Vi flög till Dashoguz som ligger mycket nära gränsen till Uzbekistan. Vi drack lite te på en ganska tråkig restaurang och åkte sedan vidare till Kunya-Urgench (sv. Rich woman). Huvudstaden från 1000-talet var mycket viktig på den tiden sidenvägen användes flitigt, så det var en stad med många invånare. Staden förföll när Djingis Khans och Timur Lenks ödeläggande fälttåg skedde 1221. Det var ett mycket stort gravfält med krigare som dödats och man vet inte hur många de faktiskt är, men man använder fortfarande fälten med moderna gravar. Allt är helig mark och där finns Turabeg Khanym-mausoléet som man egentligen inte vet riktigt vad det användes till, men den var fantastisk med dubbla kupoler.
Minareten är nu 64 m hög, men tidigare var den 84m.
Det fanns också fler mausoleum.
Hit vallfärdar många kvinnor för att rulla ner för backen här, för att de önskar sig barn. Man kunde också lämna leksaker för att deras önskan ska slå in.
Ja, så var det dags efter lunchen att åka till gränsen för att komma tillbaka till Uzbekistan. Det var lika besvärligt som att komma in i landet. Man ska fylla i papper igen och gå med passet i hand för att visa det fem gånger för att komma ur Turkmenistan. Det var t.ex. en mycket omständlig procedur att få komma till en toalett. Sen skulle man gå ca 1 km igen. Janne som hoppat över toabesöket skulle ställa sig och slå en drill vid sidan av vägen, där han trodde att ingen såg honom, men gränspolisen stod i ett högt torn och siktade med gevär och det blåstes i visselpipa och ropades. Det blev att knipa istället. Sen var det ytterligare 6 passvisningar innan vi kom in i Uzbekistan.
Nästa mål var staden Khiva.