Barbros bildblogg

I år var det den 9:onde revyn. Pia Möller-Andersen är ansvarig och har också skrivit manus.

Vi har faktiskt sett alla 9 revyerna. En gång i tiden var det revy i Hofors och Janne var kapellmästare. Jag var alltid med bakom ridån och plockade fram och tillbaka grejor till de olika numren. Det skulle gå fort mellan de olika revynumren. Ibland sålde jag program och gjorde vad jag kunde. Jag lärde känna många av de som var på scenen. Pia och ett par andra som roar oss i Torsåker var även med på revyerna i Hofors på den tiden. Vi hade väldigt roligt.

De här revyerna görs lite enklare, utan så mycket rekvisita som det var när vi var i Hofors. Jag och Janne tycker att det är roligt att se dem fortsätta år efter år. Ibland är det lite sämre och andra år är det väldigt bra. Eftersom vi bodde i 16 år där uppe förstår vi skämten bra. Det är skönt att få skratta lite.

Innan föreställningen börjar har vi ätit god mat och dryck.

I år hette revyn "Fest i Valen". Här presenterar Pia revyn.

Här har jag satt ihop lite av några scener, men kvalitén är dålig för jag satt för långt bort och ljuset var för dåligt och dessutom spelade jag in det med telefonen. Vi hade riktigt roligt i alla fall.

Under en tid bodde vi i Hofors, som ligger i Gästrikland. Det var en fin tid vi hade där och alla våra tre barn föddes där. Det är drygt 30 år sedan nu.

Våra pojkar började på hockeyskola och det blev tal om att man skulle bygga en ishall. Jag tror det var runt 1977. HIK som hockeylaget hette hade stora framgångar och de skulle spela mot Djurgården i en kvalmatch till Elitserien. Djurgården hade det inte lätt, för de var inte vana vid månskensrink. Det kom kommentarer som ”Kolla grabbar, de har riktiga björkar och tallar inne i hallen” och liknande kommentarer. Resultatet blev 6-4 till HIK, som hejades fram av Hoforsborna med ”Här var’e livat, här var’e glatt, här var’e blommor i morsans hatt, H I K!”  Naturligtvis förlorade HIK stort nere i Stockholm.

Ishallen kom till slut och våra pojkar tränade där och hade också sina matcher i hallen. Lagen behövde pengar och vi startade en föräldraförening, som sålde lotter med mathinkar som pris och vi satt också vid kassan och skötte insläppen. Det var alltså vid seniorernas matcher man kunde få in pengar.

En tanke växte i huvudet på oss, nämligen att HIK måste ha en kamplåt. Janne satte sig vid flygeln och han och jag fick till en ganska skaplig låt med text och allt. Den spelades sedan in i en studio i Sandviken och de som sjöng var HIK-laget med lite förstärkning. Många var glada och pojklagen fick ihop lite pengar på försäljningen av kassettbanden.

Ja, varför skriver jag nu detta? Jo, vi skulle spela av lite gamla kassettband som vi ville spara digitalt. Det blev en riktig nostalgitripp.

Här är HIK- låten:

På sommaren brukar vi ta en tur till Hofors i Gästrikland. Vi har goda vänner där sedan de åren vi bodde där uppe. Senare i sommar får vi besök av dem. Vi brukar ha en hel del att prata om och det hade vi även denna gång. Den här gången handlade det också om mördarsniglar, som är en invandrad spansk snigel. Den finns både i deras trädgård och hos oss. Den är mycket besvärlig och äter på allt den kan äta på. Jag kan tyvärr inte äta den fina sallad som jag har i trädgårdslandet för den har varit där med sitt äckliga slem, som inte går att skölja bort.

På lördagen besökte vi Stjärnsund, det fantastiskt härliga lilla samhället inte långt från Hofors. Där finns en minnessten av Christopher Polhem (1661-1751) som kallas den svenska mekanikerns fader. Här kan man läsa mer http://www.stjarnsund.com/polhem.php . Den här dagen var det försäljning av hantverk som lokala förmågor hade gjort. Det fanns mycket som var fint och en orkester var även på plats. Tråkigt nog regnade det, men inte så länge. I en liten kryddbod fanns massor av härliga kryddor och där har jag handlat många gånger förut.

