I Puerto Perez satte vi oss i två motorbåtar som förde oss till två öar i Titicacasjön

Den första ön vi besökte var den lilla ön Pariti (bild 1). Där finns ett museum med keramik. Man har hittat alla de ca 500 fynden i en och samma grop. Föremålen är 1300-2000 år gamla (bild 2). Eventuellt kan man ha gömt dem när spanjorerna kom och tog över. Pariti ägdes från början av en enda person som hade stordrift i jordbruket och folk fick arbeta åt honom. 1952 kom en reform och marken delades upp så att fler kunde odla sin egen mark. Av olika anledningar gick det till en början inte så bra.

Kon-ti-ki, resebyrån som vi åker med, bidrar med materiel till skolan på ön. Det var ganska många skrivböcker, pennor, linjaler och suddgummin som kommer att glädja eleverna i skolan. Varje elev fick ta emot en del materiel och resterande lager tas om hand av föräldraföreningen. Skolan är gratis, men för föräldrarna blir kostnaden ändå hög då de ska köpa skoluniform, skolmateriel och transport till skolan. Barnen såg glada ut och sjöng för oss. Sedan fick vi se deras klassrum (bild 3-5).

Eftersom det var lågvatten kunde inte motorbåtarna ta oss över till den rätta sidan av halvön Kala Huta. Det bestämdes då snabbt att vi skulle ros över i tre olika båtar till den ön (bild 6). Det gick bra och vi kunde sedan se dem ro tillbaka (bild 7).

Vi kom fram till ett ruinområde där befolkningen före inkaindianerna hade begravt sina döda i s.k. chullpas som var begravningstorn. De flesta var tömda på vad som funnits, men en del innehöll fortfarande de döda som detta torn där två mödrar med barn ska finnas (bild 8). Man grävde en grop och satte ner den döda i fosterställning, lade in vad som kunde behövas i nästa liv och byggde sedan tornet med stenar.

Efter att vi ätit vår medhavda lunch (bild 9, 10) hämtade båtarna oss på andra sidan av ön där vattnet var lite djupare.

Nu lämnade vi Titicacasjön för gott och åkte med vår buss till La Paz (bild 11) och tog in på vårt nästa hotell Rosario.

Ett besök med övernattning på ön Taquile

Drygt ett par timmar tog det att åka från vassöarna, Uros till ön Taquile. Här är indianerna klädda i sina färggranna kläder och män som inte ännu är gifta går omkring och stickar. När de ska gifta sig måste de visa att de kan sticka. När vi såg deras stickade mössor, vantar, m.m. så kan jag inte tänka mig att de inte blir gifta av den orsaken, för det de sålde till oss var mycket välstickat. Även gifta män stickade. Kvinnorna vävde fina saker. Man ville gärna köpa mycket, men det blev i alla fall ett par vantar.

 

 Vi åt tre måltider hos dem och sov i deras hus. Det var förstås ett äventyr att bo på det sättet med mycket små möjligheter till att sköta hygienen och att trava ut i naturen med ficklampa för att besöka toaletten om natten. Att komma upp till deras hus nerifrån sjön var mycket ansträngande och även en promenad för att se solnedgången på andra sidan ön var besvärlig. De flesta av oss flåsade ganska rejält på den höga höjden. När vi kom och när vi reste från ön fick vi hjälp med att bära våra ryggsäckar.

 

När kvällen var kommen överraskade befolkningen oss med att klä ut oss i deras kläder. Sedan skulle vi dansa ut i mörkret. Till en liten orkester med flöjter, luta och trummor dansade vi runt en eld som de gjort upp. Detta dygn var en upplevelse!

 

 

 

 

 

 

 

Vi har rest från Cuzco till Puno och har suttit mycket i bussen under lång tid

Vi gick ombord på bussen tidigt och första stoppet blev vid en fin kyrka i Andahuaylillas. Kyrkan höll på att restaureras och den var mycket utsmyckad och fin inne, men vi fick inte ta bilder. (bild 1)

Nästa stopp var i Campesina de Raqchi där vi såg det välbevarade Inkatemplet Viracocha. Där fanns delar av hela väggar och enstaka pelare och man såg också många mindre byggnader där man hade förvarat säd för att ha om det blev sämre tider. Ett av dessa hade fått ett tak så som det förmodligen hade sett ut en gång. De här byggnaderna var byggda med vulkaniska stenar som var lite lättare att forma än granitblocken. Det fanns vattenkanaler och även en brunn där man kunde hämta rent vatten.(bild 2-5) På bild 6 syns Inkaleden som användes flitigt eftersom inkafolket samarbetade med varandra i de olika länderna både norr och söder om Peru. Man bytte varor med varandra.

Utanför anläggningen såldes hantverk som befolkningen hade gjort, en del mycket vacker keramik fanns det exempelvis.(bild 7)

Vi fortsatte över högplatån (bild 8) där många djur gick och betade och kom till den högsta punkten som var 4335 m ö. havet. Även där fanns det en hel del saker för den som ville köpa. (bild 9, 10)

Till slut kom vi fram till Titicacasjön i Puno där vi ska bo över natten på Hotel Eco Inn. Vi ser faktiskt sjön från vårt fönster. I morgon åker vi ut på Titicacasjön som är världens högst belägna navigerbara sjö. Den ligger 3812 m ö. havet. (bild 11)