Vi kom på kvällen och möttes av en bred huvudgata med stora höga hus klädda i marmor och naturligtvis var de fasadbelysta. Vi ville förstås fotografera från bussfönstret, men fick bara fota vissa hus. När vi kom till vårt fina hotell fick vi inte heller fota det utvändigt, för det låg för nära presidentpalatset och alla officiella byggnader. Det fanns många poliser och gjorde man något man inte fick, så skulle det drabba guiderna.
Hotellet var fantastiskt och här hade vi det riktigt bra.
Inte långt från Ashgabat låg Nisa, en gammal stad från 247 f. Kr, centrum för riket på den tiden. Staden låg med höga berg bakom och där bakom bergen är gränsen mot Iran. Marcus Crassus var en ledare i staden som hade 44000 krigare och när Romarna kom 247 f. Kr. hade han metoder som inte använts förr. Det första var att de hade stora trummor och trummade, andra fladdrade med rött silke, som såg ut som eld på håll. Sen kom två grupper krigare på häst och stormade fram för att sedan tvärt vända tillbaka och sköt bakom ryggen. Sen hade de trupper med pil och båge. 24000 romare dog och de som klarat sig flydde till Kina. På så sätt erövrade Crassus ett mycket stort rike.
Den gamla staden var mycket sparsamt renoverad. Vi gick runt i staden och man kunde känna hur det fungerade och vi såg på några ställen hur det egentligen skulle se ut.
Vidare såg vi en moské med 4 minareter och den byggdes för presidentens familj som dog i en jordbävning 1948. Presidenten som föddes 1940 var alltså bara 8 år när föräldrarna och syskon dog och han blev ett barnhemsbarn. Nu ligger även han själv där. Han dog 2006. Inga bilder fick tas någonstans inomhus, men utvändigt var det OK.
Det fanns många statyer på presidenten och en av dem hade stått i centrala Ashgabat och den vred sig runt, så att presidenten skulle hela tiden titta mot solen. Nu när folket hade en ny president så har den flyttats till en ny plats i utkanten av staden.
Ett mattmuseum som var fantastiskt var vi också på, men där fick man inte ta bilder. Däremot fick vi ta bilder på The indipendent place med fredsmonumentet och där är förstås även presidenten.
En staty av en bok, som den tidigare presidenten skrivit. Den måste alla läsa och lära sig och den var översatt till alla språk, även till svenska.
Till sist fick vi se fantastiska hästar, som var smidiga snabba och mycket vackra. De riktigt glänste om dem. Så här står det i Wikipedia:
” Achaltekeer eller akhal-teké är en hästras från regionen Achal i Turkmenistan med stor kraft och uthållighet, en god galopphäst som även passar för distansritt, dressyr och banhoppning. Hästrasen upptäcktes 3000 - 2000 f.Kr och är en direkt ättling till den turkmenska hästen som levde under antiken. Achaltekeern kan vara världens äldsta hästras och deras förfäder var troligtvis de första hästarna som domesticerades.
Achaltekeern är en fullblodshäst och har en mankhöjd på omkring 150 centimeter. Rasen kan ha alla färger utom skäck och tigrerad, men vanligast är en gulbrun färg och pälsen har alltid en metallisk glans. Rasens exteriör är slank och smidig med väl utvecklade leder. Rasen är idag rätt ovanlig med ca 3500 exemplar i världen, varav de flesta finns i Turkmenistan och Ryssland. ”