Vi blev också hembjudna på kaffe av vänner till våra vänner och de hade en härlig trädgård.

Senare fram på kvällskvisten sken solen och det var varmt och skönt. Då blev det bouletävling och Ulla och jag trodde förstås att vi skulle vinna, för det brukar vi göra, men inte den här gången. :-(

Jag räknade ut att vår väderkvarn köptes för 41 eller 42 år sedan och det var kanske inte så konstigt då, att det var dags att laga den. Vi bodde i Gästrikland på den tiden och en sommar flög vi ner till Gotland för att hälsa på vänner. Vi blev så förtjusta i kvarnen, så vi kunde inte låta bli att köpa den.

Vi hade ett stort lass med oss när vi skulle hem. Två små pojkar med sittvagn, resväskor och det stora paketet med kvarnen.

Den ena vingen var nu helt trasig och hade brutits av nere i fästet när det blåste hårt och det var ganska avancerat att göra en skåra på längden av en ny träpinne och sedan trä på den bräckliga vingen i skåran. Dessutom skulle skåran gå på snedden. Jag tycker vi lyckades bra, men det tog tid att tänka och såga.

Så här såg det ut på altanen med alla grejer.

På väg till våra goda vänner i Hofors stannade vi till i Torsåker, som också hör till Hofors kommun. Området vi stannade vid heter Råbacka och där bodde vi i 15 år. Huset byggde vi själva och det har vitt fasadtegel. Jannes pappa gjorde alla plåtarbeten, så hängrännor och stuprör var av koppar. Vi trivdes mycket bra där.

När vi sedan kom upp till Bönhusberget i Hofors stod jag på våra vänners balkong och tog en bild mot Västerhöjden, där vi bodde ett år innan vi byggde vårt hus. Just det hus vi bodde i är rivet, för Hofors kommun fick för mycket bostäder när många flyttade på 80-talet. Det finns inte ens hälften av husen kvar där.

Det är snart 30 år sedan vi flyttade ner till Stockholm igen och det har vi inte ångrat.

När vi reste upp i fredags tog vi vägen över Gysinge, den är så fin och solen sken på klarblå himmel. I Gysinge delar sig Dalälven i flera fåror och forsar och en gång i tiden fiskade vi där tillsammans med barnen.

På lördagsförmiddagen tog vi en promenad längs med sjön Edsken i Hofors. Vädret var lika vackert då och det kändes skönt i luften.

Vid Edsken finns också Edske masugn som byggdes i mitten av 1600-talet. Den byggdes vid en bäck med utflöde till Edsken . Flödet i bäcken var tillräckligt för att driva ett vattenhjul som drev masugnens bälgar. Järnmalmen hämtades i närheten och man eldade med träkol. Vid 1800-talet byggdes hyttan om i samband med att hyttan såldes till en handelsfirma i Gävle. En av delägarna, Göran Fredrik Göransson, började tillsammans med några medarbetare försöken att blåsa Bessemerstål vid masugnen och den 18 juli 1858 lyckades de få fram ett stål med den rätta kolhalten. Här var man alltså först i världen med att producera bessemerstål  i göt.

För många år sedan bodde vi en tid i Torsåker som tillhör Hofors kommun. Under den tiden skaffade vi oss förstås ett antal bekanta och en av dem var Ulla. Vi bodde hos Ulla och hennes sambo Ola i två nätter och tillsammans åkte vi för att se ”Butiken”. Fem tjejer spelar alla rollerna i revyn och de gör det med den äran. Vi hade jätteroligt. Kanske framgår det av det lilla filmklippet, men som vanligt har man inte kameran uppe när det är som roligast, för då måste man bara skratta. Med hjälp av inspelad musik sjöng de och gjorde massor av roliga framträdanden i den lilla butiken på scenen.