Den första ön vi besökte var den lilla ön Pariti (bild 1). Där finns ett museum med keramik. Man har hittat alla de ca 500 fynden i en och samma grop. Föremålen är 1300-2000 år gamla (bild 2). Eventuellt kan man ha gömt dem när spanjorerna kom och tog över. Pariti ägdes från början av en enda person som hade stordrift i jordbruket och folk fick arbeta åt honom. 1952 kom en reform och marken delades upp så att fler kunde odla sin egen mark. Av olika anledningar gick det till en början inte så bra.
Kon-ti-ki, resebyrån som vi åker med, bidrar med materiel till skolan på ön. Det var ganska många skrivböcker, pennor, linjaler och suddgummin som kommer att glädja eleverna i skolan. Varje elev fick ta emot en del materiel och resterande lager tas om hand av föräldraföreningen. Skolan är gratis, men för föräldrarna blir kostnaden ändå hög då de ska köpa skoluniform, skolmateriel och transport till skolan. Barnen såg glada ut och sjöng för oss. Sedan fick vi se deras klassrum (bild 3-5).
Eftersom det var lågvatten kunde inte motorbåtarna ta oss över till den rätta sidan av halvön Kala Huta. Det bestämdes då snabbt att vi skulle ros över i tre olika båtar till den ön (bild 6). Det gick bra och vi kunde sedan se dem ro tillbaka (bild 7).
Vi kom fram till ett ruinområde där befolkningen före inkaindianerna hade begravt sina döda i s.k. chullpas som var begravningstorn. De flesta var tömda på vad som funnits, men en del innehöll fortfarande de döda som detta torn där två mödrar med barn ska finnas (bild 8). Man grävde en grop och satte ner den döda i fosterställning, lade in vad som kunde behövas i nästa liv och byggde sedan tornet med stenar.
Efter att vi ätit vår medhavda lunch (bild 9, 10) hämtade båtarna oss på andra sidan av ön där vattnet var lite djupare.
Nu lämnade vi Titicacasjön för gott och åkte med vår buss till La Paz (bild 11) och tog in på vårt nästa hotell Rosario.
