Vi åkte upp till Hofors kommun för att se en lokalrevy

På väg till våra goda vänner i Hofors stannade vi till i Torsåker, som också hör till Hofors kommun. Området vi stannade vid heter Råbacka och där bodde vi i 15 år. Huset byggde vi själva och det har vitt fasadtegel. Jannes pappa gjorde alla plåtarbeten, så hängrännor och stuprör var av koppar. Vi trivdes mycket bra där.

När vi sedan kom upp till Bönhusberget i Hofors stod jag på våra vänners balkong och tog en bild mot Västerhöjden, där vi bodde ett år innan vi byggde vårt hus. Just det hus vi bodde i är rivet, för Hofors kommun fick för mycket bostäder när många flyttade på 80-talet. Det finns inte ens hälften av husen kvar där.

Det är snart 30 år sedan vi flyttade ner till Stockholm igen och det har vi inte ångrat.

Vi besökte Walls Kalkbrott i Torsåker där vi bodde i många år

Trots att vi bodde nära Walls kalkbrott i 16 år kände vi inte till det. Troligen var det just ingenting att se på den tiden, för brottet hade fyllts med ett beredskapslager för stenkol. 1986 tömdes brottet på kol och vattenfylldes. Vi flyttade från Råbacka i Torsåker 1982 och då var det ju alltså inte vattenfyllt.

 

Kalkbrottet har nu blivit mycket populärt både för dykande och hoppande ungdomar men också för fritidsfiskare. Det finns lite småfisk där, bl.a. abborrar.

På YouTube kan man se ganska många små filmer där ungdomar hoppar och dyker ner i kalkbrottet, vilket inte ser alldeles ofarligt ut.

 

Länsmuseet i Gävleborg skriver följande om Valls kalkbrott:

 

”På 1700-talet började man hämta kalk från Valls kalkbrott vid Igeltjärn till de många hyttorna i trakten. Senare levererades kalk till järnverken i Hofors och i Sandviken och till sulfitmassafabriken i Hammarby. Brytningen upphörde på 1950-talet. Dagbrottet som är 500 meter långt, 20-30 meter brett och cirka 25-30 meter djupt är nu vattenfyllt – och en imponerande sevärdhet som berättar om de forna Torsåkersbornas arbete och företagsamhet. Kalkbrottet ligger vid Igeltjärn, 2 km söder om Torsåker.”