Barbros bildblogg

Det var drygt två veckor sedan vi var ute i skogen och hittade trattkantareller och idag tänkte vi att det kunde vara lagom att gå tillbaka till det stället och se om de små hade växt lite grand. Det hade de verkligen gjort och på ställen runt omkring fanns det också mycket trattisar. Vi plockade korgen halvfull och gick tillbaka en bit för att se om det möjligen fanns svamp på flera ställen. När vi sedan sneddade ner mot stigen som vi hade gått upptäckte vi massor av svarta svampar, som jag mindes att jag hade sett någon gång för ca 20 år sedan. Jag sa till Janne att jag trodde att det var svart trumpetsvamp och den var så vacker där den växte. Riktigt säkra var vi inte, men jag plockade den ändå och lade den i korgen tillsammans med trattkantarellerna. Jag hade luktat på den och smakat en liten bit och började bli ganska säker. Jag ringde en del samtal och tog bild med mobilen för att fråga någon som kunde svamp bättre än vad jag kan. Till slut fick jag besked av Lotta, barnbarnens dagmamma, att det faktiskt var svart trumpetsvamp. Då blev jag glad.

Väl hemma var det dags att rensa svampen och sedan gjorde jag en god stuvning av lite svart trumpetsvamp. Svampen var verkligen god, precis så god som alla säger att den är. Vilken lyckad dag!

Julia har lärt sig cykla i dag. Det är bra att prova på gräsmattan, då gör det inte så ont om man ramlar. Lillasyster Linnea klarar också att cykla, men med stödhjul.

Det var nästan som att befinna sig i en Hitchcockfilm idag, när det landade en stor mängd kråkor utanför vår häck. Jag hann tyvärr inte med att ta en bild på dem där, för de flög upp i luften så fort jag närmade mig. Jag sprang till andra sidan huset och fick med en liten del av dem när de flög iväg över vattnet. Är det ett kråkår i år eller är det bara så att alla kråkor har bestämt sig för att vara här hos oss?

Sen vill jag tala om att jag har fått en länk från Lars Epsteins blogg i DN (www.dn.se/blogg/epstein) och det känns hedrande. Kolla gärna hans bloggar de är jättebra.

Jag älskar att gå i skogen, men jag har så dåligt lokalsinne, så jag törs inte gå ut i skogen ensam. Idag ville jag plocka svamp och det brukar inte Janne tycka om att göra, men eftersom vi brukar ta en lång promenad, så föreslog jag att vi istället skulle gå ut och se om vi kunde hitta några kantareller. Vi gick inte så långt hemifrån, men eftersom vi aldrig brukar hitta någon svamp när vi någon gång letar, så tog jag ingen svampkorg med mig. Jag stoppade istället en plastpåse i fickan.

När vi hade gått runt ett tag hittade jag den första trattkantarellen, vilket tjut! Det var faktiskt en hel klunga med små trattisar. Efter ett tag hittade Janne ännu flera och då blev det roligt. Sen var det lite tomt ett tag, men till slut fann vi det verkliga stället med jättemånga svampar. Vi slutade leta efter mer och bestämde oss för att noga se efter var vi egentligen befann oss, för då kan vi ju återkomma senare. Jag vet inte hur lång tid det tar för de små svamparna att bli stora, men vi kan ju försöka se hur de har växt om en eller två veckor, om inte någon annan tagit dem förstås.

Det blev en god omelett med trattkantareller och det räcker också till att göra en god kantarellpaj.

Vi ser ofta rådjur när vi tittar ut på tomten. Är de inte där så kanske de är på åkern bredvid. Vi har blivit vana vid dem nu och tycker att de är ganska trevligt att ha dem här. Ibland har de små kid med sig och ibland går de ensamma.

Sämre tycker vi att det är när de äter upp tulpanerna eller knopparna på blommorna just innan de ska slå ut, det gillar vi inte. Vi får bli lite duktigare med att strö ut blodmjöl runt rabatterna. Jag har också läst någonstans att det är bra att tömma utspädd urin bland blommorna. I båda fallen gödslar man ju samtidigt och det är ju inte så dumt.

Det finns många rådjur här i området.

Tidigare i sommar lämnade jag rabatten ifred för det var så många humlor som besökte blommorna och de var särskilt intresserade av lammöronen. Idag kunde jag inte hålla mig längre, dels var det inte så många humlor där och dels var jag innerligt trött på de vissnade blommorna. Nu blev det städning i rabatten! Hela intrycket av rabatten blev mycket bättre även om det finns mer att göra.

Lammöronen är ju som bäst innan de blommar, tycker jag. De har så fina och lena blad och det är för bladen jag har dem kvar. Nästa år ska jag minska utrymmet för dem. Det räcker med hälften.

I morse kom Julia och Linnea och påpekade för oss att det var sol och skönt ute. Vi satt nämligen lugnt och läste tidningen efter frukosten. Det var dags för farmor eller farfar att komma ut och knuffa på gungorna. De är alltid så härligt när de kommer och knackar på.

När man började bygga ut Åkersberga centrum berodde det kanske på att inte många handlar där. Det fanns ett ganska litet utbud och inte särskilt många affärer. Nu försöker ju de borgerliga dessutom bygga nya bostadsområden och förtäta de befintliga för att få dubbelt så många invånare. Varför, kan man fråga sig?  Jag tycker Åkersberga var ganska bra som det var. Lite större Centrum behövs ju förstås om vi blir så många.

Som så många andra borgerliga kommuner sålde man Centrum och nu har man tagit bort stora parkeringar och gröna ytor. Något torg kommer det troligen inte heller att ha plats för som det ser ut. Däremot ett stort parkeringshus.

Jag tycker det ser väldigt tråkigt ut med alla de svarta väggarna på det nya centrumhuset. Dessutom tycker jag att det inte alls passar ihop med den gamla bebyggelsen. På bild 3 ser man hur den nya stora byggnaden skymmer det gamla kommunalhuset, som ser väldigt inklämt ut. Visserligen är det fortfarande en byggnadsplats, men jag tror inte det blir så mycket vackrare än på dessa bilder. Kunde man inte ha anlitat ett skönhetsråd innan man satte upp detta hemska skrälle?