I natt föll det snö, så det låg som ett tungt snötäcke på marken

Vi har slarvat med promenaderna när det har varit så kallt och blåsigt, men idag gick vi en promenadi alla fall. Det var inte kallt och inte blåsigt, men riktigt mulet var det. Det blev en lite kortare bit på 3,4 km och det fick räcka.

Jag satte mig sedan ner och gjorde i ordning en dockskåpsdocka istället. Jag hade ju satt ihop huvud, armar och ben, som jag gjort på keramiken i våras. Nu skulle den stoppas upp lite och kläs. Jag bestämde att det skulle bli farmor i familjen, men hur skulle jag få lite grått hår på henne, jag hade bara en massa andra färger. Då sa Janne, att eftersom jag skulle klippa håret på honom innan resan till Salalah, så kunde jag ju använda lite av hans hårtussar. Sagt och gjort. Först klippte jag Janne, sedan fick dockan hår, men det var lite svårt att få till det. Så här blev det i alla fall.

Nu vill hon visa köket...

...och nu vill farmor lyssna på sitt barnbarn när han spelar på flygeln.



Tre generationer vid middagsbordet

I vår familj äter vi rätt ofta tillsammans med både son, sonhustru och barnbarn. Det är härligt att ha en inglasad altan där man inte behöver vara rädd för att en plötslig åskskur kommer just när man satt sig till bords för att äta. Den här gången var lilla Julia hos en kamrat och lekte och istället hade lilla Linnea en kamrat med sig vid vårt bord. Det äldsta barnbarnet har man nytta av vid dukningen. Här serveras en god förrätt.  Tomas grillar köttet. Tove gör salladen och har fullt sjå med småbarnen och vi ”gamlingar” bara njuter av sällskapet.