Vårt äldsta barnbarn fyllde 20 år

Eftersom Sebastian bor i Uppsala, så skulle vi naturligtvis festa i Uppsala på en restaurang. De visste en bra restaurang, som heter Glada Grisen. Det fanns massor av grisar på hyllorna.

Vi var 18 eller 19 stycken och vi hade väldigt trevligt. Jag tror att de allra flesta var riktigt mätta när vi var klara. Jag tog ankbröst med goda tillbehör och till efterrätt tog både Janne och jag chokladfondant.

Alla pratade och skrattade och alla som satt vid bordet kände varandra. Att vi satt lite trångt spelade ingen roll.

Sebastian var glad förstås, det var ju hans dag i dag. Han hade önskat sig en resa till London och det fick han. Det var ett speciellt museum han ville se.

På slutet bytte vi platser så vi kunde prata med flera av gästerna. Jag och Janne satte oss vid Sebastians  mormor och morfar, för vi hade inte setts på ett tag. Allt var trevligt utom att det snöade ganska mycket och det är ju inte så kul när man har en bra bit att åka, men det gick bra för oss alla. 

När jag såg en bok på hyllan så tror jag att det kanske var den boken som gav namnet till restaurangen.


Anna och Lars brukar bjuda oss på julbord, det var den 10-e gången nu

Vi blir alltid skjutsade till julbordet och den här gången var det svårt att gissa för det var ju en bit att åka. Ju närmare vi kom uppåt Uppsala blev vår gissning rätt i alla fall. Det här med att gissa vart vi ska är riktigt roligt, för det gäller för dem att hålla masken när de blir rätt. Det blev i alla fall Scandic nord i Uppsala.

Här dricker vi glögg med russin och mandel.  Alkoholfri för den som kör.

Två långa bord var fulla med fisk och sill. Där började vi.

Så här såg det ut på tallrikarna.

Sen var det dags att se vad det fanns i kött och fläsk.

Ja det såg gott ut så tallriken blev full igen.

Nu började magarna blir alldeles fulla, men lite varm mat, som t.ex. Janssons frestelse och något mer fattas nu.

Vi såg också efterrätterna som tog plats vid en hel lång vägg. Oj, gick det att trycka ner mera? Här fanns allt.

Lite, lite grand. Men Janne måste ju ändå ta sin älsklings efterrätt.

Tack, Anna och Lars! Oj vad mätta vi blev, men det ska man ju var efter ett julbord.



I måndags åkte Janne och jag runt för att se vad folk hade i sina loppisstugor

Jag hade tittat på nätet var det fanns loppis och vi hade valt ut 5 ställen. Det visade sig att sidan var lite gammal, för två av 3 loppisar i Uppsalatrakten hade ingen loppis kvar, men en av dem var desto bättre. Dit skulle jag gärna skicka unga människor som skulle sätta bo för det var mycket billigt och bra saker. Sen drog vi neråt Enköpingstrakten, för där skulle det finnas 2 loppisar. Vi hittade dem, men vi hittade också många fler på vägen. Så här kan det se ut:

Köpte vi något? Ja, vi köpte en ståltermos som såg riktigt bra ut, en liten klädborste, lite saker till dockskåpet och lite fina saker som jag inte nämner här, eftersom jag ska ge bort det.

Naturligtvis blir det inte så billigt med tanke på bensin och så, men det är så roligt att se vad folk säljer. Sen kan man ju hitta riktiga fynd också.

Vi åkte upp till Hofors i Gästrikland för att se en lokal revy i Torsåker

På vägen upp och ner låg det snö utefter vägen mellan Uppsala och Skutskär. Som tur var hade vi garderat oss med vinterdäck på bilen.

 När vi kom upp till Hofors var det faktiskt lite kallt, men himlen var alldeles blå och jag tog en bild från området Bönhusberget för att det var så vackra höstfärger.

Vi gick sedan ner till badplatsen vid Edsken, som sjön heter. Här är det mycket vackert.

Jag tog också en panoramabild över området. Vid de plankor man ser på bilden kan man parkera en husvagn och sedan har man då en liten altan. Har man ingen husvagn, så kan man hyra ett litet hus vid badet.

Nu var det revydags och månen började gå ner.

Här har vi duktiga revyartister. Majken, Zlatan och Myggan.

Vi sov gott och vaknade till en ytterligare vacker dag. Nu åkte vi till Edsken igen, men i närheten av Edske masugn. Här finns det flera badställen, där man kan vara lite mera för sig själv.

Mitt äldsta barnbarn, Sebastian, går på högstadiet och där har man ibland lite show

Sebastian gillar att sjunga och spela precis som sin pappa Tomas. Ibland får han chansen att uppträda i skolan och den här gången spelade Tomas in när Sebastian framträdde. Vi hoppas att han kommer ihåg att säga till oss nästa gång han ska sjunga.

Här sjunger han låten Run to the Hills, som ingick i Iron Maidens album The Number of the Beast som kom ut 1982.

Ett besök hos en gammal klasskamrat till mig

Idag gjorde Janne och jag ett besök hos goda vänner i närheten av Heby, men först gjorde vi ett besök i Fullerö handel. Våra vänners hus ligger på landet med åkrar och kohagar runt huset. En bäck rinner vid sidan och allt ser så lantligt och mysigt ut. Vi fick läska oss med champagne i hettan (c:a 32grader varmt) och fick en härlig lunch med bl.a. egna hönsägg till förrätten och ugnsbakad lax efteråt. Allt var mycket gott. Eftersom de har en kennel så fanns där många små trevliga hundar. En av dem hade fått en kull valpar som ännu bara var drygt 1 dm långa. Tre av de andra hundarna sprang och busade på gräset. Jag fastnade för den charmiga hunden ”Gissa” (bild 6), en mysig liten vovve.

 

Vi satt i skuggan hela tiden och det fläktade lite grand, men ändå blir man varm och svettig när det är så hett. Det första vi gjorde när vi kom hem var att stå på huvudet i vattnet och svalka oss. Snart är det midnatt och det är ännu över 20 grader varmt ute. Vi har haft ännu en härlig dag.