Barbros bildblogg

Vi blir alltid skjutsade till julbordet och den här gången var det svårt att gissa för det var ju en bit att åka. Ju närmare vi kom uppåt Uppsala blev vår gissning rätt i alla fall. Det här med att gissa vart vi ska är riktigt roligt, för det gäller för dem att hålla masken när de blir rätt. Det blev i alla fall Scandic nord i Uppsala.

Här dricker vi glögg med russin och mandel.  Alkoholfri för den som kör.

Två långa bord var fulla med fisk och sill. Där började vi.

Så här såg det ut på tallrikarna.

Sen var det dags att se vad det fanns i kött och fläsk.

Ja det såg gott ut så tallriken blev full igen.

Nu började magarna blir alldeles fulla, men lite varm mat, som t.ex. Janssons frestelse och något mer fattas nu.

Vi såg också efterrätterna som tog plats vid en hel lång vägg. Oj, gick det att trycka ner mera? Här fanns allt.

Lite, lite grand. Men Janne måste ju ändå ta sin älsklings efterrätt.

Tack, Anna och Lars! Oj vad mätta vi blev, men det ska man ju var efter ett julbord.

Ibland stämmer det inte så bra när man ska bjuda på mat vid helgerna, eftersom vi har både Anna och Göran som jobbar på helger. Men vad gör det, när man ändå får träffas och äta tillsammans. Vi njöt av att vara tillsammans och Tomas med familj fick njuta av att åka till barnens mormor och morfar den här påsken.

Förutom att göra lite påskfint ska det förstås vara en hel del mat och lite måste göras i förväg. Det ska ju vara skinka, men istället för att kalla den julskinka, så heter den påskskinka. Smaken är precis lika. I övrigt blir det förstås olika laxvarianter, sill, ägg, mm. Det är roligt att laga mat till såna här tillfällen.

 

GLAD PÅSK!

 

Det har blivit tradition att Anna och hennes fästman Lars bjuder oss på julbord istället för en vanlig julklapp och det tycker vi är roligt. Varje år är platsen hemlig. När de skjutsar oss dit sitter vi och gissar vart vi ska, men vi gissar aldrig rätt.

I år var det Svanberga Gästgivaregård, som ligger ca 1 mil från Norrtälje. (Bilden är lånad från nätet.)

Gården har sedan slutet av 1600-talet varit gästgiveri och skjutsstation. Kungar reste den här vägen till Finland och gästgivaregården var en central punkt i bygden.

Det var förstås mörkt när vi kom och det såg mycket vackert ut med alla ljus. Vi fick sitta i kungarummet. Maten var mycket god, faktiskt nästan den bästa av alla julbord vi ätit.