Idag skulle vi se Robben Island. Vi åkte buss till V&A Waterfront och tog en av båtarna till ön, som är ett världsarv. En annan buss körde oss runt om ön och vi hade en inhemsk guide. Det var mycket svårt att höra vad han sa, men vissa saker gick att höra. Det var faktiskt lite synd. Han var en av fångarna som guidade och han talade snabbt och otydligt.
Tidigt 19-hundratal fick de spetälska bo på ön. Man skiljde på män och kvinnor för att de inte skulle få barn. Ändå fick de många barn och de flyttades från föräldrarna för att de inte skulle bli smittade. Man vet inte riktigt var de finns nu, men det fanns ca 40 barn om året som föddes på ön.
När fångarna istället skulle vara där fanns det svarta och färgade apartheidmotståndare som var politiska fångar, men de fanns även riktiga brottslingar där och de skildes åt.
Vi fick se hur illa de hade haft det och de små cellerna som bara hade en liten matta att sova på. Det var många svarta och färgade apartheidmotståndare och den mest kända var ju Nelson Mandela.
Detta var Mandelas cell, men de flesta hade inte så mycket filtar.
Den här gröna hörnan på rastgården var Mandelas och boken som han skrivit gömdes i jorden. Manuskripten kunde alltså sparas och göra en färdig bok.
Mandela fick sina ögon opererade två gånger, eftersom de fick kalkdamm i ögonen när de arbetade i kalkbrottet. När han blev fotograferad fick de inte fota med blixt.
Efter att vi sett det mesta åkte vi tillbaka från ön. Vi såg oss omkring i Waterfront och det fanns mycket att se.
