Idag ska vi börja vår resa hem, men först skulle vi försöka se ett lejon

Vi väcktes klockan 5 på morgonen den sista dagen. Som vanligt väntade bilarna utanför.

Vi åkte sakta och spanade, men inget lejon ville visa sig. Vid en paus tog jag denna bild när solen hade gått upp. Utsikten var vidunderlig!

Vår guide åkte för att visa flodhästar istället. Det var väldigt roligt för de simmade och frustade och någon annanstans hade vi säkert inte hittat dem. Här kommer ett par bilder.

På väg till lodgen såg vi en del fina pärlhöns (Helmetet Guineafowl).

Nu var det dags att packa väskorna och sen tog vi igen oss och satt på vår uteplats. Det kom ett antal fina fåglar i träden och dessa vet jag vad de heter.

Village Weaver

Kurrichane Thrush

Vi åkte buss till Johannesburg, men vi fick en paus några mil från flygplatsen. En del shoppade och andra åt lunch eller både och.

På flygplatsen hade de satt upp en stor gran och det var tydligen så, att varje flygplats hade granar och någon sa att de började redan i början av oktober.

Vi var mycket nöjda med resan. Vi fick se väldigt mycket och vi hade dessutom en fantastisk bra guide.

Vi gav oss ut på safari igen och nu skulle vi vara ute tills det blev mörkt.

När vi åkte ut på eftermiddagen var det jättekallt. Vi var ute tills det var mörkt och vi ville se ett lejon eller en buffel. Det fattades för att det skulle bli Big 5. Vi såg förstås många andra djur t.ex. red hartebeest, en slags antilop och den är stor.  

Nära red hartebeest såg jag en fågel, som jag inte kunde hitta namnet på. kanske kan det vara en duva, eller kanske inte. det finns ju massor av fåglar i Sydafrika.

Vi såg en fågel, Purple Heron som också kunde göra så att den långa smala halsen (bild 1) blev alldeles tjock (bild 2).

Det började mörkna och plötsligt stannade föraren och vi skulle se en självlysande liten prick. Han åkte närmare och i busken tog han försiktigt en liten ljusgrön lysande ca 1/2 dm litet djur. Det var en kameleont. När jag sedan läste i Wiki så stod det att tungan kan sträckas ut till 1-1,5 gånger kroppslängden. 

Det blev väldigt dramatiskt när vi plötsligt såg en schakal (jakal) som försökte ta en liten unge från sin mamma. Jag tror det var en steenbok. Mamman skyddade sitt barn så gott hon kunde, men schakalen var nog framme fyra gånger hos ungen. Till slut släppte schakalen ungen alldeles vid vägen där vi stannat och vi såg att det blödde på ungen. Först låg den alldeles stilla, men sen lyfte han/hon huvudet. Vi hoppades att den inte skulle dö. Vi väntade ett tag för att se mamman komma, men vi åkte i stället för att inte störa dem.


Det är en ny dag på safari och vi klev in i bilarna när klockan visade 5.00

Det var nästan mörkt när vi åkte iväg. Vi hade hört att vår andra grupp hade sett giraffer, men å andra sidan hade de inte sett leoparden. Nu ville vi se en giraff och en elefant i dagsljus. Det första vi såg var en stor elefant och den var inte många meter ifrån oss.

Här är en impala, en av många antiloper.

Detta är fyra eland (älgantilop). Jag vill minnas att vår guide sa att hanen går sist och honorna är de tre sista. Det är de största antiloperna.

Nu var det dags att se en giraff.

Zebror har jag massor av bilder på. De kom i stora flockar.

Frukosten smakade bra, när man stigit upp tidigt och efteråt tog jag ett dopp i den här poolen.

Lunch tog vi inne och till middag fick vi höra en marimbaorkester som lät bra.


Vi loggar ut från hotellet i Johannesburg efter bara en natt för att åka nordväst upp till Pilanesberg Game Resort

På vägen genom Johannesburg såg vi många Jakarandaträd och de blommade just nu.

Pilanesberg är en malariafri nationalpark och det kändes bra. Parken är stor, 55000 hektar och den är den fjärde största nationalparken i Sydafrika. Lodgen har många hus och de är riktigt stora. Här bor man en eller två i ett eget hus. Jag räknade till 45 hus eller kanske några till. Husen är femstjärniga och vårt hus hade en gudomlig utsikt. Här kommer några bilder.

Nu ska vi ut på vår safari på en tur med kamera och kikare. Det brukar vara cirka tre timmar. Solen sken och det var jättevarmt. Vi åkte med två bilar. Här är det ena gänget.

De allra första djuren var vårtsvin.

Här är en steenbok. Många har ju inga svenska namn. 

Det tredje djuret var en greater kudu. Vi såg att en sprang över vägen och sen såg vi flera.

Här kommer en noshörning (rihnoceros) med sin unge. Troligen en vit noshörning. Det finns en svart noshörning också, men det är ingen skillnad i färg. Det är en felöversättning från nederländska till engelska. Ordet "wijd"  betyder "bred" på engelska och ordet "bred" avser bredden av noshörningens mun. Nybyggare i Sydafrika tolkade "wijd" för "vita" och kallade sedan en noshörning med spetsig mun för svart noshörning. 

Vi såg väldigt många djur, men inte så många av de Big 5. Första dagen av de 5 var noshörning, leopard och elefant. Leoparden sprang över vägen och gömde sig bakom en massa buskar, så jag hann inte plåta den. När vi just skulle åka till lodgen och det var mörkt, så kom elefanten.


