alla gladdes åt en härlig dag. Utefter en upplogad bana åkte också ett antal friskusar på långfärdsskridskor.

Man får tänka på den här härliga dagen då temperaturen sjunker och det blir kallare, som det sägs bli i veckan.

Äntligen en klar sol på en blå himmel och bara någon grad kallt! Genast blir det stor aktivitet ute. Folk promenerar och barnen är ute och leker. På vår tomt har vi bara en liten backe, men det finns lite större om man ger sig iväg en bit ner mot vattnet. Först måste man träna lite.

Julia fick en digitalkamera på sin födelsedag. Hon har ju blivit stor och fyllde 6 år. Under lång tid har hon velat lånat både min kamera och sin pappas, så det var dags för en egen. Vilken glädje det var att få se henne visa upp alla kort för oss och lillasyster Linnea. Julia har ju tagit många fina bilder. Tänk vilken skillnad det är när man kan ta massor av kort, annat var det när man själv skulle ta bilder med sin första kamera, då måste filmrullen räcka länge och det kostade massor av pengar att framkalla bilderna. Nu slåss ju fotofirmorna om kunderna, så bilderna kostar nästan ingenting.

När vi tittade ut genom fönstret vid åttatiden på morgonen såg vi ett djur på åkern. En räv trodde vi att det var, men när den började gå såg den så stor ut. Det liknade inte riktigt en räv. Jag sprang efter kameran, men lyckades bara få med den en liten stund innan den gick in i vassen. Just när jag besviken stängt av kameran kom det en till och även den försvann fort till samma ställe. Då började man undra om det eventuellt kunde vara vargar. Rävar ser man väl ganska sällan två tillsammans.

Jag blev lite smårädd och har inte varit ute på åkern och tittat på spåren. Vi har ju faktiskt några vargar i närheten, kanske c:a ett par mil härifrån. Finns det någon som kan se på den suddiga filmen om det är rävar? Svansen ser ju lite stor ut som på räven, men vinterpälsen på vargarna kanske gör att den ser lite tjock ut den också.