Barbros bildblogg

På morgonen var rådjuren ända uppe mellan fontänen och rabatten. Det gjorde ingenting att de smaskade i sig från rabatten, för det blommar ingenting där nu. Så fort jag skulle ut och fota dem, så sprang de genast. De hör genast, när man öppnar dörren.

Vår promenad tog ungefär en timme. Lite moln på himlen, men ibland tittade solen fram.

Vi gick genom skogen. En liten ekorre skuttade i trädet. Den såg ut att vara intresserade av oss.

Det glittrade i vattnet.

När det blev lite mörkare så kom alla små och ville ha godis eller bus. De poserade så fint.

Eftersom vår inglasade altanen ska få nya fina fönster, så måste jag ta in mina blommor (mest pelargoner) i huset. I varenda fönster blommar det. Det är nog svårt att få dem att överleva vintern, för jag tror inte att de gillar att ha det så varmt. Vi hoppas att de kommer att trivas på altanen med isolerglas, det blir nog lite svalare än här inne.

Här är köksfönstret.

 I datarummet får blomman trängas med elefanter och noshörningar.

Pelargonen Swiss Star får bo i gästrummet.

Fuchsiorna står i badrummet, men jag tror inte att de klarar sig så bra där.

I det stora rummet ryms många blommor.

Vi väcktes klockan 5 på morgonen den sista dagen. Som vanligt väntade bilarna utanför.

Vår guide åkte för att visa flodhästar istället. Det var väldigt roligt för de simmade och frustade och någon annanstans hade vi säkert inte hittat dem. Här kommer ett par bilder.

På väg till lodgen såg vi en del fina pärlhöns (Helmetet Guineafowl).

Nu var det dags att packa väskorna och sen tog vi igen oss och satt på vår uteplats. Det kom ett antal fina fåglar i träden och dessa vet jag vad de heter.

Village Weaver

Vi åkte buss till Johannesburg, men vi fick en paus några mil från flygplatsen. En del shoppade och andra åt lunch eller både och.

På flygplatsen hade de satt upp en stor gran och det var tydligen så, att varje flygplats hade granar och någon sa att de började redan i början av oktober.

Vi var mycket nöjda med resan. Vi fick se väldigt mycket och vi hade dessutom en fantastisk bra guide.

Det var nästan mörkt när vi åkte iväg. Vi hade hört att vår andra grupp hade sett giraffer, men å andra sidan hade de inte sett leoparden. Nu ville vi se en giraff och en elefant i dagsljus. Det första vi såg var en stor elefant och den var inte många meter ifrån oss.

Här är en impala, en av många antiloper.

Detta är fyra eland (älgantilop). Jag vill minnas att vår guide sa att hanen går sist och honorna är de tre sista. Det är de största antiloperna.

Nu var det dags att se en giraff.

Zebror har jag massor av bilder på. De kom i stora flockar.

Frukosten smakade bra, när man stigit upp tidigt och efteråt tog jag ett dopp i den här poolen.

Lunch tog vi inne och till middag fick vi höra en marimbaorkester som lät bra.

På vägen genom Johannesburg såg vi många Jakarandaträd och de blommade just nu.

Pilanesberg är en malariafri nationalpark och det kändes bra. Parken är stor, 55000 hektar och den är den fjärde största nationalparken i Sydafrika. Lodgen har många hus och de är riktigt stora. Här bor man en eller två i ett eget hus. Jag räknade till 45 hus eller kanske några till. Husen är femstjärniga och vårt hus hade en gudomlig utsikt. Här kommer några bilder.

Nu ska vi ut på vår safari på en tur med kamera och kikare. Det brukar vara cirka tre timmar. Solen sken och det var jättevarmt. Vi åkte med två bilar. Här är det ena gänget.

De allra första djuren var vårtsvin.

Här kommer en noshörning (rihnoceros) med sin unge. Troligen en vit noshörning. Det finns en svart noshörning också, men det är ingen skillnad i färg. Det är en felöversättning från nederländska till engelska. Ordet "wijd"  betyder "bred" på engelska och ordet "bred" avser bredden av noshörningens mun. Nybyggare i Sydafrika tolkade "wijd" för "vita" och kallade sedan en noshörning med spetsig mun för svart noshörning. 

