Barbros bildblogg

Förra gången vi var på söder var det mycket snö att pulsa i, men den här gången var det bara slaskigt. Min syster hade föreslagit att vi skulle gå på bio och vi valde biografen vid Medborgarplatsen, Filmstaden Söder. Janne jag och Karin hade bestämt att vi skulle se mammas pojkar. Jag kan inte säga att filmen var bra, för den var väldigt överdriven. Den skulle visa hur en mamma curlar sina tvillingsöner trots att de är 35 år. Trots det hade den en del poänger och visst skrattade vi ibland, men det är just inget att rekommendera.

Söder är den plats jag växte upp, men ändå känner jag inte till hela söder så bra. När vi var barn höll vi till på ett ganska begränsat område. Götgatan som sträcker sig från Slussen till Ringvägen är mycket välbekant, men det är inte lika bekant överallt på alla tvärgator till Götgatan, så det är lite kul att ströva omkring där man inte varit så många gånger. Vi passade på att äta på en restaurang där vi hade ett presentort som vi fått av våra söner i julklapp. Naturligtvis lånade vi sonens vindslägenhet när han ändå är borta på semester.

Här har jag en film om denna dag:

Jag har flera gånger skrivit i min blogg om Slussen. Jag har hoppats och varit förtvivlad och allt däremellan, men nu vädrar jag morgonluft.

Jag skrev i förra bloggen om Slussen, att jag hade hört att det fanns ett förslag som skulle vara mycket billigare och att man skulle slippa alla de hus som skulle skymma utsikten. Nu äntligen har jag hittat det. Måtte det gå igenom. Förslaget heter "Slussen plan B" och på den här sidan kan man följa debatten: http://www.slussen.nu/

Efter allt snöande i Stockholmstrakten har det blivit mycket snö på taken. Skulle någon människa skadas av snö eller istappar så är det husägaren som får stå till svars för alla olyckor. Det är just nu många tak som skottas och när vi var ute och gick på gatorna på söder fanns det rasrisk nästan överallt. Det ser otäckt ut när de står på taknocken, men som tur är har de säkerhetslinor och vi såg att han verkade noga med att fästa alla linor.

De höll på ända tills det blev ganska mörkt och i bakgrunden ser man Åhlens lysande klocka i bakgrunden vid Skanstull.

Min mans far var en mycket duktig plåtslagare och jag tänker ofta på honom när man ser folk som skottar på tak, för det var oftast plåtslagare som gjorde det, eftersom de var vana att klättra på taken och dessutom var det inte särskilt mycket plåtslagarjobb på vintern. Kanske är det så nu också, jag vet inte.

Jannes pappa Erik sitter till höger.

Det var längesedan jag tog en rejäl promenad på söder i närheten av Götgatan. När man bodde på söder var man väl bekant med omgivningarna där, även om man inte hade sina favoritställen där, för vi rörde oss mer runt Hornsgatan. Det var faktiskt ganska jobbigt att promenera i slasket, för nu var det plusgrader och trottoarerna hade ett stort lager snö på de flesta ställena. Man fick också se uppåt, för det hängde jättestora istappar uppe vid taken. På många ställen skottades det också på taken. Vi gick Ölandsgatan, Blekingegatan, Skånegatan, Åsögatan, Koksgatan, Folkungagatan, Medborgarplatsen, Götgatan ner till Ringen och sedan Ölandsgatan upp.

Andra bilden visar Medborgarhuset på Medborgaplatsen. I huset finns ett bad med en bassäng på 25 m och ett hopptorn. Dit gick jag på söndagarna efter söndagsskolan för att träna simning. Ibland gick jag också på stadsbiblioteket i samma hus och lånade böcker, för vårt bibliotek vid Hornsgatan hade inte lika mycket böcker.

Eftersom vi firar jul ensamma i år, så åkte vi in till Stockholm för att se oss omkring och göra så´nt som vi vanligtvis inte gör. Det mesta var stängt och det visste vi, men vi hittade en restaurang i Gamla stan som var öppen. Även många butiker var öppna, vilket säkert gladde alla turister.

Under vår promenad i stan tog jag lite film med min kamera. Kvalitén på filmen är tyvärr inte den bästa, för filmkameran blev kvar hemma. Vi bor hos vår son som är på semester och det är skönt att slippa åka hela vägen hem.

Till min glädje har jag idag fått läsa att Domstolen i Nacka stoppar de planer för Slussen som alliansen vill ha och striden fortsätter. Jag och många med mig har med förtvivlan sett hur man vill förfula Slussen och den utsikt som finns nu.

Glashuset som ligger utmed Strömmen och med Mosebacke i bakgrunden får inte byggas för och det som var tänkt handlar om att fyra av husen som ska finansiera Slussbygget skymmer glashuset.

Jag hörde någonstans att det finns en ritning på hur det skulle se ut om slussenkarusellen fick vara kvar och det vore ju roligt, för jag tycker den fungerar bra. Naturligtvis måste man göra någonting för Slussen, för där finns många sunkiga ställen som inte är trevliga, men varför ska man bygga om den till oigenkännlighet. Orsaken till ombyggnad var, om jag förstått det rätt, att man måste öka avtappningskapaciteten i Karljohansslussen från 260 m3/s till föreslagna 560 m3/s, men varför ska man bygga om allt bara för detta. Det måste väl kunna göras på något sätt ändå.

Efter att ha bott i en 1:a i andra hand mitt i City flyttar nu Göran till en 3-rumslägenhet på vinden på Söder i Stockholm.

Klara tvärgränd i City

Vi inhandlade bl.a. ljung som är fint på hösten och gjorde fint på gravarna på norra kyrkogården vid Haga. Kyrkogården är så vacker trots att inte alla gravar har så fräscha blommor.

Vi hade lite lust att ta en promenad där, men det var lunchtid, så vi åkte till Bergianska trädgården för att äta i det gamla orangeriet. På Bergianska var det nystädat och fint i rabatterna och luckrat och rensat i jorden. Den fina hibiskusen stod innanför dörren till orangeriet.

Vi hade riktigt roligt när de höll på att filma och efter filmningen hade vi kunnat stanna kvar på Gröna Lund, men vi valde att åka hem. Det var jättelånga köer till allt och vi var ändå inte intresserade av att åka berg- och dalbanan eller pröva fritt fall, så det fick vara för oss.

Det är roligt att få statistjobb lite då och då och även Janne börjar gilla att statera.

"What to expect", en amerikansk film som nyss har haft premiär, blev dagens behållning. Vi skulle annars även ha lyssnat på den orkester som sonen Tomas spelar i. Den heter Soulfood och skulle ha spelat ca en timme i Kungsträdgården.

Nu var det så att det spöregnade och blåste, så det skulle nog inte ha varit många själar där för att lyssna, så det blev inställt. Vi tyckte förstås att det var tråkigt, men det blir nog flera chanser. Man kan höra den här som tröst: http://www.soulfood.se

Vi höll till godo med filmen och trots att den fått riktigt dåliga recensioner i alla svenska tidningar, så skrattade vi och hade riktigt roligt. Det var inte tyst en enda stund i salongen, så det var fler än vi som hade roligt.                                                                             

<br/>I samarbete med Filmtrailer.se