Tidigt uppe för att det är dags att flyga från Kapstaden till Johannesburg

Vi kom fram mitt på dagen och eftermiddagen var vi på Apartheid Museum. Där fick vi läsa på väggarna med bilder och det handlade förstås om Sydamerikas dramatiska historia. Vi fick inte fotografera inomhus.

Ännu ett nytt hotell.

Vi var mycket trötta efter en tidig morgon och därefter ett museum som berörde alla, så vi vilade lite grand innan middagen.

Den här dagen provade vi vin på två vingårdar

Den första, Haute Cabrière, hade haft vintillverkning i 300 år. Detta var en fantastiskt stor vingård. Vi fick gå in i källaren och där fanns en mängd tunnor med olika årtal.

Sedan var det vinprovning.

Vart man vände sig fanns det vinrankor och det var så vackert.

Vi provade vin igen och den vingården heter Grande Provence. Vi möttes av en stor elefant och mycket konst. Det var också ett konstgalleri med verk från kända sydafrikanska konstnärer.

Här kan man se vingården och en del annat, www.grandeprovence.co.za/

Vi har aldrig förr haft så många middagar, som ingår i resans pris och dessutom är det alltid tre rätter, förrätt, huvudrätt och dessert. Även luncherna har haft tre rätter. Här sitter vi med gruppen igen och äter, så att vågen säkert brakar ihop när man kommer hem.


Kvinnor behöver också arbete

En driftig kvinna fick en idé och satte igång med att baka kakor. Hon anställde fler och fler kvinnor och till slut gick det inte längre för skulderna blev för stora. Hon fick hjälp av en annan kvinna som tog över skulderna och de fortsatte med mer och fler kvinnor. Kvinnor har mycket svårt att få jobb och särskilt de svarta. Kvinnan i orange blus är den som tog över skulderna.

Vi fick gå in och se hur de bakade. Med en plastmössa över håret, ett plastförkläde och nytvättade händer gick vi in och tittade. 

Kvinnorna såg glada ut och de bakade så det gick undan värre.

Den engelska guiden berättade att en av kvinnorna inte haft något jobb på många, många år. Dessutom var det jobb som inte varit fast utan bara ströjobb. Hon var alkoholist och kunde inte sköta barnen och hålla snyggt i hemmet. Nu fick hon bakjobbet och var så glad. Hon drack inte och hon kunde nu sköta både barn och hem. Här ser ni henne till höger.

Här inne sker paketeringen.

Efter detta åt vi middag hos Sheila och Monica i sitt eget hem. Maten var mycket god och dessutom hade vi en marimbaorkester  som underhöll oss.

När vi skulle åka till hotellet, så ville Sheila säga hej då.

Vi fortsatte vår resa och kom till Franschhoek. Vi checkade in på ett mycket trevligt hotell. 

På kvällen gick vi ut för en gemensam middag.


Efter frukosten gjorde vi en guidad kåkstadstur i de så kallade "Townships"

Vi skulle besöka en barnkrubba el. Dagis. 

Vår engelska guide sa att vi kunde dansa och sjunga lite med dem, men när vi kom fram hade barnen redan börjat sjunga med hög röst. De klappade händerna när de sjöng och gjorde en massa rörelser till. Det var riktigt roligt. Efter att de hade sjungit var det vår tur. Imse Vimse spindel var ju bra, sen sjöng vi några sånger ytterligare.

Efter sången ville barnen fotograferas och efter detta ville de se hur bilderna såg ut. Det var viktigt.

Vår grupp hade också med oss mat. Pengarna räckte inte till kött eller fisk, utan det var mest ris, gröt och sånt som fyller magen. Det var sånt som de fick av vår grupp, men kanske kunde de få lite kött el. dyl. när de har mera av det andra.

När vi gick in i det lilla huset fick vi se att det fanns tio barn ytterligare, som inte varit ute och sjungit. De var ett- eller tvååringar.

Utrymmet var inte stort när ca 50 barn skulle leka i detta rum.












Robben Island

Idag skulle vi se Robben Island. Vi åkte buss till V&A Waterfront och tog en av båtarna till ön, som är ett världsarv. En annan buss körde oss runt om ön och vi hade en inhemsk guide. Det var mycket svårt att höra vad han sa, men vissa saker gick att höra. Det var faktiskt lite synd. Han var en av fångarna som guidade och han talade snabbt och otydligt.  

Tidigt 19-hundratal fick de spetälska bo på ön. Man skiljde på män och kvinnor för att de inte skulle få barn. Ändå fick de många barn och de flyttades från föräldrarna för att de inte skulle bli smittade. Man vet inte riktigt var de finns nu, men det fanns ca 40 barn om året som föddes på ön.

När fångarna istället skulle vara där fanns det svarta och färgade apartheidmotståndare som var politiska fångar, men de fanns även riktiga brottslingar där och de skildes åt.

Vi fick se hur illa de hade haft det och de små cellerna som bara hade en liten matta att sova på. Det var många svarta och färgade apartheidmotståndare och den mest kända var ju Nelson Mandela.

Detta var Mandelas cell, men de flesta hade inte så mycket filtar.

Den här gröna hörnan på rastgården var Mandelas och boken som han skrivit gömdes i jorden. Manuskripten kunde alltså sparas och göra en färdig bok.

Mandela fick sina ögon opererade två gånger, eftersom de fick kalkdamm i ögonen när de arbetade i kalkbrottet. När han blev fotograferad fick de inte fota med blixt.

Efter att vi sett det mesta åkte vi tillbaka från ön. Vi såg oss omkring i Waterfront och det fanns mycket att se.