Sedan var det vinprovning.

Vart man vände sig fanns det vinrankor och det var så vackert.

Vi provade vin igen och den vingården heter Grande Provence. Vi möttes av en stor elefant och mycket konst. Det var också ett konstgalleri med verk från kända sydafrikanska konstnärer.

Här kan man se vingården och en del annat, www.grandeprovence.co.za/

Vi har aldrig förr haft så många middagar, som ingår i resans pris och dessutom är det alltid tre rätter, förrätt, huvudrätt och dessert. Även luncherna har haft tre rätter. Här sitter vi med gruppen igen och äter, så att vågen säkert brakar ihop när man kommer hem.

En driftig kvinna fick en idé och satte igång med att baka kakor. Hon anställde fler och fler kvinnor och till slut gick det inte längre för skulderna blev för stora. Hon fick hjälp av en annan kvinna som tog över skulderna och de fortsatte med mer och fler kvinnor. Kvinnor har mycket svårt att få jobb och särskilt de svarta. Kvinnan i orange blus är den som tog över skulderna.

Vi fick gå in och se hur de bakade. Med en plastmössa över håret, ett plastförkläde och nytvättade händer gick vi in och tittade. 

Kvinnorna såg glada ut och de bakade så det gick undan värre.

Den engelska guiden berättade att en av kvinnorna inte haft något jobb på många, många år. Dessutom var det jobb som inte varit fast utan bara ströjobb. Hon var alkoholist och kunde inte sköta barnen och hålla snyggt i hemmet. Nu fick hon bakjobbet och var så glad. Hon drack inte och hon kunde nu sköta både barn och hem. Här ser ni henne till höger.

Här inne sker paketeringen.

Efter detta åt vi middag hos Sheila och Monica i sitt eget hem. Maten var mycket god och dessutom hade vi en marimbaorkester  som underhöll oss.

När vi skulle åka till hotellet, så ville Sheila säga hej då.

Vi fortsatte vår resa och kom till Franschhoek. Vi checkade in på ett mycket trevligt hotell. 

Vi skulle besöka en barnkrubba el. Dagis. 

Vår engelska guide sa att vi kunde dansa och sjunga lite med dem, men när vi kom fram hade barnen redan börjat sjunga med hög röst. De klappade händerna när de sjöng och gjorde en massa rörelser till. Det var riktigt roligt. Efter att de hade sjungit var det vår tur. Imse Vimse spindel var ju bra, sen sjöng vi några sånger ytterligare.

Vi åkte kustvägen. Vi skulle kunna se valar för de leker under tiden Juni till November. Vi stannade i kuststaden Hermanus för just där fanns det största chansen att se valar. Vi tittade länge, men såg inte någon val. Vi frågade en grabb som skulle ge signal med en lur, men han hade bara sett en val sedan klockan nio och vi var här mitt på dagen. Då gav vi upp och vi hittade istället två klippgrävlingar, som var så söta.

Vi gick upp mot centrum och här stötte vi på en gammal dam gjord i ståltråd.

Ett glas vin smakade gott innan vi åkte vidare. Vi gick ner till vattnet för att se om det var möjligt att kunna se en val. Jag tyckte först att det var någonting som inte var som vanligt, men det var mycket långt borta. Plötsligt sprutade upp en massa vatten just där jag tittade och en mörk rygg på en val syntes. Det fanns inte en chans att få en bild på valen, men så här ser de ut.ø

Det var dags för lunch och intog Moggs Country Cooking House, som var en restaurang som låg i en gammal bondgård. Det serverades en otrolig god fisk.

Vi åkte vidare för att komma till Sumaridge Estate för att prova vin. Vingården ligger vackert och en del viner fick lite sämre betyg av oss, men många var också goda. Vi köpte inget för det var ganska dyrt med frakt och annat. Den här vingården hade fått pris för sina viner.

 Vi åkte med samma buss som igår och den tog oss till Godahoppsudden. På vägen som följde Atlandskusten var en mycket vacker väg. Vi kom snart till ett naturreservat där det fanns många olika blommor och buskar. Det fanns 9000 arter i reservatet. Vår

Read more »